Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Låt snön falla på oss båda (kille/kille) - del 7

Nu ska jag ursäkta mig IGEN alltså? Förlåt, jag har inte haft skrivlust och när jag haft skrivlust har jag inte haft tid.
Och tyvärr kan det bli så i fortsättningen också. Men hallååå, det är ju vååår :D Och kanske kan jag skriva lite nästa vecka - om ni är snälla och kommentarer.
Men innan det hinner jag inte. Valborg imorrn ju, och vet inte när på torsdagen jag kommer hem. Sen blir det Stockholm från fredag morgon till söndagkväll.
Ni får ha det bra i alla fall, ledsen att jag har så mycket läsning att ta igen. Men jag har inte tröttnat på era noveller, så är det inte alls. :)


Tystnaden går nästan att ta på och jag kan nästan höra Antonys andetag. Camilla existerar inte, kanske sitter hon inte ens kvar i rummet. När jag stirrar på Antonys vackra ansikte vill jag gråta. Vad gör jag här egentligen? Antony klassas inte som en person som mig, han ligger högre än alla andra, det måste han göra eftersom han är så underbar.
Jag förstår att det är nu jag måste säga någonting, så med hes röst kläcker jag ur mig att jag måste prata med honom. Han nickar kort, men plötsligt känns det som om jag redan har vunnit. Han går med på att prata med mig! Jag ska få en chans att förklara allt!
Jag reser mig och följer efter Antony in till hans rum. Det ser exakt likadant ut som förra gången jag var här bortsett från att persiennerna inte är helt neddragna så det skiner in lite ljus i det annars dunkla rummet.
"Egentligen borde jag säga åt dig att gå", säger Antony och sätter sig ned på sängkanten, till synes alldeles lugn. Men hans ögon speglar samma nervositet som jag känner.
"Du får säga det om du vill", svarar jag, för jag känner mig skyldig som håller honom kvar.
Han skakar på huvudet. Jag förstår. Han kan inte.
"Du kan inte fortsätta ignorera mig på det här sättet", säger jag hackigt och trampar nervöst på stället. Jag vrider på huvudet, men blicken dras hela tiden mot hans ögon. De är som magneter, och jag skulle lätt kunna drunkna i dem.
"Vad ska jag göra då?"
Den skakiga rösten får mig att må illa. Han låter så sårbar, och jag tycker inte om att se honom sårbar. Han är ju Antony och Antony är stark.
Han lyfter på huvudet, och under lugg blänger han på mig.
"Jag älskar ju dig, fattar du inte det?" säger han.
Det är konstigt hur allt kan stå stilla i ens huvud. Men nu gör det verkligen det. Det han sa går in, men inget mer. Det är som att marken snurrade, och den enda tydliga punkten i mitt synfält är Antony.

Inom några sekunder sitter jag mitt emot honom i sängen, skräddare liksom han. Våra fingrar är ihopflätade och inget annat hörs än våra taktfasta andetag. Jag ler lite, jag kan inte låta bli.
"Det är konstigt att säga något sånt till någon man inte säger va?"
Jag skakar på huvudet.
"Jag älskar dig också. Fast jag knappt känner dig."
"Det känns som om jag har känt dig hela livet."
Jag nickar, håller med. Vi verkar faktiskt ha känt varandra längre än vad vi har.
Spänningen mellan oss har släppt och vi kan prata fritt. Och även fast jag längtar efter att få lägga armarna runt honom duger det lika bra. Jag mår bra av att bara njuta av hans närhet och jag tar in hans ord som len honung.
"Det spelar ingen roll. Du har rätt, jag måste leva i nuet. Tänk om jag flyttar och så har jag aldrig lärt känna dig ordentligt... fyfan vad jag skulle ångra mig."
Jag flinar.
"Tur för dig."
"Men Noel... jag kommer flytta nån gång, det vet du va?"
"Ja", svarar jag och nickar ledsamt. "Inte för att jag längtar dit... men det får väl gå. Och kanske ångrar ni er och vill stanna kvar."
Blicken han ger mig är tydlig. Det kommer inte hända, de kommer flytta igen, kosta vad det kosta vill.
"Hoppas inte för mycket."
Han trycker min hand och jag lyckas blinka bort tårarna som hotar att dyka upp i ögonvrån. Antony frågar om vi ska kolla på en film, samtidigt som det hörs ett hundaktigt snusande från dörren. Han skrattar och går fram och öppnar. Den lilla saken som studsar in i rummet är inte mycket mer än en golvmopp. Pälsen är lång och vit, och flyger efter den när den rusar fram emot mig.
"Låt mig presentera... ers kungliga höghet... MOPPE!"
Jag frustar till av skratt och den lilla hunden börjar slicka mina framsträckta händer.
"Moppe?"
"Han ser ut som en golvmopp", ursäktar sig Antony. "Han har bott hos Camilla och mig i fyra år - är han inte vacker?"
Moppe har nu lämnat mig och sladdar bort till Antony. Antony sätter sig på huk och börjar gulla med honom. Jag tittar fascinerat på dem. Den sidan av Antony har jag aldrig sett förut och han är riktigt söt när han pratar på sitt larviga låtsasspråk. Han reser sig och tittar på mig, och givetvis läser han i mina ögon precis vad jag känner.
"Avundsjuk?"
Han höjer på ögonbrynen och jag rodnar. Självklart, alltid när det är olägligt ska jag rodna.
"Ah, du ÄR avundsjuk", flinar han.
Och nu står han plötsligt alldeles nära mig. Hans andedräkt mot min kind, hans armar som letar sig runt min midja. Jag står stelt i omfamningen men slappnar sedan av igen. Och så är de där, frågande, hans läppar några centimeter från mina. Jag tänker inte innan jag suddar ut det lilla avståndet.
Och vet du?
Jag är lyckligast på jorden.

Och just det, en sak till. Jag kommer nog inte svara på era kommentarer i fortsättningen, om det inte är någon fråga eller liknande. Men ni vet att alla kommentarer är grymt uppskattade, eller hur? Ni som kommenterar är bäst <3
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
C_o_F - 4 dec 08 - 19:30- Betyg:
Så bra de var =) jag tycker verkigen om de.. =)
lonelyheartXx - 29 aug 08 - 17:28
meeeeeeeeeeeeer
love__ - 10 aug 08 - 16:01- Betyg:
helt underbar! vill bara läsa mer och mer :)
familjeflickan - 11 jun 08 - 20:15- Betyg:
meeer<3
sandruskapuska - 2 jun 08 - 03:16- Betyg:
umderbart!!!!
ahah du får så många kommentarer att duinte äns orkar svara xD
Emely_ - 15 maj 08 - 21:00- Betyg:
meeeeeeeeeeeeer
-Cute - 14 maj 08 - 11:12- Betyg:
jättebra :D
lillolisen - 12 maj 08 - 18:37- Betyg:
ja jag har alltid vetat att jag är bäst!;P fast T och du min
kära vän(xD) ni är bästast!<3<333
Elon_B - 12 maj 08 - 15:13- Betyg:
ååhh, underbart <33 :D
Asbra som alltid,
Längtar efter mer <3 ^^
wtb483 - 11 maj 08 - 15:06
så otroligt bra !!
alexz_th - 9 maj 08 - 23:44
Varför är du så bra!?
Gackt_angel - 3 maj 08 - 23:53
MORE :D
Lovely__ - 1 maj 08 - 21:43- Betyg:
Äntligen en del till:D
men mycket bra skrivet som vanligt. du får det att flyta på så bra och man kan inte annat än älska den.
det är nästan som om man känner dem:O
iaf, mera!
Mangasagan - 1 maj 08 - 19:42- Betyg:
Asså, Kanonboll vad bra! Älskar den här! <3 :D
Mera!:D
prickigthallon - 30 apr 08 - 21:46- Betyg:
Den är så söööt. *döööör* <33
Mp3 - 30 apr 08 - 15:29
Mocket mocket underbart galet bra :D <3<3<3<3<3<3< Jag tycker v'ldigt mycket om denna .D:D:D 3<<3<3<3<3<3<<3<3333333 3333333333
DontDroolOnChie - 30 apr 08 - 11:54- Betyg:
Moahhaha fan va underbart;) Ska egentligen skriva uppsats:P men roligare att läsa din novell:D:D:D
Meeeeeeer!!
TokioHotel4ever - 30 apr 08 - 07:33
hahhaa, MOPPE XD det verkar vara en rolig liten sak :P
du skriver BÄST! :D <3
Guldvattnet - 30 apr 08 - 06:48
gaah fett bra <3
M-424 - 29 apr 08 - 21:08
Jättebraaa!:D
Bloodbathsponge - 29 apr 08 - 20:48
Skiitbra! :D
Justmyfault - 29 apr 08 - 20:38- Betyg:
Jättebra!:D
mer!!:)
Alexiz93 - 29 apr 08 - 20:16
jätte bra:)

Skriven av
woops
29 apr 08 - 20:07
(Har blivit läst 418 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord