Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Julias liv [19] th ff

[Tillbaka blick]

Mm, men det var inte det jag frågade, sa han mycket irriterad. Visserligen var det
dumt av de att inte gömma de själva, men vem hade tänkte på det i en sånhär
situation? Nej, just det.
- Aa, sötnosen ligger på våning 5 och rim 32, sa hon artigt.



Del 19

[ Georgs synvinkel ]

Just nu meddelar Heute den sorliga nyhet, igår dog Tokio hotels trummis Gustav
av försvåra skador efter att han har varit med i en svår olycka. Vittnen säger att
han gick över vägen och antagligen inte såg lastbilen, hans vänner Bill och Julia
såg det hela och är mycket omskakade efter tragedin.

Jag flög upp från stolen och skrek bara rakt upp, jag såg hur folk bara kollade
emot mig. Först då förstod jag att det hela bara var en dröm. Jag kände mig helt
kallsvettig. Jag gick mot toaletten för att dricka vatten och pigga upp mig.

Vi har fått reda på att Gustavs läge är stabilt men det är för tidigt att få reda på
om han kommer kunna leva som vanligt eller om han klarar sig. Det lär vi få
veta när han vaknar som han förhoppningsvis gör. Han hade fått en rejäl hjärn-
skakning, 2 brutna revben, båda benen brutna och en spricka i ena armen.

Jag gick tillbaka till de andra, vi hade inte fått gå in till Gustav ännu, det är
det vi väntar besked av, sedan ska vi åka hem eller hem och hem, jag antar
att det blir till hotellet Saki hade fixat åt oss.

Efter några timmar fick vi äntligen gå in till honom och se hur han mådde.
Han hade inte vaknat ännu men läkarna trodde inte det var alls långt borta,
jag fick tårar i ögonen när jag såg honom. Det såg inte ut som Gustav, han
liknade ett vitt paket.

En läkare kom in och presenterade sig som Wilhelm, han berättade att Gustav
har haft väldigt tur och måste på någotvis försökt slänga sig under bilen men
blivit lätt knuffad. Lätt knuffad? Jag skrattade för mig själv, visst, det är därför
han fick 2 brutna revben, 2 brutna ben, hjärnskakning och en spricka i armen,
det lät ju fånigt. Fast jag ska vara glad att han överlevde i alla fall.

Vi kramade om Gustav och gick sedan ut till limousinen som väntade utanför.
Utanför stod massa med fans som tydligen hade fått reda på tragedin, jag orkade
inte skriva några autografer, jag gick bara förbi och brydde mig inte ett smak.
Patetiskt nog stannade Bill och flörtade med några fans, som vanligt. Jag förstår
inte hur han kan tro att det ska leda till någonting när tjejerna och killarna bara
vill ha status. Han var ju likadan själv i den åldern.

Det tog lång tid innan vi kom iväg därifrån, för lång tid. Jag hann nästan bli
irriterad men Bill verkar trivas med det. Jag har fortfarande inte pratat något
med Julia, hon verkar inte göra något försökt för att det ska bli någonting
heller. Hon gillar Bills uppmärksamhet och det gjorde mig inte
precis gladare.

Väl nere vid middagen var stämningen stel, maten tysta mun ungefär. Julia
satte sig ovanligtvis inte bredvid någon utan hon lämnade platsen bredvid henne
till mig. Jag hade inget annat väl än att sätta mig där, varken om jag ville eller
inte. Hon log mot mig när jag hämtade min 3:e stora portion med mat. Jag bara
kollade bort och låtsades som ingenting. Jag koncentrerade mig endast på maten,
det var god mat idag. Köttfärssås med makaroner, min favorit rätt, fast Gustavs
köttfärssås var visserligen oslagbar.

När jag hade ätit färdigt gick jag upp till mitt hotellrum och hoppade in i duschen,
läkaren tog mitt nummer ifall att Gustav skulle vakna eller om något helt enkelt
skulle förändras. Jag hoppas han blir bra snart, i alla fall så bra att vi i bandet skulle
kunna ta hand om han alldeles själva. Den dagen kommer nog alldeles snart, han
är stark, det vet jag.


[ Julias synvinkel ]

Jag förstår mig inte på Georg, ena stunden verkar han vilja ha kontakt med mig
och i nästa låtsas han inte om mig. Okej, jag vet att det ser ut som att jag och
Bill är på g, men vi är bara bra vänner. Det är väl inget fel med det? Jag tycker
inte det i alla fall. Jag tycker visserligen att Bill ser väldigt bra ut, han är snygg.
Fast skulle man ragga på varenda snygging skulle man bli galen tillslut.

Jag fick ett alldeles eget rum, rummet innehöll allt som man behövde, ett kök,
säng, tv, telefon, allt man har i en lägenhet ungefär. Det känns lite fel eftersom
jag inte är medlem i bandet och sedan när jag har ett bokat hotellrum i Magdeburg.

Det blev kväll och vi alla tänkte sitta och kolla något på tv som alla i bandet
tydligen tyckte om. Inte för jag tyckte det verkade bra, fast kan väl ge det
en chans.

Kvällen blev verkligen roligt, vi skämtade och hade det roligt och när Tom
sätter igång är det farligt. Hans skämt är så dåliga att man skrattar. Under
ena pausen tänkte Georg gå ut på balkongen och röka. Han gick ut mot
balkongen, det var solnedgång ute och det var jättevackert. Jag gick och
hämtade mina skor i hallen och gick sedan ut till balkongen.

- Hejsan, sa jag lite lätt.
- Hej, sa han utan att ens ge mig en blick.
- Vad vackert det är här, sa jag för att lätta upp stämningen lite grann.
- Jo, det tycker jag med, sa han och log lite.
- Jag antar att du är sur på mig, sa jag, tänkte att det kanske är bäst och
få bort det redan nu, annars lär inte resten av semestern bli lika bra som
jag tänkte mig från början.
- Inte så konstigt, eller vad tycker du?, sa han surt.
- Nej, det är väl inte det, fast det är inget mellan mig och Bill, lär aldrig
bli och har aldrig varit, sa jag bestämt och lugnt. För första gången
denna kväll kollade han mot mig, han log sitt underbara leende.

- Finns det nått som stärker det?, sa han och hans leende dog ut helt
totalt.
- Lite bara på mig? Snälla Georg, du vet att jag gillar dig, jag kände
hur tårarna började som smått brännas bakom ögonlocken. Det är
nog kört ändå, jag åker hem, redan ikväll om det skulle behövas,
jag vände mig om när jag antog att han inte skulle svara. Jag gick
mot dörren, gick förbi Bill och Tom, deras miner var ganska chockade
och häpna. Jag sökte min jacka, jag hittade den efter ett tag inne på
toaletten.

Jag började åter gå mot dörren, när jag tänkte trycka ner handtaget
känner jag någon som tar tag i min hand och trycker sina underbara
läppar mot mina, vem var det? Jo, Georg. Jag hade aldrig känt den
lyckan som jag kände i det ögonblicket.

Hur kommer det sluta mellan Georg och Julia?

Sådär nu är ännu en del ute av Julias liv. Hoppas ni
gillar den och en kommentar skulle varit snällt ;D

Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
rosanaglack - 12 apr 08 - 17:45- Betyg:
:)<33 bra som vanligt =D
engeliin - 9 apr 08 - 18:20- Betyg:
JÄTTE bra !!! :)
ILoveTAKIDA - 8 apr 08 - 16:29- Betyg:
Åhhh,det här var en av de bästa delarna!!<3 jättebra
johannaa_ - 7 apr 08 - 19:04- Betyg:
JätteJätteJätteBra!:D<3333 som vanligt :P
Elon_B - 7 apr 08 - 18:11- Betyg:
Åååh, really good! :D
Moi gillar denna novell mycket! xD
<333

Skriven av
Ciissii
7 apr 08 - 17:18
(Har blivit läst 115 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord