Julias liv [21] th ff |
[Tillbaka blick]
Vi gick fram och kramade om honom hårt. Jag och han låg och kramades hur länge som helst.
Jag vet inte ,men det kändes som att det pirrade i hela kroppen, inte som vän utan mer…
Del 21
[Georgs synvinkel]
Imorgon far Julia hem, jag vet inte om jag ska vara ledsen eller glad. Jag känner
ingenting. Jag längtade bara efter Gustav. Han hade fått komma hem igår, efter
dagens sista kontroll. Redan på kvällen åkte vi hem till Magdeburg, blev faktiskt
ganska skönt att slippa hotell livet för en liten stund.
Det var morgon nu och Julia springer hetiskt runt i hela lägenheten och söker
kläder. Jag förstår mig faktiskt inte ens på mig det. Det var en dag kvar liksom.
Hon kunde göra det senare och inte tidigt på morgonen.
”Gustav, jag älskar dig. Det kommer alltid vara vi, jag lovar. Jag kan inte
leva utan dig hur dumt det än låter”. Jag kände hur mina tårar började rinna.
”Kan du inte bara förstå mig?” sa jag i denna tysta sal.
”Men Georg, klart jag älskar dig.. Det vet du om.. Du och jag alltid!
”Georg varför gråter du?”, jag väcktes ur min fantastiska dröm utav att Julia
hade märkt att jag grät.
” Ehm, nej det är ingenting. Kom och sätt dig här så vi kan kramas lite” sa,
jag och log och la till mina hundvalps ögon.
” Nej gubben, jag hinner inte, jag måste packa”, sa hon och sprang iväg och
fortsatte packa.
När det inte fanns någonting att göra gick jag iväg till Gustav, Julia verkade
ändå inte ge mig en enda tanke. Okej, jag förstår väl att hon har brottomt men
ändå. En kram stund kan väl inte skada någonting?
Det var inte sådär jätte långt till Gustav bara tvärs över gatan. Ute var solen
framme och det var väldigt varmt ute. Riktig sommar värme, för en gångs
skull. Solen lös vackert över träden, jag tog fram kameran jag tydligen lyckats
få med mig. Jag tog en sned bild rakt mot träder, jag blev faktiskt ganska nöjd
över bilden.
Jag gick bara in till Gustav utan att knacka när jag visste att han ändå inte
skulle bry sig ett smack om jag gjorde det, utav gamla erfarenheter. Gustavs
såkallade lägenhet såg exakt likadan ut som min. Svart överallt, kanske
därför att det är våran absoluta favoritfärg, det kanske ni förstod men det
var bara ett påstående.
Jag fann han i sitt sovrum i sängen tittandes på tvn. Det svarta rummet
var väldigt fint. Svarta gardiner, vit soffa, sängen stod ungefär i mitten
av rummet och bredvid stod ett bord som han hade sin laptop på.
”Tjena, hur är läget?”, sa jag och försökte låta oberörd att han låg där.
Jag menar, jag ville bara slänga mig om honom och aldrig släppa taget
om honom mer. Nej, ge dig Georg, han är din bästa polare, ingenting annat.
” Hallå?! Alltså vilken värld är du i?”, sa han och kollade väldigt konstigt
på mig.
”Din”, sa jag och jag kände hur kinderna börja hetta till. Hoppas han inte
hörde det. Då är allt kört.
”Vadå? Min? Vad menar du?”, sa han. Hans ansiktsuttryck var oslagbart
i det tillfället, såg jag fel, men han såg väldigt glad ut.
”Nej, alltså.. ehm, ingenting”, sa jag och jag uppfattade knappt själv vad
jag gormade om.
”Förstår mig inte på dig, kärleks bekymmer eller vad är det?”, sa han
och log. Ja! Jag vet inte vad jag känner. Det känns i alla fall som att jag
har fått känslor för helt fel person, ville jag bara skrika ut, fast jag
svarade.
”Nej, är bara lite trött.”, sa jag och la mig bredvid honom och kollade
på filmen han såg som jag aldrig uppfattade vad den hette.
Hela dagen och inåt kvällen var jag hos Gustav, vi beställde hem
pizza och hyrde en film. Jag gillar den känslan att vara omtyckt.
Det kändes som han verkligen gjorde det. Jag hade ingen som helst
tanke på att Julia kanske sökte mig. Det enda som fanns i mitt
huvud var Gustav. Vi kunde prata som allting, han var min bästa
vän.
”Gustav”, sa jag och kollade med allvar i hans ögon.
”Vad du såg allvarlig ut”, skrattade han fram.
”Om jag skulle vara kär i dig, hur skulle du reagera?”, sa jag medan
jag kollade med allvar i hans ögon.
[ Julias liv]
Sedan går dagens försvinnande av Georg har han inte riktigt varit
som vanligt. Samma sak på bilresan hem, han var som i sin egen
lilla värld, det har han väl varit som gått hela tiden efteråt. Undra
vad som hände där egentligen?
Imorgon åker jag hem, jag har ingen direkt lust men antar att jag
måste. Sedan ska det bli roligt och se om mamma kan hålla det
hon utlovade mig. Sluta med sprit, sluta röka och söka ett jobb.
Jag har pratat med henne en gång sedan jag åkte, då sa hon att
hon skulle på en anställnings intervju och om hon inte skulle få
jobbet har Gullan lovat henne att hon ska få jobba på fiket nere
i byn.
När jag har packat klart, klockan var ungefär vid 7 tiden på
kvällen. Jag tänkte att det kanske skulle vara roligt att gå ut
och äta sista kvällen tillsammans innan jag åker hem. Jag
gick mot tv rummet men ingen Georg var där. Jag sökte genom
hela lägenheten utan resultat. Jag tog fram mobilen och slog
in hans nummet, efter några signaler svarade han.
”Georg”, sa han med sin vanliga snälla ton.
”Hej”, sa jag, kände mig lite irriterad, jag menar man kan väl
ändå säga hejdå. Det är väl inte mycket till besvär.
”Är du klar nu?”, sa han, hur kunde han låta så perfekt?
”Ja, och när hade du tänkt säga hejdå?”, sa jag med en betoning
på hejdå.
”Jag sa hejdå, men du brydde dig inte.”, sa han, ungefär med
samma ilskna ton som jag.
”Skit samma, ska vi dra ut och käka?”, sa jag och kände hur jag log.
”Nej, jag har redan ätit men om du beställer hem så kommer jag
efter filmen, kanske vi kan se film eller nått tillsammans.”, sa han
en aning besvärat. Vad har jag egentligen gjort honom?
”Nej, skit samma. Jag kan äta själv så kommer du när du har mer
lust än vad du verkar ha”, sa jag och slängde på luren.
Jag klädde av mig och hoppade in i duschen. Jag gillar verkligen
känslan när de varma strålarna nuddar kroppen. Den känslan är
speciell. Jag stod i duschen ett bra tag. Jag hörde hur min mobil
ringde ett antal gånger, fast antog att det var Georg så orkade inte
göra några större ansatser på att hinna svara. Efter att jag var klar
och ren, tog jag ett stort badlakan och gick sedan in till sovrummet
för att hitta någonting att ha på mig. Jag tog det gamla vanliga.
Orkade inte bry mig desstomer. Jag sminkade mig bara med mascara
och kajal.
”Hallå, jag är hemma”, skrek Georg när han kom in genom dörren.
”Hej”, sa jag och gick mot hallen för att sätta på skorna.
”Va fin du var, vars ska du?”, sa han och log.
”Ut”, sa jag irriterat.
”Jaha, ska jag följa?”, sa han med sitt underbara leende.
”Gör som du vill.”, sa jag och små log faktiskt.
” Du vet att jag inte gillar att bråka med dig”, sa han och kollade ner
på sina skor.
”Inte jag heller, men du är väldigt konstig efter besöket hos Gustav
mitt i natten.”, sa jag och märkte min egen oro.
”Du Julia det är nog lite vi behöver snacka om”, sa han och såg väldigt
ledsen ut.
Vad ska han säga? Ska han erkänna sina känslor för
Gustav?
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.6) | sandruskapuska - 29 apr 08 - 05:46- Betyg:  | | Hm bättre | rosanaglack - 22 apr 08 - 19:24- Betyg:  | | braigt :)<333 | | ILoveTAKIDA - 18 apr 08 - 21:35 | | Brabrabra!! :D | | flickanutanleend - 18 apr 08 - 21:26- Betyg: | | best !!!!! mer nu =D <333 | | Elon_B - 18 apr 08 - 15:18- Betyg: | Asbra! :D Längtar efter fortsättning <33
MORE?! (a) | | johannaa_ - 17 apr 08 - 18:07- Betyg: | Guuuuuuuud! Du är underbart bäst på att skriva! ;D
Meer nu ! :D<3 |
|
|
|
