Dagboken. del 9. |
Kärqa Dagbok! Det är Söndag. Fast det är bara morgon än så länge. Jag har kommit på en ursmart idé! Dundersmart faktist! Om jag skriver på morgonen, har inget hänt under dagen som kan tänkas vara pinsamt. Så, i och för sig, det blir en väldigt konstig dagbok..
hmmm, Käran morgondagbok!
Ingen dum väckarklocka ringde idag. Jag har sovit en nästintill drömlös natt. Det ända som hände i drömmarnas värld var att jag blev jagad av Patrik, fast han var ett slämmigt monster, men jag visste ändå att det var han. Hans moped var först en helt vanlig moped, men sen vart den också till ett slämmigt monaster! Jag vet, aslöjligt, men det var läskigt.
Okej, det där kanske inte var en så bra ide ändå. Mamma ropar på mig, öhm, kommer snart!
*Tillbaka* Okej, nu vet jag vad jag ska göra idag. Det var Susanna som ringde. Det är tydligen ett band som spelar i parken, men.. Gissa vilket? The Heartattack! Och vem spelar där, om inte Patrik? Wiiiiiie! Jaga tror jag får återkomma senare ikväll. Åååh, Kära gud, om du gör så att det händer något bra idag lovar jag att tro på dig hela mitt liv! /Minna.
Kära Dagbok.
Ja, då var det kväll igen då.
Min tro till gud blir nog sådär, om jag ska vara ärlig. Patrik spelade grymt bra på den där basen, fast jag inte kan så mycket om instrument. Susanna lyckades i alla fall få oss att stå längst fram bland allt hoppande folk. Det var jättemånga där. En gång känndes det som om han såg rakt igenom mig. Jag började nästan rodna. Men bara nästan, i stället drunknade jag i hans vackra ögon. (Herregud! Hur jag låter!) Han hade en skrynklig svart skjorta och det mörka håret var ännu snyggare uppställt än förut. Hans långa kropp stod stadigt på senen, och han fick mig att inte vilja lämna platsen. Kvällen var underbar! Och för första gången (!) lyckades jag inte skämma bort mig mer än att jag spräckte mina nya jeans mellan benen, som tur och väl var på vägen hem.
Gud kanske var på min sida idag.
/Minna!
|
|
|
|
