Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Pappa till en Ängels barn | 2

Del 2 [All the streets where I walked alone, with nowhere to go have come to an end.]

Han la sina händer på hennes vackra ansikte och drog det närmare sig. Allt som han såg hos henne, var allt han ville ha. Hon var viktigare än luften han andades och marken som han stod på. Hon, med det lockiga mörkbruna håret och hennes isblå ögon var allt som hans ögon behövde titta på och hennes underbara skratt och hennes röst var tillräckligt för öronen. Om ord kunde beskriva kärlek, skulle inte ens det räcka till. Han älskade henne mer än vad som var möjligt.
Han böjde sig fram över henne och deras läppar mötte hans egna. Hennes läppar pressades mot hans och han njöt av varje tusendels sekund. Hon betydde verkligen allt för honom.
Innan Maria hade börjat på hans skola hade han varit ensam, han hade verkligen inte haft någon. Han hade stigit upp på morgonen, slängt i sig lite frukost och sedan gått till skolan. När han hade kommit dit hade han satt sig i fönstret som vette ut mot parkeringen, gått till lektionen, satt sig vid ett ensamt bord, gått till fönstret, satt sig vid ett eget bord på nästa lektion och så vidare. Varken på lektionerna eller på rasterna var det någon som pratade med honom om det inte var nödvändigt och när de väl gjorde det var han så nervös att han inte visste vad han skulle säga.
För det var det som hade stoppat honom till att få kompisar: hans blyghet. Om det inte vore för blygheten hade han säkert haft flera kompisar och han hade säkert varit omtyckt. Men eftersom att han hade sin blyghet hade ingen lärt känna honom och alla hade klassat honom som konstig. Det var ingen som hade brytt sig om honom, inte förens Maria hade flyttat till det lilla samhället.
Från den första gången de hade träffats hade hans liv inte varit sig likt. För sen den dagen i parken hade han vågat prata med någon och använt fler ord än ”ja”, ”kanske”, ”nej” och ”okej”. Han hade verkligen öppnat sig för henne och han hade öppnat sig för honom. De kunde sitta och prata i timmar om ingenting. Deras klasskamrater förstod inte hur hon kunde få honom att prata, men för henne var det enkelt.
- Varför är du så underbar? Frågade Henrik sin flickvän. Det borde vara olagligt.
- Det är inte olagligt att vara kär, svarade hon generat på hans fråga och tittade osäkert i hans ögon.
I hans ögon fanns inget annat än kärlek och lycka. Han var så lycklig över att just han hade funnit sin stora och enda kärlek. Att det var just han som stod och tittade på tjejen han älskade och att han hade haft turen och fått Maria.
- Det är det visst, sa han bestämt och såg allvarlig ut. För att om man älskar någon så mycket att man är beredd att göra precis allt för henne blir det straffbart. Om man är beredd att offra sitt liv för kärleken är den livsfarlig och om man skulle kunna ta ett annat liv blir det illegalt, alltså kan kärlek vara olagligt.
Hon andades in doften av hans schampo och la sedan huvudet. Han hade rätt och det visste hon. Hon visste hur det var att kär uppåt öronen och hur det var att kunna göra allt för den hon älskade. Hon visste att han visste att hon också var kär i henne.
De gick hand i hand in ut i hallen. Lite som en tradition fortsatte de att hålla handen när de tog sig ytterkläderna. Först tog de på Marias skor och efter att ha ramlat fem gånger satt den ena skon på sin plats och efter ytterligare tjugo fall hade både Henrik och Maria ett par skor på sig. Det var svårare med jackorna, men efter att ha övat i flera månader har de lärt sig knepet, vilket egentligen är att släppa handen i två sekunder.
- Är du klar? Frågade Maria honom och han nickade till svar. Då så, mot Jonas och Laila.
De skrattade samtidigt som de gick och efter trettio minuter var de framme vid det vita huset. Maria hade träffat Laila i en grupp för gravida kvinnor och de hade snabbt blivit kompisar. Första gången Laila hade bjudit över Maria hade inte Henrik och Jonas varit med, men efter några gånger så följde de också med och de blev kompisar alla fyra.
- Men Maria, manade Henrik henne. Kommer du någon gång eller?


Varken denna eller förra delen blev särskillt lång, men se det positivt att ni får delarna snabbare. :P
Och ni kan få det ännu fortare om ni kommenterar
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
bananazplit - 2 maj 08 - 08:20- Betyg:
jätte bra! vill ha meeer
SabbePabbe - 26 apr 08 - 12:33- Betyg:
Kom igen, skriv mer!
Och skicka ett meddelande när det har kommit ut en ny del av någon av dina noveller!
Jag väntar...
hanochhon - 21 apr 08 - 20:34- Betyg:
Helt underbar, som vanligt^^ Jag älskar den, du skriver på ett
sånt kärleksfullt sätt xD Ser fram emot nästa del :D
Kram HoH<3
dikten93 - 21 apr 08 - 16:30- Betyg:
verkligen braaa ((: mer? (a)
bellsan - 20 apr 08 - 20:30- Betyg:
Åh, underbart! :o
MER! <3
M-424 - 20 apr 08 - 20:25- Betyg:
Åhh älska! Mer snart :D
Nattpoesi - 20 apr 08 - 19:42- Betyg:
Du skriver jättebra!<3
Kärlek, kärlek, kärlek.
Mangasagan - 20 apr 08 - 19:37- Betyg:
Åh, älskar den här!<3 Du skriver helt fantastiskt underbart!<3
MERA!;D
prickigthallon - 20 apr 08 - 16:01- Betyg:
:D SKITBRA :D
Min_flicka - 20 apr 08 - 16:01- Betyg:
MERA!
HilfMirFliegen - 20 apr 08 - 15:19- Betyg:
Du skriver ju så gudomligt, och klockrent! Denna är så fin! Jag måste få mer:D

Skriven av
LoveMusic
20 apr 08 - 15:11
(Har blivit läst 161 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord