Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Diamond eyes : part two (sann)

Söndag

Idag är en sån dag då jag gömmer mig.
Visa som offline på msn, den tuggummi rosa mobilen avstängd och dörren låst. Inte för att någon brukar komma hit, men ändå. Det känns bäst så.
Det ska visst vara vår ute nu. En sån där ljus årstid. Bra årstid. Någon har visst glömt att informera mig om det, för uppkrupen i mitt hjärttäcke känner jag mig inte det minsta glad.
Och C:s röst ekar fortfarande i huvudet. ”Kan du inte bara berätta?”
Fina fina C.
Jag är så himla dum. Borde inte förstört festen med att springa iväg och gömma mig, borde fortsatt med att dansa som en galning och skratta.
Men du vet, ibland blir alltid bara f ö r mycket. Och då springer man iväg och sätter sig i trapphuset. Eller tvättstugan som det slutade med.
Har ni tänkt på att man egentligen tänker bäst på såna ställen? Lite småskabbiga och smutsiga.
Eller jag i alla fall.
Och det är något jag gör alldeles för lite. Tänker. Måste nog göra det snart. Sätta mig under min finafina vägg och låta Marilyn titta ner på mig bredvid As fina ord som intygar att jag är bäst.

Fast jag tog faktiskt en paus från gömmandet när S skickade ett sms (efter att jag precis ringt papi, därför sattes mobilen på) och frågade om jag ville med på promenad.
Det var mys. Fast lite små jobbigt, haha. Jag hinner aldrig riktigt med henne.
Jag hinner aldrig med något egentligen.
(Jag hinner aldrig riktigt med mig själv)
Det var faktiskt fint. Glass, present till mamma och frisk luft.
Men just nu vill jag bara härifrån. Ifrån all snö, ifrån alla prov, ifrån all ångest…ifrån mig.



Måndag

Jag vaknar av att jag gråter. Små regndroppar klibbar sig fast i ögonfransarna och trillar ner på kudden.
Först vet jag inte alls varför jag gråter, men sen kommer jag ihåg. Drömmen. Och det slår till i magen igen. Hårt, hårt, hårt.
I drömmen åkte pappa ifrån mig. I den där silvergråa forden vi har haft i hurlängesomhelstnu. Hoppade in i bilen och bara åkte. Jag kastade mig på dörren, bankade och skrek. ”Vänta, stanna! Åk inte! Jag älskar dig!”
Men han lyssnade inte. Kollade rakt fram, mumlade något jag inte hörde.
Och allt kändes så verkligt. Vi var på asfaltsvägen precis utanför där jag bor. Jag fick en sån där klump i halsen, skrek ännu mer. ”Jag älskar dig!” Men han struntade i mig och åkte.
Då vaknade jag. Med regn i ögonen.
Just gråta brukar jag inte göra så mycket. Gråta är ett tecken på svaghet.
Och jag är inte svag. Inte alls.
Fast samtidigt är jag svagast.
Men jag är så himla rädd för att förlora folk jag verkligen älskar. Som pappa. Världens finaste pappa.
Om han bara skulle försvinna, då skulle jag aldrig klara mig.
Igår när jag gick ifrån Konsum med en pliggelin och ett kilo ångest i handen hörde jag en bil tuta, och jag vände mig om, snabbt. Under en sekund så tänkte jag inte alls, tänkte bara ”Pappa!”
Han brukade alltid tuta på mig. Nästan så där fånigt mycket.
Och nu trodde jag att det var han.
Men det var det ju inte. Det var en blå bil.
Och pappa har inte en sån bil. Och pappa bor 170 mil bort.

Om jag vrider lite på mig så att jag ser rakt igenom fönstret möts jag bara av snö. Och snö och snö.
Tycker du förresten att snö är fint?
Jag älskar det när det är nytt. Vitt, och rent på något sett.
Men det blir ju alltid grått. Fult. Smutsigt. Och vem vill göra änglar i smuts?







Okej.
Ibland behöver man bara skriva av sig, rakt från revbenen till pappret.
Jag har helt tappat lusten att skriva något påhittat om vackra saker, för just nu är inget vackert.
Så, jag tror att jag kommer skriva av mig här. Sen får ni läsa om ni will, your choice.

och titeln passar inte in någonstans. kom inte på någonting och lyssnade på diamond eyes när jag skrev den. om ni har något bättre förslag på titel för ni gärna ge förslag.

Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
lill_ella - 3 maj 08 - 22:43
älskade första delen.
Maadelen3 - 29 apr 08 - 16:01
*tårögd* <3
prickigthallon - 28 apr 08 - 20:20
Älskling <33
VampyrenSamantha - 28 apr 08 - 15:12- Betyg:
Jag har kanske ett föslag på en titel.....
"Glömda Spår"
Inte så bra namn kanskemen det var det ända jag kom på!
Det andra jag ville ha sagt var att jag älskar hur du skriver och framhäver känslor....
Ciissii - 28 apr 08 - 14:09
Dina ord berör en verkligen, du skriver bra.
Har därimot inget förslag på titel
Guldvattnet - 28 apr 08 - 13:25
har ingen idee för titel men jag vet att det finns någonting som är vackert: dina texter <3
angels_eyes - 28 apr 08 - 10:52
någon titel kommer jag inte på men den är inte så viktig
det är dina ord som berör som är det
oo du skriver om vad vu vill, du får det ändå att röra
något längst in

Skriven av
sockervaddsmoln
28 apr 08 - 10:03
(Har blivit läst 100 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord