Skogens varelse # prolog |
"Men kom igen nu! Så hemskt kan det itne vara?" Hennes pappa låter uppgiven och lite arg.
"Inte? Du ställde just in vår resa till grekland, bara för att din nya flickvän ville vara hemma!" Susku ser förbannat på honom.
"Men, hon hade inte råd med sin biljett..."
"Och? Då kunde hon väl ha blivit hemma? Varför ska jag måsta lida på grund av henne?!" Hon försöker frenetiskt blinka bort tårarna men de hotar med att välla fram. hon vänder snabbt på klacken och springer ut genom dörren. bakom sig hör hon hur hennes pappa försöker ropa på henne och få henne in igen.
Hopn stannar efter kanske en halvtimme ovh försöker komma på var hon är. Hon har helt sprungit i blindo och befinner sig långt inne i skogen. Hon sätter sig långsamt ner på en stubbe och sitter och bara är arg på sin pappas flickvän och sin pappa.
"Vittu, varför måste hon återigen förstöra allt för mig!?" Hon rycker snabbt till när honj hör hur en liten kvist knäcks bakom henne. Hon vänder sig om och ser förbryllat på den konstiga varelsen som kommer fram.
Den är lite större än en dobermann, men den är mörkröd till färgen och har hårda fjäll över hela kroppen. Den har en lång svans som också verkar vara fjälltäckt. Den ser frågadne på henne med sina stora mörka ögon.
Plötsligt rycker den till av en nysning och det kommer små rökpuffar ut ur näsborrarna.
"Hej lilla vän..." Hon sätter sig försiktigt ner på marken framför den och räcker försiktigt fram ena handen. Den kommer sakta frammåt, men just före den skall snusa på hadnen drar hon till sig handen och stiger snabbt upp. Hon vänder sig om för att gå men varelsen kommer fram till henne och väntar.
"Gå iväg nu, gå bort." Hon sätter sig åter ner framför den och försöker få den att gå iväg. Hon rör vid dens huvud och kliar den lite i pannan.
Hon rycker till sig handen och ser förbryllat på den. På insidan av handen och handleden har det växt fram ett stort silverfärgat märke, en drake. Hon ser förbryllat på den och börjar sedan gå hemmåt. Hon vänder sig om några gånger och ser att den "lilla" saken följer efter henne. Hon stannar sakta och ser från sin hand till den.
"Är du... en drake?" hon ser förbryllat på den. Och hör sedan en röst i huvudet.
*Ja, vi är nu sammanlänkade, du är en drakväktare. Du bär deras märke på din hand.*
"Vem, vad? Var det där du?" Hon ser sig förskräckt runt.
*Det kallas tanketal. Du kan tala med mig så här. Koncentrera dig bara på mig och tänk det du vil ha sagt...*
*Så här då?* Hon blir bara mer och mer förbryllad.
*Jag måste gå hem nu, hejdå...* Hon vände rsig om och fortsätter gå.
Efter en studn hör hon hur någon flaxar ovanför huvudet på henne. Glömde jag nämna dens röda stora vingar? Nåja, den flög ovanför huvudet på henne.
*Du, du kan inte komma in, pappa skulle få slag om han såg dig...*
----------------------------------- -
Måste sluta skriva nu, men skal si om det här bara blir en sån här kort testy juttu eller om jag skal fortsätta på den...
|
|
|
|
