*Namnlöst projekt för tillfället 1* |
Detta är början till en novell (eller något) som jag och min kusin håller på med för tillfället.
Hon skriver och jag kommer med ideer :P
Vi har inte delat in i stycken, rättat eller namngivit den än. Det får ni stå ut med xD
För övrigt kommer jag inte lägga in mera på min andra novell på ett tag då jag inte kommer på något :/
---
Jaqueline står vid busskuren utanför skolan och väntar, att hon står utanför beror helt enkelt på att hon inte vill trägas med fjortis gänget som alltid tycks ha något emot henne, att regnet gör hennes redan ostyriga hår ännu mer omöjligt spelar alls ingen roll. Hennes humör tål inte något prat om naglar eller fjantiga pussar på kinden, hon stryker en lock bort från ögat och suckar, buss chaufförer är hopplösa, kanske lär man sig på busschaufförs utbildningen att klockor är extremt farliga och att man inte ens får titta på dom, än mindre följa tiden. Hon har ändå haft tur ibland kommer bussen alldeles för tidigt och då måste hon springa i kapp den. Den gnälliga programledar rösten på radion som hon för tillfället bär med sig börjar gå henne på nerverna och hon hör inte alls när Oskar smyger sig upp bakom henne. Hon rycker till när han klappar henne på axeln.
- dummer du skräms ju.
- dummer du skriker ju, säger Oskar och flinar så där som bara han kan.
- oj förlåt, jag ska bara stänga av radion, slutade du nu eller?
- jo, det gjorde jag, vi har ingen spanska, Heidi fick ett utbrott på Isak och Linnea eftersom dom hånglade under lektionen. Han flinar igen, så, fortsätter han, vi fick gå, dom, hon och rektorn skulle reda ut situationen i enrum.
Jaqueline fnissar.
- jasså det var inte din charmiga blick som ställde till det i huvudet på klassens tjejer den här gången.
- nepp, inte då, kan jag hjälpa att alla flickor är som plåster på mig, kan jag hjälpa att jag är såååå sjukt snygg? Det sista säger han med perfekt imitation av tjejernas trånande tonfall. Mer hinner de inte prata fören bussen äntligen kommer. Snabbt armbågar de sig fram mellan alla människor av olika slag. Jaqueline är redan på väg mot en ledig plats och Oskar ska just betala när han hör den förargade rösten bakom sig:
- Men din idiot! Du får väl se dig för!
Han vänder sig om, ler och ber artigt om ursäkt. Han känner genast igen tjejen framför sig, det är Amanda från parallelklassen. Hon synar honom chockat och stammar fram något ohörbart.
Oskar som egentligen tycker att situationen är komisk håller masken, han är van vid att tjejer får svårt att tala i närheten av honom.
- Förlåt, säger han igen innan han går vidare och sätter sig brevid Jaqueline.
Amanda glor avundsjukt från sin plats. Jaqueline fnissar.
- det är synd om dig, säger hon. Oskar nickar,
- jag önskar jag var lika ful som du. Jaqueline slår till honom.
- aj Jacki sluta, du gör illa mina ömtåliga magrutor.
- äsch din sportnörd.
- Jacki, du säger bara så för att du är avundsjuk, du vill ha det som mig, vara mig.
- öh tror du att jag vill ha en massa tjejer som glor på mig hela dagarna, du är dum.
- men Jacki gumman. Jaqueline reagerar knappt på att Oskar säger Jacki gumman till henne, det har han ju gjort så länge dom varit kompisar, det vill säga alltid, dom träffades första gången när hon var tre och han två, deras mammor gick i samma föräldrar grupp. Ett tag umgicks deras mammor också , men det slutade dom snart med eftersom dom var så olika, fast det är klart, ingen är som Lucia, Jaquelines mamma, för hur många andra bor i en vindsvåning fylld med konstverk tillsammans med en mamma som fått för sig att allt tekniskt är djävulens påfund och att kärleken och konst är det enda rätta? Några som däremot reagerar på att Oskar kallar henne gumman är klumpen av nyfikna tjejer bakom dom som kastar arga blickar mot henne. men Jacki är van, deras relation till Oskar är något helt annat än vad hon själv känner, för henne är Oskar ingen drömprins eller sexikon för henne är han världens bästa vän som alltid ställer upp för henne. Det är inte så att hon inte kommer överens med sina tjejkompisar, men det blir liksom inte samma sak med Tina och Rebecka, dom förstår inte alls att hon är annorlunda, hon är ingen perfekt snobb och strävar inte efter att bli det heller. När hennes vänner pratar naglar och shopping brukar Jacki dra sig bort till Oskar, visserligen är han ett år yngre, men han är inte alls som dom andra killarna i 8:an, han är helt enkelt Oskar, Oskar som alla drömmer om, men aldrig kommer få, mogna Oskar. Dom hinner inte längre än bort till Himmlabacken innan Jimmi kliver på. Han är rosig om kinderna och har antagligen nyss sprungit, Jimmi är som henne, han är jordnära och egen. Även om dom ser olika ut är deras själar förenade. Jimmi rufsar om sitt svartafärgade hår och nickar mot Oskar. Oskar reser sig genast upp, tittar på Jacki och sätter sig sedan en bit bakom, Jimmi slår sig ner på den redan uppvärmda platsen och kysser Jacki rätt på munnen.
- jag älskar dig, mummlar han.
- jag älskar dig... Sedan hånglar dom en stund. Fast Jacki är inte riktigt närvarande, hon tänker på Oskar, hon hatar att behöva välja mellan honom och Jimmi, Jimmi är i joför sig hennes pojkvän, men Oskar är hennes vän, det är så synd att man inte kan vara alla tre, det är ju klart att dom inte kan göra saker som man gör med sin partner som hångla och sånt, men det känns endå fel att veta att Jimmi skuffar undan Oskar och lämnar honom bakom. Jacki funderade ett tag på om det var något fel på henne som inte var kär i Oskar som alla andra, men när hon träffade Jimmi kändes allt så bra, dom är lika gammla och går på samma skola, Jimmi är annorlunda och sticker ut och han är lätt att vara med, dom kan göra saker tillsammans och man vet att det alltid är Jimmi som talar och ingen annan, han vågar vara sig själv. Hon puttar milt undan honom,
- Vi kan väl prata lite nu, så vad har du gjort idag då?
- Tja, jag vet inte jag missade en kontroll på origenteringen så jag var tvungen att gå tillbaka så sen fick jag springa till nästa busshållplats.
- haha, stackare, men du är söt med kajal rinnande över hela ansiket. Jimmi ser generat på henne och torkar sig sedan med handen på kinden, konstaterar att hon har rätt handen blir alldeles svart.
Oskar kliver in i köket på Oritgatan, där inne står hans mamma och pysslar med maten, han hälsar och fortsätter sedan in i vardagsrummet, pappa tittar på TV som vanligt, han stannar inte utan går upp till sina systrar på övervåningen. Felicia och Filippa är båda tolv år, enäggstvillingar, till skillnad från alla normala tonåringar så gillar Oskar faktiskt sina systrar, de kan sitta alla tre tillsammans i flera timmar och bara prata, prata om precis vad som helst. Det är ju klart att han kan prata med andra också men inte på samma sätt, jo möjligtvis med Jacki, Jacki är liksom så bra,hon lyssnar och förstår utan att i frågesätta allting, och hennes mamma Lucia diggar han starkt, hon är så cool, värsta konstnären och alldeles speciell, precis som Jacki, dom hyr en vindsvåning av en tant en bit utanför staden, det är inte stort men jätte mysigt, på väggarna hänger alla tavlor som Lucia målat men inte fått sålt och ett av fönstrerna är av färgat glas, det vätter ut mot den lilla sjön som ligger en bit bakom huset, Jacki stormtrivs där och det gör Oskar också, det är nått helt annorlunda jämfört med hans eget hus och hans egen familj, Oskar bor i ett vanligt radhus, i ett vanligt kvarter, med en svensson familj, en mamma, en pappa och två systar, dom är inte rika och inte fattiga och inte alls speciella. Felicia står borstar håret.
-snälla Oskar gör en fläta på mig. Oskar kliver över högen med kläder och puttar undan Filippas höger fot för att komma fram till henne. Han delar det långa bruna håret i tre delar och börjar fläta, han tycker inte alls som dom andra ,att killar inte ska kunna sådant, det är ju bara nyttigt att veta hur man gör. Felicia pratar på om hur skoldagen har varit, sedan frågor hon hur Oskar haft det, han tänker efter en stund, innan han säger:
- Bra, bara bra antar jag. Felicia ler så hela nedre tandraden syns.
- När jag börjar högstadiet ska jag bli lika populär som du.
- populär , säger Oskar, jag är inte populär folk bara hänger efter mig. Hans syster ingronerar svaret.
- Varför blir du inte tillsammans med någon av alla dom där tjejerna. Hon är som vanligt helt ärlig och säger precis vad hon tänker.
- Tja, jag vet inte, jag är väl inte kär, antar jag. Filippa som suttit i sitt hörn och hört på lägger sig i,
- Är du kär i Jacki? Oskar svarar inte.
- Ja är du det? Men hon har ju pojkvän Oskar. Felicia ser storögt på honom. Oskar är klar med flätan och släpper ner hennes hår.
- jag är inte kär i Jacki, hon är min vän, min lilla gumma och ni är påtok för nyfikna.
- men ärligt Oskar?
- ska ni rida idag? Säger Oskar för att styra in samtalet på något annat.
- Jadå , du med eller ? Oskar nickar, han älskar att glömma verkligheten och koppla av på AndyMoores rygg, där ifrån ser världen problem fri ut, Oskar bryr sig inte alls om att det inte är en killgrej att rida, han kan helt enkelt inte låta bli att leva ut i stallet och få känna sig fri, på fotbollsplanen med grabbarna är allt så allvarligt, ett spel, men hästarna är en utmaning, han älskar utmaningar, han gillar ju fotboll med men inte på samma sätt. Han vinkar hejdå till tvillingarna och smiter in på sitt eget rum, han kastar en hastig blick på damkornen under bäddsoffan innan han struntar i dom och dimper ner i sängen. Han ligger och tittar på Henke Larsson i taket och tänker att han också ska bli fotbollsproffs, där nere ropar mamma att det är mat, han reagerar inte genast utan leder in tankarna på Jacki, och på vad hans systrar sagt, ja varför är jag inte kär i henne egentligen, hon är väl snygg, eller ?
Jimmi rotar efter nycklarna i fickan, som vanligt är det bara hemhjälpen Marika hemma, han lyckas äntligen få upp dörren och drar med sig Jacki in,
-ska vi gå upp till mitt rum? Jacki tvekar.
- ja säger hon, visst är inte din mamma och pappa hemma?
- Är du rädd? Jag ska inte göra illa dig, vi behöver inte göra ”det” bara för att vi går upp på mitt rum ensamma. Jacki ler,
- förlåt så klart inte jag tänkte bara… äsch inget ska vi gå ?
- Gå före du så kommer jag strax. Medan Jacki börjar gå, tar Jimmi fram bullar och saft som Marika ställt fram i köket. På bordet ligger en lapp från hans mamma,
Hej gubben,
Hoppas du haft det bra i skolan, jag har en konferans med några jurister i stockholm, blir borta en vecka ungefär, pappa jobbar i Västerås kommer hem på lördag, men Marika är hemma och tar hand om dig, umgås inte med Jaquelines mamma bara, hon kan sätta griller i huvudet på dig.
Älskar dig puss
Jimmi knycklar ihop lappen och slänger den i papperskorgen, typiskt mamma, han tar med sig brickan upp till Jacki. Dom sitter på sängen och myser, bullarna är uppätna för länge sedan, Jimmi lutar sig bakåt och drar med Jacki, dom hamnar i en hög på kudden, han nafsar lätt på Jackis läpp och sticker sedan in tungan i hennes mun i en lång och passionerad kyss, dom ligger så länge och kramas och hånglar om vart annat, Jimmi blir alldeles varm, det känns som att det ska spricka i honom, han drar av sig den svarta huvtröjan och tar bort nitskärpet runt midjan. Han kramar Jackis hand och kysser henne igen, han låter sin fria hand sakta glida innanför Jackis linne, hon stoppar honom inte, som han väntat sig. Han smeker hennes små bröst och hon kysser honom på halsen, han låter handen glida över magen och ner mot hennes gylf, just när han dragit ner den, tar Jacki tag i hans hand.
-Jag vill inte. Förlåt Jimmi jag älskar dig men jag vill inte. Jimmi stannar till, han pussar henne i pannan,
- det gör inget, jag älskar dig. Jacki nickar.
- tack, jag måste gå nu.
- du är väl inte arg? Han ser oroligt på henne.
- nej då , men jag lovade att äta middag med mamma. Vi ses, han ser på henne när hon rättar till kläderna och försvinner ner för trappan och ut genom dörren. Jimmi känner sig inte ledsen direkt mer förolämpad, fast han vet att Jacki är speciell, han går upp och ställer sig vid spegeln där han fixar till kajalen runt ögonen, han använder smink mest för att reta sina välutbildade och perfekta föräldrar, men också för att det är snyggt. Han vet inte exakt vad jacki tycker om det , men killarna i klassen trodde att han var bög tills han kom med henne. Plötsligt knackar det på dörren och Marika kliver in, hon är kort och smal och ser ut lite som en ängel, man kan inte alls se att hon är 26 och fött tre barn, Jimmi viker undan blicken.
-du ser nedstämd ut, är det för att din mamma och pappa åkt bort igen.
- fan heller, dom kan va borta hur länge dom vill. Jimmi sätter sig på sängen igen och Marika sätter sig bredvid , hon lägger händerna om hans axlar och drar in honom i sin famn. Jimmi blinkar bort tårarna, allt är bara fel, men det känns bra att sitta där. Marika känns trygg. Han lägger sig ner och drar av t-shirten.
- jag ska sova säger han och låtsas att han inte gillar hennes sällskap.
- får jag inte ligga här bredvid dig då.
- jo , det får du väl.
-Bra, hon drar av sig tröjan hon med och lägger sig under täcket.
- vad gör du?
- skulle vi inte sova sa du?
- jo, men…
- men vad?
- jag trodde att äsch. Marika släcker lampan över sängen och drar täcket runt Jimmi. Dom ligger still en stund, innan Marika drar sina varma händer över hans mage, Jimmi rycker till men ligger kvar, vad ska hans pryda föräldar säga, fast dom bryr sig ju endå aldrig, ”Marika tar hand om dig”, jo tack, tänker han det gör hon bra.
|
| Kommentarer | | cissilarsson_ - 1 maj 08 - 16:48 | | den var bra :) | | Ericautank - 1 maj 08 - 16:42 | | den är bra |
|
|
|
