Låt mig flyga. kap 3 |
Alla säger att de vill att saker ska hända.
När något väl händer så slutar det med att du bryter ihop med önkskan att allt ska bli som förut.
Men ingen kan ändra det som varit, gjort är gjort.
Kanske borde man tänka en extra gång innan man gör någonting.
Gud har allt på papper.
Jag har börjat på en lista, om allt som är dåligt och bra.
Ett ord har nästan alltid två innebörder. Orden liv och död ligger så nära att jag inte längre kan utskilja gränsen.
Rädsla. Jag har kommit till ett svårt ord.
Då minns jag den gången jag fick veta din rädsla.
Jag tittar på dig för att se hur din blick flackar. Och din hand glider svettig i min.
Jag vet redan nu.
" Det går inte! Jag... jag kan inte" Du stannar.
Våra händer släpper taget och genast uppstår ett tomrum mellan oss.
Jag vill be dig, mina ögon är desperata, men jag vet att det aldrig suklle gå.
" Ett steg till och... Förlåt, men... jag kan inte."
Jag ler ett ansträngt leende, tar din hand och vänder om. Vi går nedåt igen.
Inom mig faller jag.
Den dagen insåg jag att du inte var en omänsklig superhjälte.
Du var rädd, precis som jag.
" Jag kommer aldrig kunna flyga" säger du tyst.
|
|
|
|
