På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

Du Bist Mein Engel, del 6

(Bill)

Det kändes som att dagen skulle gå bra. Hela han var fylld med ett slags lyckorus som bubblade likt en skakad coca cola i kroppen. Han kände på sig att genrepet skulle gå riktigt bra och att konserten skulle gå ännu bättre. Han var inte det minsta nervös.
”Eey, Bill! Ska vi dra dit eller? Det är väl bra att vara där lite tidigare.” Tom ropade på honom från hallen.
”Nej! Jag ska göra en grej först, ni måste hänga med, vi har ju bara en chaufför!” ropade han tillbaka och fluffade till håret lite.
”Vad ska du göra då?” skrek Tom med en nyfiken ton i rösten.
”Det du!”
Han kasatde en sista blick på sig själv i spegeln innan han gick ut i hallen. Tom lutade sig mot dörren och Gustav drog på sig skorna. Georg hade redan satt sig i bilen.
”Men, vad ska du göra då?”
Han svarade inte utan drog på sig den svarta skinnjackan. Tom var för nyfiken för sitt eget bästa.
”Hallå?”
”Det får du väl se, Tomi!” sa Gustav och smällde upp dörren. Tom ramlade bakåt och blev sittande på rumpan på det hårda stengolvet. Bill frustade till och Gustav log överlägset åt den snopna Tom.
”Sluta korsförhöra din bror nu, Tomi”, sa Gustav och klev över honom och sprang ner för trapporna. Bill tog på sig skorna och gick ut i trappuppgången. Han vred om nyckeln i låset och al den i jeansfickan. Sen såg han ner på Tom.
”Ska vi dra, eller ska du sitta där länge till?”
”Käft, Billiboy, nu drar vi.”

”San Ricci Road, sa du?”
”Japp.”
Chauffören tittade på honom i backspegeln.
”Det ligger inte långt härifrån, tar högst fem minuter.”
Bill nickade och lutade sig bakåt i det sammetsklädda, gråa sätet. Chauffören började köra längs vägen och palmer svischade förbi fönstret.
”San Ricci Road? Vart ska du dit och göra?” frågade Tom och nu gick det inte att undgå nyfikenheten.
”Är du min mamma, eller?”
”Nej, men jag är din storebror”, flinade Tom. Haha, samma humor åren igenom. Bill bara suckade och puffade till honom i sidan. Han vände blicken mot fönsret och Tom började snacka med Gustav om alla snygga tjejerna de hade sett på baren. Det turkosa havet glittrade i solen och turister och lokalbor vandrade omkring på stranden. Solen lyste starkt och när Bill blundade dansade solfläckar framför näthinnorna. Men han såg också ett par vackra ögon gnistra emot honom.
”Vilket nummer?” Chauffören hade saktat in och gled nu långsamt längs en väg kantad av vajade palmer.
”186”, svarade han utan att tänka. Numret hade etsat sig fast i minnet. Bilen stannade vid ett vitt putshus med platt tak. Trädgården var fylld av leksaker, trehjulningar och annat som absolut sa en att barn huserade i huset. Gula och rosa blommor växte längs väggen och trots oredan av leksaker i trädgården, såg allt mycket hemtrevligt ut. En veranda omringade hela huset och två barn gungade i en hängmatta som hängde i taket. Var det Angelas syskon? Men hon bodde väl inte här, hade hon väl sagt? Kanske syskonbarn eller så hade hon flyttat hemifrån.
”Jag kommer snart”, sa han och klev ut ur bilen. Barnen slutade gunga och såg nyfiket upp. De var lika som bär, blonda tofsar och hjärtformade ansikten.
”Vem är du?” ropade en av dem och hoppade ner från hängmattan. Hon satte sig på trappan och betraktade honom. Hon hade ljusblå ögon, upptäckte han när han kom närmare.
”Hej”, sa han och log. ”Jag ska träffa Angela här, kan ni ropa på henne?” Flickan lyste upp.
”Känner du Angela? Hon är jättesnäll, men ibland är hon ledsen och då försöker jag trösta henne och hon blir lite gladare när jag leker med henne för det tycker hon om”, rabblade hon på småbarnsvis. Bill log större.
”Jaha”, sa han,”vad bra då. Kan du hämta Angela, är du snäll?”
”Ja, det kan jag!” Hon hoppade upp och sprang in i huset. Den andra flickan hade smygit sig ner och tittade blygt på honom.
”Hej, vad heter du?” frågade hon.
”Bill. Vad heter du då?”
Hon sög på en hårlock medan hon svarade:
”Lizzy. Min syster heter Penny, vi är tvillingar, vet du. Lizzy och Penny. Jag har en till syster också och en bror. Savannah och Corey.”
”Vad fina namn”, sa han, hon log och visade upp två gluggar. Nu öppnades dörren och den som hette Penny kom ut med ett fast grepp om Angelas hand.
Det röda håret lyste som rött guld i solen.

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

RowsahKanin - 13 maj 08 - 14:46

Tack <3

TokioHotel4ever - 9 maj 08 - 20:47

oj, nu blev jag nästan lite rädd... :O :P men okej, jag SKA skriva en ny del... om jag kan, du förstår, ibland tappar man lusten att skriva på vissa noveller. Då är det bättre att skriva på den när man vill - det blir liksom bättre då :P Så du får välja... en skitdålig del NU eller en mycket bättre SENARE! :)
Kramar <3
och det känns verkligen bra att veta att du blir beroende av mina noveller, de borde ju vara ganska bra då nämligen :P

RowsahKanin - 9 maj 08 - 16:22

hmhmhmhm,, du, nu blir jag faktiskt lite arg på dig - hur lång tid får det ta att skriva en ny del??
Det du skriver är beroendeframkallande.... (jag blir galen snart..)
Men fortsätt snart, annars vet jag inte vad jag gör... (blir ännu galnare antagligen...)
-.-' annars så är den underbart underbar (har läst igenom den en gång till).
Jag älskar den <3

EmelieCarlsson - 28 apr 08 - 15:35- Betyg: