Drakflickan Del 3 |
Drakflickan tittade förvånat
ner på den lilla gröna fjärilen som låg i hennes knä.
Snart kom även den rosa och den blåa tillbaka.
De cirklade först runt hennes huvud och dök (inte föll)
ner i hennes knä, de också.
Drakflickan kunde inte annat en att bara titta på dem.
De var mycket större i närbild,
så långt hade hon kommit fram till,
och nu kivades de mer en nånsin..!
Tillslut var hon tvungen att stoppa ner ett finger i mellan dem.
Då tystnade dem och tittade förargat upp mot henne.
Drakflickan kände deras ilskna små blickar som
iakttog henne, den blåa sa någonting i den här stilen;
- Wookii Kooskoo!! Med en bister min, och den rosa såg ut att hålla med.
Men den gröna, som tidigare hade ramlat i hennes knä,
flög upp vid hennes ansikte och satte sig på
hennes näsa...
När Drakflickan nu satt där mitt i allt - med en fjäril på
näsan och två i knät - så hörde hon något i skogen
bakom dem. Hon lyssnade ett tag...
Det lät som en marsch av något slag, stamp stamp stamp.
Hela tiden i takt. Fjärilarna hade också
märkt det, dem flög vilt omkring hennes huvud och
använde en massa olika läten.
Drakflickan ställde sig upp på stranden och lyssnade ännu en gång.
Det lät tydligare nu, hon vände sig mot skogen och tittade in i
dess dunkla vrår, där solljuset bara kom åt på vissa ställen.
Plötsligt - helt utan förvarning kom en stor grupp vettar ut.
De gick på rad i en form av en tistel, vettarna var grönklädda,
så man kunde tro att de kom bärandes på en platt tistel.
En vette gick längst fram och ropade något till de andra som
genast stannade. Han ropade något annat och gruppen
delade på sig,det vill säga, att det blev en gång i mitten.
och gående på gången kom nu .. en Kentaur!
Drakflickan drog efter andan, Kentaurerna var inte
vanliga bland skogens varelser, det här måste
vara en som kommit Norr ifrån, tänkte hon.
Kentauren stanade ca. två meter framför Drakflickan.
Hon såg att han var en väldigt stor Kentaur,
hälften häst - med enorma hovar - och hälften människa
med en stark överkropp. På ryggen hängde ett armborst
(en slags pilbåge) och hans långa hår hängnde lelöst
ner över hans stora axlar. Nu ropade vetten längst fram
någonting; HANS HÖGHET BERETUS SEILOMAN!...
Fortsättning Följer..
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | tavasa - 10 apr 06 - 06:20- Betyg:  | | jag länktar efter en fortsättning skit bra!!! |
|
|
|
