Demonprinsen ~ Del 25 |
Del 25
Den första Gabriel fick syn på bär han kom in genom porten var Hario, han hoppade till. "Säg inte att Damion är i fara igen?" Hario flinade. "Vi hoppas på det bästa, nej, han har gäster, sitt barnbarn." Gabriel stannade. "Barnbarn?" Hario flinade. "Ja, en mycket ung farfar." Gabriel grubblade. "En mycket ung far snarare." Hario ryckte på axlarna. "Barnbarnet i samma ålder nu har jag för mig." Damion skrattade. "Äldre faktiskt." Han gick fram till Gabriel och kramade honom. "Vad gör du här, får du inte hett om öronen?" Gabriel flinade. "Jag ville bara höra hur det går med din träning." Damion ryckte på axlarna. "Bättre antar jag." När Gabriel fick se vem som kom in genom dörren suckade han. "Gabriel nummer tre! Mannen med det ytterst ovanlig namnenet!" Gabriel grimaserade. "Inga problem på gång?" Damion flinade. "Vad är din gissning?" Gabriel himlade med ögonen och suckade. "Det är bara en tidsfråga?" Zee skrattade. "Du är inte lika optimistisk som Julie. Hur går det med de högre himmlarna? Har du träffat någon av de andra Gabriel ännu?" Gabriel skrattade. "Folk som känner dig? Ja, men ingen av dem vid namn Gabriel." Zee svor och flinade. "Å andra sidan har en av dem ihop det med en mänsklig kejsare och bor där och har det mysigt." Gabriel slog handen för pannan, nu mindes han varför han tydligt varför han hade haft så svårt att stå ut med Zee.
Zee skrattade högt. "Vi har faktiskt redan besök från de höga himmlarna, barnbarnet hade blivit förtjust i en människoflicka med demonsjäl, nu är hon demon, men hon hade aldrig mött en ängel, så Damion var graciös nog att låta sin lärare bjuda in en av sina vänner." Gabriel suckade. "Kan du inte bara låta bli med dina antydningar hela tiden när jag är i närheten?" Zee skrattade. "Nej, du så söt när du rodnar." När Gabriel rodnande flinade han och gick tillbaka in genom dörren han kommit genom. Hario stod och dolde handen bakom munnen men man hörde att han dolde ett skratt. "Så han är inte enbart efter kvinnor?" Damion flinade mot Hario. "Inte på långa vägar." Han vände sig mot Gabriel. "Kom in bara, när hans vänner är i närheten sparkar de vanligtvis till honom så han uppför sig." Gabriel suckade. "Vill minnas det. Vem är det som är här?" Hario såg mot Damion. "Jag undrar samma sak." Damion log. "En av Lord Ivans gamla vänner bara." Han vinkade åt dem båda att följa honom.
När de kom in i salen så satt Julie i Joshuas famn och Zee stod bakom dem och grimaserade mot henne och hon gimaserade tillbaka, Ivan satt och såg roat bort mot dem och Sandra och Julia stod och pratade med en man i svart klädsel och lågnt svart hår i hästsvans, när Damion klev in vände han sig mot honom och de två som följde den och log, han hade glasögon, vilket först fick Gabriel att undra, sedan insåg han vem det är. "Högängel Zael." Han bugade sig och Zael log snabbt igen. "Inte nödvändigt unge man. Känner du till mig ryktesvägen känner du även till alla rykten om mig." Zee flinade mot dem. "Ja, tänk om bara högste ängeln också kunde säga att han inte ville sitta i rådet, men tyvärr är han ju född till det, så skulle han nog följa Zaels exempel. Politik är tråkigt." Han grimaserade och Zael log mot honom. "Ja, men tyvärr måste ju den unge Mythriel lära sig att stå ut med det, han är på rymmen igen." Han log igen. "Ingen vill ha en ängel, må så vara att jag är högängel, med svart magi som andra element, i rådet." Zee flinade. "Det är bara bra det, synd på att förstöra folk genom att tvinga dem sitta och lyssna på politik. Inte för att du inte skulle vara arbetsnarkoman annars heller, men nu gör du väl ändå ditt jobb för att du gillar det." Zael log, Gabriel kunde se att han inte tog åt sig av Zees kommentarer, men vad annat kunde man vänta sig av den mystiskel Zael, högängeln som valt att studera demoner?
|
|
|
|
