Cancern vs. Livet | 18 |
Inga smygläsare
Kapitel 18 [Sometimes I wanna scream, Sometimes I'm in between Heaven and Hell, Sometimes I wanna cry, Sometimes I feel that I Can't take it anymore]
- Menar ni allvar? Hördes Daniels röst. Tokio Hotel? Det bandet som ingen av oss gillar? Isak är du sjuk, feber eller nåt? Och Ellen, allvarligt. Du börjar gråta en gång till? Det är andra gången på en vecka. Jag har aldrig sett dig lipa innan. Vad är det med er?
Jag såg Isaks besvärade min. Han visste, han visste att jag skulle dö, och han visste att jag trodde på Änglar. Jag hade sagt det till honom. Men Daniel, visste han? Hade Isak sagt det till honom, eller var han glatt ovetande?
Jag ville ha svar, men jag var fortfarande mållös. Det enda alternativet jag kom på var att räcka över det handskrivna pappret till Daniel, och sedan titta på hans reaktion. Om han skulle titta förstående på mig så visste han. Men om han gjorde något annat så visste han inte.
- Ehh, sa Daniel osäkert när han sett texten. Och detta är menat att vara sorgligt? Du är ju inte precis död, Ellen.
Jag kände hur mina tårar svämmade över och hur Jespers starka armar lades runt min sjuka kropp. Han visste inte, men det var inte därför mina tårar rann. Det han sa hade kommit så lätt ur hans mun, som om det inte betydde någonting. Som om han tyckte det var humoristiskt.
- Danne, sa Isak sårat men bestämt. Mitt rum, nu!
- Men hallå? Frågade han förvirrat och stirrigt. Vad är det som händer?
Mer hann han inte säga innan Isak tog tag om hans arm och drog med sig honom mot hallen. Jesper satt fortfarande och höll om mig samtidigt som han då och då kysste mig på huvudet. Jag förstod att Isak skulle berätta för Daniel att jag hade cancer. Även om han hade sagt det han sa innan, kunde jag inte låta bli att tycka synd om honom.
Daniel hade inte varit kompis med Jesper lika länge som Isak hade, men han det måste ju ändå vara svårt för honom att få reda på att jag hade lungcancer. Och att han inför både mig och Jesper hade skrattat åt den låten, det kan inte ha varit lätt för honom.
- Det var inte hans fel, viskade jag till Jesper. Han visste inte.
- Jag vet, sa han tyst tillbaka och strök mig över håret. Jag vet.
Jag lutade mig närmre honom och andades in hans bekanta doft. Hans hud kändes så varm och hans andetag kittlades i min nacke. Vad händer när jag blir en ängel? Kommer jag då fortfarande kunna känna hans hud? Och om jag ställer mig framför honom, kommer jag känna hans andetag mot min kind? Tänk om jag bara har syn – och hörselsinnet kvar. Vad hemskt att sitta jämte honom och se hur han andas. Tänk att få höra hans andetag men att aldrig få känna den strömmande luften mot min hud. Även om man blir en ängel, så är inte änglavingarna något värda om man inte kan visa upp dem för några.
- Ellen, avbröt Jesper mina tankar. Hur visste Isak?
Det hade jag ärligt talat glömt bort. Det var ju senast igår som jag hade varit hos honom och berättat om min sjukdom och min julklapp till Jesper, Nisse och pappa. Som ni kanske förstår så hade jag inte berättat för Jesper att jag hade varit hos Isak dagen innan.
- Jag berättade det för honom igår, sa jag försiktigt. Jag cyklade hit och pratade lite med honom.
- Cyklade hit? Frågade Jesper samtidigt som han försökte dölja sin avundsjuka. Vad pratade ni om?
Jag kunde inte låta bli att fnissa till.
- Om det inte stör dig så håller jag på med en överraskning till dig, sa jag skrattande. Och bara så att du vet är du jättesöt när du är avundsjuk.
Jag visste att detta skulle reta upp honom lite - inte allvarligt, utan så att det var roligt för oss båda. Han gillade inte när jag sa att han var söt när han själv var sur, arg eller något liknande, man jag tyckte att det var jätteroligt. Det är ju inte kul och se när han är arg, men när han är arg på skoj – då är det kul. Nu fattar inte ens jag vad jag skriver, men kortfattat: Det är kul att retas i en viss mängd.
Ni måste tycka att jag är jättekonstig, reta min kille. Men det vi har är speciellt, vi kan reta varandra, men ändå slutar det med att vi båda ligger och skrattar. Det var det som var planen med att reta honom, jag ville höra hans skratt.
- Jag är inte avundsjuk, sa han surt och försökte – märk försökte, att se allvarlig ut. Vad var den för överraskning som bara du och Isak vet?
Jag skrattade till och märkte att mina tårar inte längre rann.
- Inte avunsjuk va? Sa jag och försökte att komma därifrån medans jag fortfarande kunde.
Jag visste vad som skulle komma, och det visste Jesper också. Så när jag försökte att ”rymma” höll han mig ännu hårdare så att jag inte kom någonstans. Plötsligt började han kittla mig och jag försökte ännu mer att komma där ifrån. Men till ingen nytta, han vann som alltid.
Men tillsist kom Isak och Daniel ner i köket och räddade mig ur knipan och både jag och Jesper stannade upp i precis den ställningen som vi var. De såg båda väldigt sårade ut, men Daniel var nog den som såg mest sårad ut. Det syntes på honom att han var orolig och att han nu förstod varför jag hade reagerat som jag hade gjort när jag hade läst låttexten.
- Förlåt, viskade Daniel tyst till mig men tittade ner i marken. Jag visste inte.
- Du är förlåten, svarade jag honom och la till. Om du hjälper mig ifrån Jesper-som-håller-på-att-kittla-mig-till-vansinn e.
Ännu en del i denna novell. :)
Nu är det så här, att jag har ganska slut på energi att skriva, och hr mkt idétorka... så vi får se om jag fortsätter på den... Men tack för alla kommentarer i alla fall.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | SabbePabbe - 12 apr 08 - 20:16- Betyg:  | | Men du, även om du har idétorka så tycker inte jag att du ska sluta. Denna novellen är alldeles för bra för det ju. Om du slutar skriva på denna så kommer jag... göra något. Men, skitbra skrivet! | | spektakel - 8 apr 08 - 16:26- Betyg: | | asbra du måste fortsätta att skriva denna länge, länge, länge:D | | anderssooon_ - 7 apr 08 - 21:37- Betyg: | | asbra, fortsätt ;O | | tjoh - 7 apr 08 - 21:00 | UNDERBART ! :)
noooo ! stoppa den inte :O
jag älskar den ju :( åh :(
men jag kankse kan hjälpa dej att komma på ngt som kan hända eller ngt då? (A) typ ? :D
ja, jag funderar lite och så vips ! ligger de ett förslag i din inbox sen o så skriver du lkart. skitbra ! :D haha | | hanochhon - 7 apr 08 - 16:41- Betyg: | Seriöst den är sjukt bra(^^) Du skriver så bra, och det är verklighetstroget.
(stavning) xD Hoppas du fortsätter ^^
kram hoh <3 | | HonungsBlomman - 7 apr 08 - 15:28- Betyg: | Du får absolut inte sluta på den än. Den är jätte bra, vila på den ett tag och om du kommer på något du vill skriva om,
så skriv ner stöd ord och bara lite åt gången. | | Ifos95 - 7 apr 08 - 08:44- Betyg: | jag visste vad som hände, jag visste vad som hände! :D
men det var ändå en annan känsla att läsa det. du är så
otroligt grym på det här ;)
Du FÅR inte lägga ner. ta en paus bara...? *änglaögon* | | Justmyfault - 6 apr 08 - 20:27- Betyg: | Så underbart bra :D
fortsätt :) | | friends4ever - 6 apr 08 - 19:57- Betyg: | | Bra:D Men du måste fortsätta!"! | | HilfMirFliegen - 6 apr 08 - 19:41- Betyg: | | Muchomega bra! Men du kanske kan pausa den? För du lägger väl inte ner den? :'( skitbra iaf! <3 | | Min_flicka - 6 apr 08 - 19:32- Betyg: | | BRABRABRA! |
|
|
|
