A silent scream# 6 |
Han kommer närmare och hon fräser direkt innan han hinner öppna munnen.
"Kan ni inte bara lämna mig ifred!? Gå och dränk er eller något!" Hennes ögon slungar blixtar och hon ser så otroligt förbannad ut att det är ett under att han vågar käbbla emot henne.
"Visst, om du kommer med så kanske vi kan gå och dränka oss..." Han ler charmigt men hon slappnar inte av.
"Men herreguuuud! Kan man inte få vara ifred för psykiskt instabila cp:n nånstans!?" Hon stiger upp och välter nästan stolen tillika. Hon stegar irriterat iväg och ut genom dörren. Snart är hon ute i den friska luften och går mot skogen.
Hon slänger väskan i en buske och börjar sakta ta av sig rocken och alla extra kläder, tills hon står på marken med bara en munkjacka och ett par mjuka byxor på sig. Hon börjar långsamt sätta sig i rörelse och springer efterhand snabbare och snabbare. Hon börjar sakta omvandlas medan hon springer...
Vargen springer med lätthet framåt och hoppar över en trädstam som ligger över stigen. Hon springer fram till "sin" avgrundsklippa och tvärstannar när hon ser att någon redan sitter där. Hon kryper lite ihop men fortsätter ändå smyga frammåt. När hon kommer närmare ser hon att det är samma man som tidigare.
Han vände rpå huvudet när hon närmar sig mera och vänder sig snabbt om innan han fortsätter tekna. Hon smyger fram bakom honom och ställer sig efter en stund bredvid honom och ser på vad han skissar.
Han tar ett hårdare tag om pappret som om han är orolig att hon skall springa iväg med det. Hon lägger sig lugnt ner bredvid honom och han slappnar efter en stund av och fortsätter rita.
Hon ligger där bredvid honom i kanske en timme, men hör sedan hur ledaren för flocken ylar långt bortifrån och stiger snabbt upp.
Hon försöker få honom med sig därifrån, för att han antagligen skulle råka illa ut om han luktar som henne.
Hon tar snabbt tag i hans rock med tänderna och börjar, till hälften släpa, till hälften uppmana honom att följa henne. Han blir mest förbryllad och stretar emot. Hon ger upp och börjar "valla" honom framför sig ut från skogen.
Han muttrar en massa svordomar medan han springande försöker komma undan den vita vargen som hela tiden hotar att bita honom i hälarna och benen.
Hon har vallat ut honom ur skogen och är nu nöjd. Hon stannar och hänger lite med huvudet. Han ser förbryllat på henne men hör sedan hur många vargar ylar inne i skogen. Han hör inte det hon hör. Hon hör hur de ylar i raseri över att ha blivit fråntagna det som skulle ha blivit deras byte.
Hon smyger snabbt fram till honom och stryker sig mot hans ena ben som en katt och lämnar på så sätt en dift av sig själv på honom vilket avskräcker de flesta djur från att röra eller skada honom. Vargen är den härskande raser i det här området och om en varg har märkt en sak eller ett djur så förstår alla andra djur att låta det vara ifred.
Hon vänder sedan om och börjar gå. När han inte följer efter henne vänder hon om och tar försiktigt tag i hans ena byxben och drar. Hon släpper när han motvilligt börjar gå mot staden och han följer sakta efter henne.
När de är närmare staden lämnar hon honom ensam och springer en annan väg in i staden.
Hon springer långsamt hemmåt och när hon är inne i lägenheten ramlar hon i säng...
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | fluglort - 17 apr 08 - 18:41- Betyg:  | Underbart!!
Du skriver med en sådan otrolig inlevelse, känns nästan som om du själv är som hon ^^
Ååååh, verkligen underbart, älskar hela allt ihop! Ska verkligen följa den här!
/Fluglort |
|
|
|
