3: Allt det jag inte lovade |
WOOH! Här kommer en ny del av "allt det jag inte lovade..", det har tagit skitlång tid, jag vet. Men jag har ingen som helst insperation, vilket leder till att jag inte är speciellt nöjd med denna del. Men jag lovar att det kommer bli bättre!
Så, enjoy! :)
__
Del 3.
Vi fortsatte färden genom Sverige, jag är inte helt säker på om det var norr- eller söderut som den glansiga blåa mopeden förde oss. Men det gjorde egentligen ingenting var vi hamna, bara vi kom bort från Stockholm, och mamma.
Billy –som då körde mopeden- saktade in vid vägkanten, mitt ute i ingenstans. Han drog av sig den svarta hjälmen och drog ur hårsnodden som satt fäst i nacken.
”Vad är det, Billy? Varför stannar vi?”, Frågade jag en aning oroligt.
”Timmy, jag tror att vi får stanna här, och be till Gud över lite hjälp”, svarade han och kollade runt om sig.
”Men, vad är fel…?”, Jag förstod ingenting, vad snackade han om?
”Vi har ingen soppa kvar, vi kommer inte komma så mycket längre än såhär… Det vi har kvar räcker knappast en kilometer…”, han klev av mopeden och gick och satte sig på vägräcket.
Efter att ha insett hur absurd denna situation var, så gjorde jag detsamma som min bror. Jag borde nog ha förstått att man inte kan rymma på en moped…
3 månader senare:
Jag satt ensam i våran lilla lägenhet som var perfekt placerad i Köpenhamns centrala delar. Billy hade tidigt vandrat ur lägenheten för att gå till jobbet, som han turligt nog lyckats få tag på. Jag funderade på hur vårat liv hade förändrats under de få månader som vi varit hemifrån, och på något sätt så saknade jag den tiden i Stockholm, den gula villan med den stora trädgården, brodern Johan, ja, jag saknade allt… Till och med mamma.
Jag tänkte på hur bra vi egentligen hade det, med vårat egna band –som vi hoppades på att bli upptäckt en vacker dag, av ett riktigt bolag-, och alla vänner som vi ständigt hade runt om oss. Under tiden som vi bott här så har jag nog aldrig gått ut ordentligt, aldrig försökt att skaffa nya vänner, eller ens försökt söka jobb. Det här känns som en enda lång semester.
”Näh, nu orkar jag fan inte ligga här och grubbla över en massa skitgrejer…”, sade jag högt till mig själv, gick ut till den lilla hallen och drog på mig mina svart/vita vans. Eftersom att det fortfarande var varmt ute så tog jag ingen jacka, utan stoppade bara ned nyckeln i jeans fickan innan jag gick ut och stängde dörren efter mig.
|
| Kommentarer | | bellsan - 19 apr 08 - 22:42 | | intressant, fortsätt :) |
|
|
|
