Amys jakt 3 - fantasy |
Drömmen
Vinden blåste sakta över gräs slätterna och en figur insvept i plädar rörde på sig i sömnen samtidigt som solen hälsade dagen välkommen.
Daggen på marken glittrade till och morgon insekterna surrade i luften.
Allt var lugnt och fridfullt förutom för Amy som drömde en orolig dröm.
”Amy tittade på en cell, helt gjord av sten.
Utmed ena väggen hängde en brits och på den satte en kvinna.
Håret var långt, lika gyllenblont som Amys och båda var smala, men ändå spänstiga.
Amy gick närmare kvinnan som tittade upp och såg ut som om hon såg ett spöke framför sig.
Kvinnan öppnade försiktigt munnen och sade:
snälla du, leta upp min dotter Amy, hon bor i ett litet hus i lågdalen precis intill granskogen.
Säg åt henne att acceptera hjälpen från magi skolan, hon behöver ha kontroll över sina krafter och hjälp av lärarna för att hjälpa mig och hennes far.
Vi sitter fångna i Azruds borg Sala’ur.”
Drömmen bleknade bort och Amy vaknade till och märkte att hon grät.
Vad grät hon för? Undrade Amy.
Hon satte sig chockad upp när hon mindes drömmen. ”leta upp min dotter Amy.. I lågdalen..”
kvinnan i drömmen hade samma hår, kropp och ögon som hon själv.
Amy började skaka av gråt när hon insåg att det var hennes mamma!
Tio år! Tio år för att få reda på att hon ens levde!
Amy satt och grät när ho hörde ett surrande ljud.
Hon tittade sig runt omkring och såg att en lite äldre kille stod och tittade oroligt på henne en bit bort.
Han gick fram till henne, hukade sig och frågade om allt var okej.
Amy torkade tårarna och nickade osäkert. Killen log och hjälpte Amy upp på fötter.
Killen presenterade sig som Sven och väntade frågande på ett namn från henne.
”-jag heter Amy, men hur kom du hit, jag hörde ingen förut?” frågade Amy, trots att hon visste svaret.
”-jag kommer från magi skolan, och jag transfererade mig hit med hjälp av magi. Och nu ska jag, med din tillåtelse, hjälpa dig dit.”
Som svar nickade Amy bara och Sven tog ett steg närmare och tog ett tag kring Amys midja, hon själv som inte hade transfererats förut kramade hårt om sven.
Ett par ögonblick senare släppte sven taget och tittade frågande på Amy och sade:
”- visst är det mysigt att kramas men du kan släppa nu.
Amy öppnade ögonen och lade rodnande märke till att hon fortfarande kramade om Sven.
Hon tog ett steg bort och blev andlös av förvåning...
fortsättning följer..
komentera tack!:D
|
|
|
|
