Jag älskar min bror (kap 21) |
Förlåt om det dröjt lite, men haft så mycket att göra.
Men här kommer i alla fall kapitel 21 ;)
Lämna gärna en kommentar om ni känner fört :)
Kram på er <3
Kapitel 21
Magen knyter åt sig som en svamp suger åt sig vatten och rädslan börjar krypa in på skinnet.
”Tänk om det är han? Det måste det nästan vara!”
I mitt huvud går filmen om och om igen, mannens andedräkt som får mig att vilja spy, hårda händer som trycker ner mig mot marken. Mörka ögon som var svåra att se.
Spänd som en stålfjäder vänder jag så långsamt jag bara kan, tittar på honom där blicken fastnar. Tänderna är gula, ögon ask gråa och händerna är stora och starka. Det känns som jag sitter alldeles för nära, så jag gör mitt bästa med att bli liten och sätter mig på utkanten av tyg stolen där jag stirrar stort på Mannen med Soppsäcken som kan vara Mannen utan Ansikte. Sväljer hårt, tvingar ner klumpen som är i vägen för att kunna andas. Men när jag säkert stirrat i över fyra minuter vänder han på huvudet och flinar så där äckligt som han gjorde den kvällen. Hjärtslagen slår kraftigare och när han lyfter sin högra hand får jag panik, inte för jag vet vad han tänker göra men jag klarar helt enkelt inte trycket längre! Jag reser mig snabbt upp och till min lättnad ser jag att bussen nu bara är ett kvarter från mitt jobb så jag rusar fram till busschauffören och frågar om han inte kan stanna intill vägen så att jag kan gå av. Vilket gick bra, men han verkade lite butter av sig men det brydde jag mig inte om. Var bara glad och otroligt lättas över att slippa sitta bredvid gubben som nu har ett ansikte, ett ansikte som jag ALDRIG mer vill möta!
Men paniken inom mig från där jag satt bredvid honom vill inte lämna min kropp, så jag ökar omedvetet stegen som blir längre och snabbare. Till sist springer jag.
Husknutar kommer och försvinner, människor som gamla tanter till ungdomar är suddiga där jag springer med en rädsla som håller krampaktigt om mitt hjärta. Och när jag väl är framme vid mitt jobb börjar jag andas normalt igen och går till chefen för att säga att jag missade bussen, därför min sena ankomst med tjugotvå minuter försenad exakt egentligt honom. Så där fick jag en härlig utskällning och om det någonsin hände igen skulle jag få sparken, men idag gick det bra. Fick helt enkelt avdragen på lönen med dem missade minuterna.
Tyckte att han blev lite överdrivet sur, hallå liksom! Det var ju bara tjugotvå minuter! Men istället för att börja tjura eller protestera tog jag på mig det svarta disk förklädet, dem gula handskarna och satte igång med dagens jobb, diskning och åter diskning.
(Suck)
Men jag får i alla fall pengar för det vilket jag behöver för att kunna betala hyrningen och andra saker som mat och sånt. Under tiden jag står och diskar i flera timmar smyger mina tankar bort till Bill.
Han bad mig nästan på knä att jag skulle följa med, och vad gör jag? Jo, tackar nej, kommer med massa annan skit om varför det inte går. Visst, jag ville mer än allt annat ha följt med. Men det gick bara inte.
Det jag ångrar mest är att jag inte berättade. Sa till honom vem jag var, den riktiga personen inom mig, mitt riktiga namn eller att jag bestämde mig för att rymma och jag ångrar att jag inte sa hur mycket jag behöver honom. Att han är min ängel, min värld.
Ångrar att jag inte vände om då jag hade chansen, vänt om och sprungit in hans famn och sagt att jag mer än allt vill följa med om han vill.
Men istället gick jag därifrån.
Nu måste jag stå emot känslorna varje gång jag ser en bild på honom eller bandet i tidningar, höra hans namn och prat från galna tonåringar som dyrkar dem från topp till tå.
Men aldrig får jag se honom igen, aldrig.
Och aldrig är en väldigt lång tid som jag inte vet om jag kommer klara av.
Och medan bilden på Bill är i mitt huvud känner jag hur det bränner bakom ögonlocken ännu en gång idag, ilsken över att jag alltid måste vara så känslosam börjar jag diska feberlikt, snabbt och tar i som en galning för att försöka få bort den fördömda fast brända bajs/spy liknade saken i en gryta.
”Men försvinn din jävla fläck!”
Ilsken ryter jag åt grytan som vägrar bli ren, till slut blir jag så arg att jag kastar den i vägen medan tårarna rinner.
”FAN!”
Känslorna är huller och buller, ena sekunden vill jag springa därifrån, andra bara falla ihop till en hög eller skrika högt till rösten blir hes. Rastlösheten av inte veta vad jag ska göra får mig att bli galen, får panikångest och dem irriterande salta tårarna är bara ivägen, får mig att känna mig svag. Sliter i håret och ger ifrån ilskan små tjut med sammanbitande tänder. Till slut känns allt bara tomt, svart och… tomt.
Sjunker sedan ihop mot den vita klinkers väggen, drar ihop benen så att hakan vilar på knäna och slår armarna runt benen. Så sitter jag i nästan två timmar.
Tårarna kletar sig fast som klister och kliar lite, men orkar inte bry mig. Känns som allt är hopplöst.
Tobias, min storebror som jag trodde jag älskade visade sig bara vara något jag hittat på.
Ja, jag har kommit fram till att jag inte älskar honom på det sättet längre, se det som bra eller dåligt. Men det är väl lika bra, funkar ju ändå inte. Så nu har förlorat honom, förlorat mitt enda syskon och person som faktiskt förstod mig.
För han kommer omöjligt vilja träffa mig igen, sin syster som kysste honom.
Han tyckte väl att det var äckligt, konstigt och allmänt obehagligt. Så förutom att jag aldrig kommer att kunna prata med honom så har jag även förstört min mammas hälsa, gjort pappa hjälplös och kommer aldrig få chansen att träffa Bill igen. Har ju inte numret så jag kan inte ringa för den delen heller.
Jag suckar djupt där jag sitter i hörnet mot väggen och tårar som bränner likt eld.
”Jag kommer aldrig att kunna möta min bros blick igen.”
Viskar jag hest, ger sedan den lilla märkliga klockan som är fyrkantig på väggen en blick.
Kvart över tio.
Sju minuter till och sedan får jag gå, slippa sitta inne i ett litet rum med en diskmaskin som inte funkar, så jag får tvätta för hand som tar en väldans tid.
Till slut när jag får sluta reser jag mig långsamt upp med hjälp av att ta tag med ena handen mot en bänk bredvid mig. Gnider mig i ögonen som svider efter att ha gråtit hejdlöst.
Jag smyger tyst därifrån för att inte märkas, orkar med att prata med någon just nu, därför.
Så jag räcker min smala hand mot Rasmus jacka, den han lät mig låta för att jag skulle slippa ha min. Ler svagt och trär på mig den.
Den omsluter värme och trygghet, en tår ramlar ner från min redan våta kind. Men denna gång av lycka.
Jag har ju Rasmus.
Så med nya andetag går jag ut, går längs kullerstenarna och lägger märke till hur den ostbågs formade månen hänger där uppe bland eldflugorna även kallade stjärnor. Puben som är fylld av skrattandes människor som skrockar och skämtar högt. Restaurangen till vänster med sina små söta lampor i hjärtskepnad och några par som sitter och håller varandras händer.
Sakta försvinner tankarna runt Tobias, mamma och min pappa, till och med Bill försvinner för att ett tag. Istället andas jag in luften, drar ner den i mina lungor och dem salta tårarna torkas bort. Men för en gångs skull går jag med fjäder lätta steg mot min lila dörr och sätter nyckeln i låste, vrider om så att det knycker till och går in.
”Rasmus?”
Ropar jag försiktigt, han kanske inte är här? Tänker jag för mig själv, han kanske såg mig när jag sprang iväg efter att ha sett vad han gjort?
”Rasmus?”
Ropar jag igen, men nu är jag orolig. För hans skor är här, så han måste ha låst upp med extra nyckeln, men varför svarar han då inte?
”Är du här? Hallå?”
Testar jag, hänger upp hans jacka och ställer skorna på skohyllan. Med en stickande känsla i magen av oro tar jag tveksamma steg in i köket och flämtar till.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | sandruskapuska - 13 jun 08 - 02:18- Betyg:  | | =O. Du slutar på perfekta ställen. Blir galen av nyfikenhet!! <3 | | hannishen - 1 maj 08 - 16:50- Betyg: | | den är jättebra :D | | -Cute - 25 apr 08 - 16:47- Betyg: | inte sluta så här spännande :o
mer! | | Justmyfault - 23 apr 08 - 19:58- Betyg: | SÅ BRA! :D
sluta aldrig skriva dendär:)
Uppfattat? .)
FortsätT:d | | tjoh - 23 apr 08 - 18:13 | men gosh! du kan ju inte sluta sådääääääär :O:O:O:O
så sjukt bra ! :D
se gärna till att nästa del kommer snabbare bara :D (jag ska kankse inte säga ngt men ^^)
du skriver sjukt bra :D! <333 | | KleineTomi - 23 apr 08 - 15:45- Betyg: | | woaaahhh!!!Vad hände????Super spännande nu jue!!! |
|
|
|
