Warum macht du das? |
Har skrivigt en ny, tror inte att det blir fler delar men man vet aldrig. Det beror på om någon läser denna xD blev en ganska lång del, mkt längre än dom ja brukar skriva iaf... hoppas nån gillar den xD
Lesen und erläuten(Läs & kommentera) =D
____________________________________________ ___________
Hon satt vid sin bänk och tittade ut genom fönstret. Läraren höll föreläsning och igentligen skulle hon väl anteckna, men hon brydde sig inte. Solen sken ute vilket fick henne att längta ut för att lägga sig i gräset och låta strålarna skina på hennes bleka hud. Hon kände hur blickarna brände i nacken från både läraren och dom andra i klassen men hon visste att dom inte brydde sig längre, hon hade aldrig varit närvarande under lektionerna. Eller, hon hade det, men en dag hade det förändrats och hon slutade lyssna. Istället satt hon bara ner på sin plats och stirrade ut genom fönstret. Lärarna bestämde alltid att hon skulle sitta nära fönstret, annars vägrade hon sitta på sin plats och satte sig på fönsterkarmen istället.
Hon letade med blicken över skolgården, utan att söka efter något speciellt, och tillslut fastnade hennes blick på en ensam blomma som växte bredvid en stor ek. Hon förvånades över att den kunde växa nära ett så stort träd som förmodligen tog all näring. Den liknade henne. Hon klarade sig ensam, utan nästan någon näring alls. Det var inte mycket hon behövde.
Hon märkte att läraren slutat prata och att alla dom andra nästan hade gått ut ur rummet. Som vanligt hade hon inte märkt när lektionen tog slut. Hon tog upp sitt block och sin penna från bänken och gick ut ur klassrummet. Hon skyndade sig ut från skolan och gick med snabba steg mot busshållplatsen. Bara hon hann dit innan han…
Hon hörde steg bakom sig och tittade snabbt bakåt. Det var han. Såklart var det han. Varför skulle det inte? Varenda dag i snart ett år hade han varit där när hon var på väg mot busshållplatsen. Ändå hoppades hon alltid att hon skulle slippa. Att han skulle ha något annat att göra. Eller helt enkelt bara tröttna på att förstöra hennes liv. Och förstöra henne.
Hon hörde att hans steg blev snabbare och snabbare innan han la en hand på hennes axel och drog undan henne från vägen där någon kunde se det. Han puttade ner henne på gräset och ställde sig framför henne med en föraktfull blick i ögonen.
”Tror du fortfarande att du hinner koma undan?” När han pratade spottade han henne rakt i ansiktet och hon visste att det var med mening. Han sparkade till henne i magen vilket fick henne att kvida till.
”Svara!” Röt han och sparkade henne igen. Hon öppnade munnen men det kom inte ut några ord, bara små konstiga ljud. När han märkte att hon inte kunde prata, på grund av hans sparkar, flinade han belåtet innan han drog upp henne från marken och kastade in henne i en buske. Hon hade aldrig riktigt fattat varför han gjorde det, hur han hittat henne eller varför just henne. Sådant förklarade han aldrig. Han lät henne bara veta hur avskyvärd, äcklig och hemsk hon var.
Han gick fram till henne där hon låg ihopkrupen i busken och drog ut henne från den. När han drog i hennes armar åkte tröjärmarna ner. Ärren på hennes armar syntes så tydligt mot hennes ljusa hud. Armen var sjukligt smal, precis som resten av hennes kropp, eftersom hon nästan inte åt något längre. Första gången hon inte ätit något på en hel dag hade hon mått illa, men sedan hade hon vant sig. Att inte äta på en dag gav henne en skön känsla, någon sorts stolthet.
Han gav ifrån sig ett litet skratt innan hon slog till henne på armen, på stället där hennes nyaste ärr låg. Hon kved till av smärta eftersom hon var öm där.
”Tycker du synd om dig själv? Isåfall är du den enda som gör det, din jävla lilla slampa!” Hans skrik fick henne att rycka till. Om hon inte vetat att ingen kunde höra dom, hade hon skrikit. Men det hade hon testat för länge sen. Ingen hade kommit, han hade bara sparkat henne hårdare tills hon knappt kunde andas.
Hon vaknade ur sina tankar av en örfil som brände på hennes kinder.
”Lyssnar du inte på mig?” Frågan han ställde förvånade henne, hon hade inte haft någon aning om att han pratade. Hon nickade lite för att inte göra honom för arg.
”Svara på min fråga då!” Hon tittade förvirrat på honom och han gav henne en till örfil. Hon hade ju inte hört frågan, hur skulle hon då kunna svara på den? Han suckade för sig själv och sparkade till henne i magen.
”Hatar du mig? Och svara ärligt!” Lugnet i hans runt gjorde henne förvånad, hon kunde inte minnas att han någonsin pratat så med henne. Och förmodligen hade han inte det heller. Eftersom hon fattade att det var bäst att svara på frågan nickade hon pyttelite med huvudet. Hon visste inte vad som skulle vara värst. Att ljuga eller att berätta sanningen. Hon berättade sanningen, trodde inte att det skulle göra någon skillnad. Om hon ljög skulle han ändå märka det.
Ilskan bubblade upp i hans ögon och fick henne att krypa ihop till en boll. Nu kom det. Frågan var bara hur långt han skulle gå. Han tittade sig omkring på marken och tog upp en ganska tjock gren som han höjde över huvudet innan han slog ner den på henne.
Hon öppnade sakta ögonen och märkte att hon låg inne i den taggiga busken. Utanför satt han och drack något ur en flaska, hon kunde inte se vad det var. Hon försökte sätta sig upp långsamt för att det inte skulle göra så ont och för att det inte skulle låta så mycket men en kvist knäcktes vilket fick honom att vända sig om och titta på henne. När han såg att hon vaknat slängde han ner flaskan på marken och reste sig upp för att gå fram till henne.
”Det gick snabbt, du har bara varit borta i” han kollade på sin klocka” lite mer än fem minuter” även om den meningen igentligen var ganska trevlig fick hans tonfall den att bli kall som is. Han drog ut henne från busken ner på den hårda marken. Hon hade ingen aning om vad klockan var eller hur länge hon varit där men det närmade sig solnedgången.
”Tycker du det börjar bli sent? Måste du hem till mamma?” Sa han spydigt när han sett att hon kollade på solen. En plötslig smärta i ryggen fick henne att vakna till ordentligt och märka att han gått rakt över henne för att hämta sin flaska som låg borta vid en stubbe. Hon förde försiktigt bak handen till ryggen för att känna efter om det blödde, men inget fuktigt och klibbigt fanns där. Hon tog så snabbt hon kunde tillbaka handen för att han inte skulle märka att hon rört sig, men den snabba rörelsen fick det att göra ännu ondare i hela hennes mörbultade kropp vilket gjorde att hon kved till. Han vände sig snabbt om med ett flin på läpparna. Han mumlade något som hon inte kunde höra, och igentligen brydde hon sig inte så mycket heller. Han gick fram till henne där han låg med ansiktet ner i marken för att slippa se honom, och drog upp henne i håret. Även om hon aldrig varit hår öm kände hon en fruktansvärd smärta i bakhuvudet när så många hårstrån drogs ut. Han tittade på hennes ansikte som blivit lerigt efter att ha varit på marken så många gånger.
”Ingen vacker syn” muttrade han för sig själv, och han hade rätt. Hon var full med lera, blod och tårar, blandat på hela hennes kropp. Ett sting av värme i hans blick och ett smek på hennes kind fick henne att tvivla på hur elak han igentligen var, men det byttes snabbt ut mot hat och ilska igen. Men ändå visste hon att han inte var elak rakt igenom. Ingen var det, absolut ingen. Även om vissa har problem, gör fel val i livet eller råkar ut för något som gör dem som dom är, är ingen helt ond.
Ett ögonblick var hon säker på att hon kunde förlåta honom, men i nästa mindes hon hur mycket hon förstört hennes liv. Hur mycket skit han gett henne, utan att hon gjort något. Eller hade hon det? Han hade ju aldrig berättat vad hon gjort för fel. Kanske hade hon inte gjort något. Kanske hade han bara valt första bästa offer, och så hade det råkat bli henne. Han hade ingen aning. Den enda som visste var nog han, och det satt långt inne. Till dess att någon stoppade hon på något sätt, skulle han nog aldrig sluta med att förstöra hennes liv.
Så många gånger hade hon tänkt på att lämna allt. Slippa alla som inte brydde sig, slippa allt som gick fel för henne och mest av allt slippa honom. Såklart var det mycket på grund av honom som hon tänkte på självmord, men också annat. Han var inte det enda problemet hon hade i livet.
Hon väcktes en engång ur sina tankar, men denna gång inte av något slag, utan av en mobilsignal. Hon kände igen melodin men kunde inte placera den. Han drog snabbt och irriterat upp mobilen ur fickan och svarade.
”Vad vill du?” Sättet han svarade på gjorde henne förvånad, precis som så mycket annat, eftersom han verkade veta vem det var och blev irriterad över det. Fast, han kunde väl se det innan han svarade.
”Jag är upptagen” hon vände ner ansiktet i marken igen för att det inte skulle märkas att hon lyssnade.
”Ja, jag minns det”
”Nu?” Han hade börjat stampa otåligt i marken.
”Nä, jag kan göra det en annan dag, det är inte så viktigt” att bara höra halva samtalet gjorde det svårt för henne att förstå något, men hon fortsatte lyssna ändå.
”Okej, jag kommer så fort jag kan” han avlutade samtalet och la ner mobilen i fickan. Han sparkade till henne lite på armen innan han vände sig om för att gå.
”Du hade tur” mumlade han och spottade ner i gräset, nära henne. När han var utom syn- och hörhåll pustade hon ut och började försöka resa på sig. Hon var tvungen att komma hem innan hennes föräldrar gjorde det. Dom kanske skulle märka det ändå, men då hade hon i alla fall hunnit tvätta av sig och fixat såren.
Det skulle bara fortsätta, nästa dag skulle han säkert vara där igen. Hon kunde inte anmäla honom, för hon hade ingen aning om vem han var. Varje gång han kom dit hade han väldigt mycket kläder på sig, även mitt i sommaren. Till och med mössa. Det enda hon sett av honom, och hur han såg ut var hans hår som stack ut under mössan.
Långt svart hår med ljusa slingor.
nån som vill ha en till del?
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Fluffy - 1 maj 08 - 20:02- Betyg:  | | O.O | | Nattros - 22 apr 08 - 18:52- Betyg: | 1. du skriver underbart lilla anki :P
2. Jag fattar nich' dich... Att du av alla männskor skriver nåt sånt här. Eh...? Fast måste säga att det är sjukt kul att läsa när du beskriver din lilla älskling som ond xD | | Justmyfault - 22 apr 08 - 18:08- Betyg: | | Mycket mer:D | | Niice - 22 apr 08 - 17:14- Betyg: | | ooh, meera (: <3 Plz (A) | | saraelskarbecca - 22 apr 08 - 12:10 | Jag vill veta mera (: , det fanns några stavfel
men handlingen va bra <3 |
|
|
|
