Du (är kvar) i min värld. |
Jag var din ”sweet Little angel” och så mycket mer du sade i ord.
Du var den som fick mitt att skratta, känna trygghet och mod.
Du gav mig allt som du kunde ge, allt vad lycka, allt var magi.
Sen hände det som aldrig skulle få ske. Allt som varit sant blev fiktion och fantasi.
Du bollade med mitt hjärta( lika skickligt som du spelade tennis), i slutet.
Du såg mig sedan i allt det som du hade förflutet.
Du var den enda som kunde värma min hand.
Men det tänkte du inte på då du ”glömde” ringa mig ibland.
Jag var inte längre din framtid eller din funna verklighet.
Vi skulle inte längre kämpa tillsammans, hur mycket jag än slet.
Men allt var väl som vanligt, enligt dej.
Alla känslor som runnit ut var ju bara för lilla mej.
Du hade blivit fri, rivit ut det där andra som påminde om oss.
Men tänk vad fint det skulle bli :”Vi skulle ju alltid komma ihåg varandra”, förstås.
Men jag undrar om det är bara jag som tänker på oss ibland.
Hur världen glödde i vår hand.
Jag undrar om jag finns kvar nånstans i ditt minne.
Om jag ännu värmer dig på vägen i livet, i ditt sinne.
Jag kramar sönder kudden om natten i hopp om någon bättre tröst.
Det som skär i mitt inre är trycket mot mitt bröst.
Du är ärret i min själ, du är orsaken till allt gråt.
Det minsta du kunde ge var väl ändå ett Förlåt?
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | candela - 7 jul 05 - 05:11 | hej, jag tyckte så mycket om den här dikten!
du använder dig av ett fulländat språk och texten
fungerar perfekt. (tyckte mkt om den andra med!)
och jag känner med dig hur ont det gör -och om det tröstar
är nog alla med om det förr eller senare...
Men sörj tennis killen så länge du behöver -skriv mer! | TrasigFlikka - 6 jul 05 - 08:24- Betyg:  | | gud vilken fiin dikt!! |
|
|
|
