Zwei Seelen und ein Gedanke [th-prolog] |
jaja jag vet att jag la ut denna första gången på abuH xD men jag vet inte varför jag gjorde den :P menmen nu kommer resten här iallafall, om ni tycker den är bra förståss :)/många kraamar Evve<33
prolog
Ljudet av den underbara musiken dunkar i mina öron samtidigt som jag målar mina nerbitna naglar svarta. Jag nynnar tyst i takt med ubers ender der welt, rädd för att min mamma ska höra att jag är hemma. Ja, Tokio Hotel, min nya drog, egentligen inte så konstigt eftersom nästan hela Tyskland lyssnar på dom, men om mina såkallade vänner fick reda på att jag var ett fan av ett, som dom kallade, "emo-band" hade jag blivit utesluten från gänget, en utstött. Jag kunde inte riskera det, det var orsaken till att vi flyttade från München till Berlin. Jag ska inte ljuga, det är piss att bo här! Jag har aldrig varit mycke för storstäder, när jag var mindre bodde vi på landet, i en sån liten stuga, målad röd med en stor trädgård där jag sprang runt och lekte i solen, medans mina föräldrar såg på när jag plockade blommor oh rullade mig i gräset. Krasch så gick det sönder. Min pappa blev alkolist, jag och mamma flyttade München för att påbörja ett "bättre" liv, men som bara blev katastrof. Jag blev retad för min annorlunda stil, och tillslut blev det så illa att vi flyttade till Berlin. Där hade jag bestämt mig för att passa in, och det innebar att få så hög status som möjligt. Nu, lever jag mitt riktiga liv i smyg, i skolan är jag den populära "fjortizen" Engel, och hemma är jag den tystlåtna "emot" Engel Staufen. Den ända jag känner som verkligen lyssnar på mig är Mike, min underbara pojkvän som alltid finns där för mig,*host*, vem försöker jag lura egentligen?Mike som bara är tillsammans med mig bara för att få två saker ; sex och status.Visst var han populär innan jag kom men det är precis som i filmer, ett gäng där två är ledare, som bestämmer över allt och alla, och som också mobbar sånna som jag, egentligen är.
"Verlager dein gewicht...
Den abgrund siehst du nicht...
Achtung, fertig, los und lauf,
Vor uns bricht der himmel auf,
Wir shauffen es zusammen übers ende dieser welt
Die hinter uns zerfällt."
Sjunger jag tyst samtidigt som jag granskar min målade högerhand. Min sångröst var faktist inte så dålig, många gånger i skolan där jag hade låtsas gjort mig till när jag sjöng, hade jag fått komplimanger, självklart hade jag nekat och sagt "är du dum?Jag låter som en kråka!", fast jag inte menat det. Varför kunde man inte vara ärlig? Varför var allting så jävla komplicerat? I min egen ilska råkade jag göra en rörelse som ledde till att nagellacket for i golvet med en duns, och svart färg började rinna ut på trägolvet.
"Fan!" utbrast jag utan att tänka mig för. Jag for upp ut sängen ocg rusade in i badrummet för att hämta blött papper. Mitt i hasten från mitt rum och badrummet såg jag mammas huvud sticka ut från köket.
"Är du hemma?"
Jag hann inte svara utan skyndade mig att torka upp det som gick av den svarta pölen. När jag var klar var det nästan borta, visst var det en mörkare fläck på golvet, men jag brydde mig inte så mycket.Men jag visste att mamma skulle göra det, så jag flyttade sängen en bit så att den täckte fläcken. När jag skruvat på locket på nagellacket igen kom mamma in.
"När kom du hem?"
"En stund sedan." mumlade jag till svar. Jag stängde av Ipoden och la den på skrivbordet.
"En stund sedan?Och varför har du inte sagt något?"
Jag visste att det skulle sluta illa redan innan min mor kom in. Men jag bestämde mig för att ta det lugnt.
"Jag vet inte, jag var trött och ville lägga mig."
"Jasså?Trött sa du. Hur gick det i skolan idag?"
Jag blev iskall innombords. Det kändes som om hjärtat hoppade över ett slag. Jag hade inte varit i skolan på två dagar. Men jag hade betett mig som om jag hade det. Gått ut ur huset klockan halv 8, men sedan hoppat in igenom fönstret in till mitt rum igen när jag sett mamma köra ifrån huset. Sen vid halv 4 då skolan slutade, hade jag väntat 5 minuter, hoppat ut igenom fönstret igen och gått in genom dörren. Förrutom idag.
"Jag sa; Hur gick det i skolan idag?" upprepade min mamma
"Bra." mumlade jag.
"Bra? Jag fick ett samtal från din mentor idag.Du har tydligen inte varit i skolan på två dagar. Hon undrade om det var något som hade hänt.Hon frågade okså om dina blåmärken. Har du gått och visat dom?Vill du att folk ska tycka synd om dig?"
Jag svarade inte, jag tänkte inte börja gråta, det var det värsta min mamma visste, svaga människor som inte tålde någonting.
"Svara mig vill du det!?" skrek hon på mig. Jag skakade på huvudet, och kved då min mammas handflata hårt träffade min kind.
"Du är helt värdelös!" skrek hon en sista gång innan hon gick ut ur rummet och smällde igen min dörr eftersig. En tår rullade sakta nerför min kind då jag smekte stället jag fått smällen.Jag gick fram till en affisch som föreställde min förälskelse. Jag drog med fingrarna över hans svarta hår, och sedan över piercingen i hans ögonbryn.
"Bill," viskade jag."rette mich."
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Ciissii - 23 jun 08 - 15:38 | | Jättebra! :) ska läsa nästa del nu ^^ | Maadelen3 - 4 maj 08 - 18:10- Betyg:  | | som jag skrev på den andra, ska läsa för din skull, ivf så länge jag kommer ihåg ;) <3<3<3 | | RowsahKanin - 1 maj 08 - 18:50- Betyg: | | BRA <33 | | Nattros - 30 apr 08 - 21:40- Betyg: | | naaw, underbar människa! Måste säga att handlingen är ganska uppenbart, men skit samma! | | DontDroolOnChie - 30 apr 08 - 21:04- Betyg: | | MER !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! |
|
|
|
