Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Spelar det någon roll vem jag är? TH FF del 14

Moahahah, nu kmr ännu en del xD Detta blir nog den sista på länge.. sry, men jo det är sant..
Har nämligen börjat på en annan.. xD
Kanske lägger ut den, fast det beror på vad ni tycker..!! OO
Såå ta nu och kommentera denna xD
Read und enjoy :D <3



Jamie

Jag måste ha somnat för jag vaknar utav att jag hör en hunds skall.
Panik fyller hela min mörbultade kropp.
Jag ställer mej upp på vingliga ben och går ifrån skallet.
Lungorna bränner efter luft och mitt huvud värker värre än någonsin...
- JAMIE! ropar någon och jag vänder mej om.
Nej, det kan inte vara han.
Detta är en dröm utav något slag va?
Men nej, en lång, smal figur med håret som för tillfället ligger hängande längs hans rygg kommer emot mej.
Jag springer, springer för allt jag är värd.
För om Victor får veta om Bill, dödar han oss båda...
Lungorna värker för varje andetag och sidan värker för varje steg som jag tar.
Men ändå fortsätter jag springa.
Det är någon som viskar inut mitt huvud, spring eller dö.
Jag väljer som alla skulle gjort de senare altenativet.
- JAMIE STANNA! ropar han efter mej, men jag ignorerar hans rop.
Ett starkt sken kommer från igenstans och träffar mina sårbara ögon.
Jag stannar tvärt och snart är jag omringad utav flera starka sken.
En lång figur springer emot mej och slår armarna om mej.
Bill.
Jag vet inte om det är för smärtan eller om det är för att jag är så glad att se honom tårarna börjar strömma ner för mina kinder.
Han smeker mej över ryggen och viskar lungnande ord i mitt öra.
Jag borrar ner mitt huvud i hand tröja och håller om honom hårdare.
För aldrig vill jag släppa taget, aldrig!
- Förlåt, mumlar jag men han bara Sch:ar mej och jag tystnar.
En polis kommer fram till oss och lägger en hand på Bills axel och viskar sedan något i hans öra.
Bill nickar och lyfter sedan upp mej i hans famn.
Jag klänger mej fast vid hans hals och lutar mitt huvud mot hans axel.
Han börjar gå med de andra poliserna, ut ur skogen, men mej i famnen.
När vi kommit ut ur skogen kommer någon springande emot oss.
Han kämpar sej förbi poliserna och stannar sedan framför oss.
- Vad fan gör du här? hör jag Rasmus säga.
Jag borrar in mitt huvud djupare in i hans hals och håller om honom hårdare.
- Räddar din lillasyrra, säger Bill lungt.
- Och varför tror du inte att jag kan göra det lika bra själv? säger han med spydig röst.
- För att du stack, säger jag och vänder mitt bultande huvud mot honom.
Rasmus kollar skamset ner i marken.
- Menar du att du stod och såg på och inte gjorde något? säger Bill och ilskan i hans röst går inte att ta miste av.
Rasmus biter sej nervöst i läppen.
- Vad fan tycker du att jag skulle gjort?! utbrister han tillslut.
Svaret var självklart, till och med för Rasmus själv.
Bill tar ett fastare grepp om mej och sedan börjar han gå emot ambulansen.
Jag kollar ängsligt på honom men han ger mej ett lungande leende och säger:
- Jag är ju här! Och med dem orden lungar han mej, iaf en aning..
Han bär in mej i ambulansen, lägger mej på båren och sedan sätter han sej brevid mej.
Han tar sin hand i min och jag kramar den hårt.
Det känns så skönt att ha honom vid min sida, att veta att han finns där för mej!

Bill

Hennes grepp om min hand mjuknar av en aning och jag kollar skrämt på henne.
Fast till min lättnad höjs och sänks hennes bröstkrog en aning skakigt fast hon sover djupt.
Dörrarna stängs och sedan börjar ambulansen röra på sej.

Ungefär tio minuter senare bärs båren ut med på Jamie liggande på den.
- Vi måste be dej vänta här utanför, säger en sjuksköterska och jag sätter mej i en soffa bara några meter ifrån Jamies rum.
Bara några minuter efter att jag satt mej ner, slås dörrarna upp igen och Musse kommer inrusande.
Han stannar framför mej och vi kollar på varandra med iskalla blickar.
Hatet mot honom är större än någonsin och om inte Tom kom inrusande i just samma tillfälle skulle jag nog hoppat på honom.
Tom stannar några meter ifrån oss och verkar inte kunna bestämma sej vad han ska göra.
Han sätter sej tillslut brevid mej i soffan och lägger tröstande armen om mej.
- Hur är det med henne, viskar han tyst i mitt öra.
- Hon klarar sej nog, säger jag och ler.
Han verkar andas ut och ler sedan tillbaka.
- Vad fan glor du på? fräser Tom åt Musse.
Musse kollar förvånat på Tom men får sedan tillbaka den där iskalla blicken.
- Jag trodde hon sa att du inte skulle försöka hitta henne? säger Musse kallt.
- Var det du? utbrister jag.
Musse skrattar till, ett glädjlöst skratt, ett skratt som ger mej rysningar...
- Varför, mumlar jag.
Han flinar.
- Du är otorligt dum ibland, säger han fortfarande med flinet på sina läppar och skakar sakta på sitt huvud så att det svarta håret flyger.
Han skrattar till igen sedan vänder han sej om och går därifrån.
En rysning går igenom min kropp utav hans kalla skratt.
Jamies dörr öppnas och en sköterska kommer ut.
Hennes ansikts uttryck går inte att tyda, hon stannar framför oss och både jag och Tom väntar ivrigt på att hon ska säga något.
- Hon kommer att klara sej, hon sover nu fast om ni vill kan ni gå in till henne, säger hon och vi nickar.
Sköterskan börjar gå därifrån och vi reser oss upp och går in till Jamie.
Rummet ser väl ut som alla andra sjukhusrum ser ut, med helvita väggar och vitt golv.
Jamie ligger mitt i rummet på en vit säng med vita sängkläder.
Varför ska sjukhus vara vita just?!
Vad sägs som lite mer färg för att kanske muntra upp pasienterna lite?!
Jamie ligger ner bäddad i sängen med ena handen ovanför täcket.
Hennes bröstkorg höjs och sedan sänks, hennes andetag är jämna och fina inte som förut, skakiga och utamattade.
Jag kan inte låta bli att le mot en utav de två underbaraste varelserna på denna jord.
Den andra står brevid mej och när jag möter hans blick ler han bara mot mej och nickar åt mej att gå fram till henne.
Jag sätter mej på en stol brevid hennes säng och tar hennes hand och smeker den.
Hennes hud är så mjuk och lika underbar som resten utav henne!
Tom sätter sej i en soffa i andra änden utav rummet och tar upp en tidning och börjar läsa.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 4.9)
tomatface - 10 apr 08 - 20:59- Betyg:
naaauw, så söta dom är :) JAG SKA DÖDA mUSSE ! HAN ÄR SJUK I HUVDET ! :@
RowsahKanin - 10 apr 08 - 19:29- Betyg:
DET FÅR INTE VARA ETT SLUT!!!
Gaawwh, den e så jäkla bra!! <3<3<3
Sassa38 - 10 apr 08 - 19:02- Betyg:
Gaaw vad bra den är :'D vill ha en fortsättning nu... men det skulle visst ta ett tag :(
Men bra sakre går att vänta på :D
Justmyfault - 10 apr 08 - 18:46- Betyg:
NEJU; inte sluta!
Fortsätt :)
Jättebra!
Ivoire - 10 apr 08 - 18:32- Betyg:
sluta inte på denna! den är ju jäääätttee bra!
tokiohotel93 - 10 apr 08 - 17:30- Betyg:
hej snälla sluta inte skriva på den här ,det är en av dom bästa jag har läst
mikaelanystrom - 10 apr 08 - 16:12- Betyg:
SÄGER SOM ALLA ANDRA. GUD SÅ BRA. ÄLSKAR. KÄRLEK. GE MIG MER.
FAN PÅ JÄVLA RASMUS/MUSSE! FY FAN! :@
amaandus - 10 apr 08 - 15:44- Betyg:
men gud, jag ska slå dig tills du skriver nästa del :O
det får inte vara den sista
men det är ändå bra om du börjar med en ny för den blir säkert också bra om inte bättre.....
_ingen_ - 10 apr 08 - 15:32- Betyg:
YEEEY :DD SKITBRA!
turbo001 - 10 apr 08 - 13:19- Betyg:
GAAAAAAAAAAAAAAAAAH!!!!!!!!
Naaaaw sååå söööta dom är!!!
Det får inte vara den sista på läng!! för jag vill ha mer NU!!!!!!!
Selleberg - 10 apr 08 - 12:40- Betyg:
Fortsätt :)

Skriven av
Niice
10 apr 08 - 12:21
(Har blivit läst 128 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord