På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

He can only hold her - del 1

Samma kväll som hennes föräldrar fått reda på Mias stora hemlighet kom mamman in på Mias rum, utan att knacka som hon alltid annars brukade göra. Hon stod stilla i dörröppning och sa allt i en enda mening, meningen som fick tillvaron att rasa samman totalt.

”Jag har pratat med Pontus föräldrar och sa till dem att ni absolut inte får träffas igen. De höll med och sa att så fort Pontus tagit studenten i sommar åker de bort.” Hon vände sig om och lämnade rummet. ”Och en sak till, jag och din far har bestämt oss för att om du ska föda barnet ska du hitta en egen lägenhet.” Med de orden stängde hon dörren och la över allt ansvar på Mia.

Sedan dess hade hon inte sagt ett ord till Pontus, och han hade inte sagt något till Mia. Alla lämnade henne ensam med det stora otalade och så fort hennes vänner fick reda på det vände de henne ryggen. Trots att Pontus inte tagit kontakt med Mia kände hon någonstans bakom det som växte i henne att han ville vara med henne. Han skulle inte lämna henne, han skulle komma tillbaka så fort han fick chansen. Eller var det bara önsketänkande?

Eftersom att Mia inte kunde tänka sig något annat än att föda barnet packade hon sina tillhörigheter i tystnad och flyttade till en enkel tvåa hon hittat 40 minuter bort. Kontakten med sina föräldrar klipptes därmed av och hon stod ensam kvar i den stora världen. Mia. Den lilla flickan med axellångt rött hår, stora blå ögon och naturligt röda läppar. Den lilla flickan med äppelkinder, små bröst och en växande mage.

Lägenheten låg i ett fint grönområde i söderort. Det rum som skulle bli den oföddes var målat i en ljusgrön färg och Mia hängde upp ett par gamla vita gardiner. Att fixa resten väntade hon med, att köpa saker innan barnet är fött betyder otur.
Resten av lägenheten var inte mycket att inreda, köket var målat i en blekgul färg och ett äckligt gammalt linoleumgolv, badrummet hade vitt och blått kakel och hennes rum som även var vardagsrummet hade en mörkröd tapet och vanligt brunt parkettgolv. I köket fick det plats med ett litet bord och två stolar, några krukväxter stod kvar från de gamla ägarna. Budgeten Mia hade att leva på var väldigt klen, hon fick endast studiebidrag än så länge och resten fick hon ta ifrån sina sparpengar. Att hennes föräldrar skulle skjuta med pengar fanns inte på kartan. Nu under sommaren skulle hon försöka hitta ett jobb, men vem vill anställa en sjuttonårig gravid tjej? Mia struntade i vad det var för jobb, bara hon fick ihop lite pengar att leva på.
I hennes del av vardagsrummet hade hon ställt in sin gamla säng och en garderob från hennes rum i föräldrarnas hus. Några trasmattor hade hon hittat på en loppmarknad här om dagen, även ett par lampor och en sliten bokhylla i trä.

Varje dag gick Mia ut och tog dagens gratistidningar i hopp om att hitta något jobb som var lämpligt för henne. Och varje dag blev hon lika besviken. Till slut bestämde hon sig för att gå till arbetsförmedlingen och hoppades på att de skulle ta emot henne och ge henne ett jobb. Vad som helst, bara hon tjänar lite mer. Det är omänskligt att kunna leva på 1100 kronor i månaden, då hyran är på 2500 kronor.

Sommaren gick, magen växte och Mia hade faktiskt lyckats få ett jobb i en bokhandel en timmes bussresa ifrån lägenheten. Hon jobbade fem dagar i veckan mellan klockan 10 på förmiddagen och 17 på eftermiddagen, och tjänade ungefär 17,000 kronor i månaden. Det var inte mycket men Mia var nöjd, hon kunde betala räkningar, hyra och köpa mat. I den lilla kylskåpet rymdes det inte speciellt mycket mat och Mia var mager. Barnmorskan hon hade kontakt med var oroad och prackade på Mia en massa kosttillskott och vitaminer. Oftast satt Mia i köket med en tallrik orörd fil framför sig. Aptiten var bortblåst och tankarna stormade innanför skallbenet. Inga pusselbitar satt på rätt plats och ångesten var tung. Det kliade och klibbade innanför skinnet på henne och hon började känna sig ganska olustig med den växande magen. Vad höll hon egentligen på med? Skulle hon uppfostra ett barn helt ensam, när hon inte ens kan ta hand om sig själv? Hon hade inte ens gått ut gymnasiet! Mia försökte följa tankarna och lyssna på vad de hade att säga, men hon blev med ens illamående och rusade ut till den lilla toaletten.

--
Jag vet att det har tagit tid, men jag har mycket skolarbete just nu och skolan är prio ett atm. Hope you'll enjoy anyway.

Kommentarer - (Snittbetyg: 4.8)

LittleHoney - 27 maj 08 - 19:36- Betyg: