Julias liv [22] th ff |
[Tillbaka blick av Georg del]
”Gustav”, sa jag och kollade med allvar i hans ögon.
”Vad du såg allvarlig ut”, skrattade han fram.
”Om jag skulle vara kär i dig, hur skulle du reagera?”, sa jag medan
jag kollade med allvar i hans ögon.
Del 22
Jag tittade bara tomt rakt ut i ingenstans. Jag har nog inte varit såhär nervös på hur länge som helst,
frågan är om jag någonsin har varit såhär nervös, jag tror inte det. Hans blick sa mig ingenting, jag
brukar vara bra att läsa andras tankar medans jag nu inte förstod ett smack.
- Jadu, Georg.. jag vet inte, hur skulle Bill, Tom och framförallt Julia reagera
om vi skulle inleda något.., sa han och såg väldigt bekymrad ut.
- Jag bryr mig inte om de.. Jag har känslor för dig Gustav, det är bara så..,
sa jag med en klump i halsen. Jag kände hur tårarna brände som eld bakom
ögonlocken.
- Georg, jag vet inte.. Jag vet inte ens vad mina egna känslor är, tyvärr, jag är
ledsen, sa han och kollade ner i madrassen som att det var något väldigt
speciellt att titta på.
Jag gick därifrån utan att säga någonting, jag orkar inge mer. Jag hade väl inte förväntat
mig något annat egentligen, fast ett litet hopp hade alltid funnits. Varför blev det såhär?
Jag hörde hur Gustav skrek mitt namn, men jag orkade inte lyssna, jag ville inte. Mitt
hjärta var så gott som krossat. Han var min andra halva, kändes det som. Jag var verkligen
ingenting utan honom. Han var min bästa vän, fast nu känns det som vi aldrig har känt
varandra. Att vi inte har haft dedär 10 åren tillsammans. Han är som en främling för mig.
” – Haha, Georg sluta! Du vet att jag är kittlig, du får min choklad, bara du slutar,
skrattade Gustav fram medan jag kittlade han över hela kroppen. Han var min bästa
vän. Han och jag.
- Haha choklad, MUMS! Ge hit, du är bäst, sa jag och var som en 3 åring på julafton.
- Haha aah, men lova mig en sak innan. Vi ska alltid vara bästa kompisar, sa han
och log.
- Klart vit ska, dumbom, vilken fråga, sa jag och skrattade och sprang iväg med
hans chokladbit.”
Jag kände hur tårarna rann när jag tänkte på det minnet, då var vi bara 10 år eller han 9 och
jag 10år. Nu kändes det som att jag har förstört allt, för det har jag väl? Jag antar det. Jag gick
ute hur länge som helst kändes det som. Jag gick förbi mina favoritställen, en strand jag har
varit på sedan jag var liten och en park i stan. Det var där jag och Gustav alltid var som små.
När jag var på väg hem torkade jag bort tårarna och hoppades på att inte Julia skulle märka
för mycket. Fast jag hann bara genom porten innan jag fick ett sms, min nyfikenhet gick före
mina tankar. Vem var det? Jo men visst, ingen annan än Gustav.
” Georg, jag måste prata med dig. Jag kan faktiskt inte rå för mina känslor, även
fast du gillar mig mer än vän. Jag vet inte om jag vill riskera våran vänskap för
att vi ska bli tillsammans, tror du verkligen det skulle vara som förut om det skulle
ta slut? Kom ihåg vad du sa: Vi ska alltid vara bästa vänner. Vill fortfarande att det
löftet ska hållas, Jag älskar verkligen dig Georg/ Din vän nu och för alltid, Gustav <3 ”
Jag var inget annat än tvungen att gå över till han, jag menar han fick mig verkligen att
tänka till. Jag hade verkligen dedär känslorna för Gustav som jag hade erkänt men skulle
jag kunna tänka tanken på om det tar slut, hur skulle det då vara? Det var en fråga jag inte
ens visste om jag ville ha svar på.
Väl inne hos Gustav tog jag av skorna och hängde av jackan och gick sedan in till sovrummet
där jag antog att han var. När han såg mig sprang han fram till mig och gav mig en jättekram.
Vi stod hur länge som helst och bara kramades, hans arm blev helt blöt av alla mina tårar. Jag
kände verkligen hur lycklig jag var. Det var såhär det skulle vara, inget annat, inget förhållande,
bara bästa vänner. Jag visste själv att jag inte direkt trodde på mina egna ord men jag tänkte
inte mer på saken.
Efter ett tag bestämde jag mig för att vara tvungen att gå tillbaka till Julia, jag var även
Tvungen att berätta allt som jag hade känt för Gustav, annars kanske det skulle komma
någon annan väg. Även fast jag visste att Julia hade något emot bögar. Hon reagerade
exakt som jag hade förväntat mig…
[Tillbaka blick från Julias synvinkel]
” Du vet att jag inte gillar att bråka med dig”, sa han och kollade ner
på sina skor.
”Inte jag heller, men du är väldigt konstig efter besöket hos Gustav
mitt i natten.”, sa jag och märkte min egen oro.
”Du Julia det är nog lite vi behöver snacka om”, sa han och såg väldigt
ledsen ut.
Del 22
Jag kände mig nervös av hans ledsna och bekymrade andsiktsuttryck. Vad hade hänt?
Han menar väl inte att det är slut för att han har hittat någon annan eller nått liknande.
För om det är slut vars skulle jag då bo?
- Jaså, vadå för något?, sa jag med en aning irriterad ton.
- Jo alltså, jag har inte mått sådär jättebra under några dagar som du kanske har
märkt. Det har mycket varit för att jag har haft känslor för Gustav, mer hann
han inte säga innan jag avbröt honom.
- Hur i helvete kunde du? Är du bög? Vad äckligt, det trodde jag verkligen
inte om dig, skrek jag mot honom. Hur äckligt kunde det vara? Jag har verkligen
inte nått emot homosexuella men min Georg? Det gillade jag inte.
- Julia, håll käften. Låt mig prata till punkt och sluta av bryt mig hela jävla tiden.
Ta en konflikt med mognad och sluta skrik, sa han lugnt men med en aning
irriterad ton.
- Mognad? Anklagar du mig för omogen nu också? Jo visst, jag kan gå, gå
du och ha kul med Gustav. Fast du glöm inte bakåtslickade håret, det är
ju en trend för såna som du, skrek jag och sprang iväg.
Jag kunde inget annat än se besvikelsen i hans ögon. Jag har väl ingen skyldig
het att vara trevlig när han har gått och kärat ner sig i någon annan, som dessutom
är medlem i samma band och är KILLE. Jag rös bara av tanken.
Vars ska jag nu då? Jag står mitt i centrala Magdeburg och har inte ens aning
på vars jag ska. Jag hade ingenstans att bo, mitt hotellrums tid tog slut igår så
där kunde jag inte heller komma in. Georg hade bokat om min biljett till en
dag längre, i nuläget så ångrade jag det något fruktansvärt.
Jag bestämde mig för att först och främst gå att äta hamburgare på en bar
jag gick förbi. Skulle det vara en vanlig dag skulle jag aldrig ens luktat
på en hamburgare, men detta är inte en vanlig dag. Jag åt bara upp lite mer
än en tredje del av burgaren jag köpte.
Klockan var nu ungefär 11 på kvällen när jag bestämde mig för att ringa
Bill. Han var den enda jag kunde ringa, vi var kompisar, eller?
Jag slog in hans nummer och väntade med förhoppningar på att
han skulle svara. Vad skulle jag göra annars?
Skulle Bill svara eller blir Julia tvungen att
gå tillbaka till Georg?
Sådär del 22 ute. Blev ganska nöjd faktiskt :) Nej,
inget stämmer i berättelsen, om man tänker på att jag har
något emot bögar i verkligheten eller att det är någon
"trend" med bakåtslickathår på bögar.. Så nu behöver jag
inte få skäll för att det kanske uppfattas som att jag
personligen har något emot det.. Men iaf, hoppas ni gillar
den och en kommentar skulle vara roligt ;D Sry för det
partierna där det byts rad väldigt ofta, vet inte vad
det blir för fel :S Någon som vet? Haha, en guldstjärna
till de som orkar läsa genom allt dethär xD Kramar / Cissi
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | vissenros - 11 okt 08 - 20:58- Betyg:  | | good<33 | | johannaa_ - 2 maj 08 - 15:23- Betyg: | Skitbra som vanligt, finns ingen dålig kritik heller,
bara att skriv nästa del FORT! :D:D
Mer nu alltså :b<3
*blink blink* ^^ | | ILoveTAKIDA - 1 maj 08 - 19:16 | Bra!Hmmmm...har nog ingen kritik o ge dig,isåfall skulle det vara
att du skriver "han" istället för "honom",men det är ingenting som
gör nåt ;)
Nope,jag vet inte varför det blir sådär med raderna så blev
det för mig oxå sist xD | | rosanaglack - 29 apr 08 - 17:10- Betyg: | | bra!! <33 | | sandruskapuska - 29 apr 08 - 17:01- Betyg: | Sorry att jag var lite ård igår med mina betyg . Du skrive asbra. Men historian fick nte den vändningen som jag ville. Och jag älskar lyckliga slut <3
Stor femma till dig | | sandruskapuska - 29 apr 08 - 05:52- Betyg: | | 4 för denn. men inte mer.men det går bättre |
|
|
|
