Röda tårar |
Hon smyger ljudlöst in. Hon ber en tyst bön till gud om att ingen märker hennes närvaro. Ändå, innerst inne, vet hon att det är en tidsfråga innan hon blir upptäckt. Men kanske, bara kanske gud hjälper henne denna gång, kanske, bara kanske hon kan ta sig uppför den knarrande trappan, upp till sitt rum utan att bli det. Hon tar ett djupt andetag och sätter foten på det första trappsteget. Vilket trappsteg var det nu som knarrade? Det sjunde eller det åttonde trappsteget? Tänker hon. Fortfarande tyst. Hon sätter den andra foten på det andra trappsteget. Hjärtat bankar hårt i bröstet, benen börjar darra, klumpen i halsen växer. Det tredje, fjärde, femte… åttonde, nionde ...grrr… Jaså, så det var det nionde! Nästa gång ska jag komma ihå… En stark hand drar henne bakifrån, hon tappar balansen och ramlar nerför trapporna. Hon viftar desperat med händerna, hon hittar inget som hon kan hålla i. Till slut ligger hon på golvet. Det värker i den ömma kroppen. Hon känner på sitt ögonbryn med fingret, något vått, tjockt och kladdigt. Blåmärken, blåmärken och blåmärken. Barn i hennes ålder samlade på frimärken eller pengar, men hon samlade på blåmärken och sår. Hon vågar inte vända sig om, det behövs ju ändå inte. Det är ju ändå uppenbart vem som var bakom henne. Hon hör ett gapskratt, ett hemskt, elakt och ondskefullt skratt. Skrattet tillhörde hennes styvmor. Hennes svarta ögon brann skadeglatt. Hon hade ett triumferande leende. Hennes korpsvarta hår var uppsatt i en hästvans och hennes röda läppar lös i den mörka korridoren.
- Bara du visste hur du såg ut! Du såg så rolig ut. Du måste jämt vara klumpig va? Ska jag berätta för din pappa att du väckte mig från en härlig sömn? Och om inte jag sover bra så mår inte vår älskade baby bra. Hon strök sin tjocka mage kärleksfullt. Din klumpiga flicka, upp med dig nu på momangen! Upp, jag vill inte se dig, för det mår jag illa av!
Flickan står på darriga ben. Hon går förödmjukat upp för trappan med nedböjt huvud. När hon väl är uppe i sitt rum kan hon inte hejda tårarna som väller fram. Hon kastar sig på sin trasiga säng och skakar av smärtsam gråt. Efter en tre timmars oavbruten gråt går hon fram till spegeln. Hon Undersöker såret på sitt ena ögonbryn. Det skulle behövas plåster. Hon smyger ut till toaletten bredvid, blöter en duk och lägger den på såret. Exakt när hon ska ut från toaletten hör hon sin styvmor tala i telefon. Hon talade lågt, det verkade som om hon inte ville att någon skulle höra henne. Flickan ställer sig nio trappsteg upp. Hon lutar sig och hör ett lågt ljud. – Det är exakt vad jag menar! Vi lurar henne till något, och sedan så är det ju bara för honom att ta henne på bar gärning. Han blir säkert så chockad att han kastar ut henne på gatan. Har vi tur så kastar han ut henne från landet också, haha, man kan ju alltid hoppas. Men du vet inte, flickan är en kärring, hon vill förgöra mig.. *snyft* Jag står bara inte ut.. hejdå!
Förbluffat går flickan tillbaka till sitt rum. Hon sätter sig på den slitna fåtöljen och tar upp hennes döda mammas foto. Det verkar som om ingen vill ha henne. Tårarna rinner sakta nerför kinderna. Mamma, varför lämnade du mig? Hon blinkar bort dom och står käpprakt upp! Hon handlar snabbt, tar en resväska och fyller den med sina småsaker, två tröjor och en byxa samt en kjol. Fotot av sin mor kramar hon hårt mot bröstet sedan lägger hon den överst i väskan och stänger. Vill ingen ha mig så vill ingen ha mig, tänker hon sorgset. Pappa bryr sig ändå inte om mig, och snart så får han en son, så jag behövs inte längre. Hennes styvmor står med ryggen mot dörren när hon kommer ner. Hon ger sitt hem en sista blick och sedan ger hon sig av. Det regnar ute. Hennes tunna t-shirt blir dyblöt så fort hon kliver ut genom dörren. Hon springer, vart hon är på väg vet hon inte. Hon bara springer. Sedan svänger hon runt ett hörn, och då ser hon kyrkogården. Mamma jag kommer, tänker hon. ”Mammas hjärtaaa, kom hit, lägg dig i min famn, mammas hjärtaaa, mamma väntar” Hör hon hennes mor viska. Hon snubblar över en gravsten av ivern. När hon tittar upp faller hennes blick på dom inristade bokstäverna på gravstenen. Med snirkliga bokstäver stod det: Här vfilar Ingrid Karlson grafvid. Levft: 1780- 1998. Dödsorsak: Sjukdom p.g.a. grafviditetn Flickan tog sig försiktigt upp. Hon tittade förvirrat på gravstenen, tänkte så det knakade, glömde bort sin mor. Sedan gick det upp ett ljus för henne. Karlson, hennes mammas gamla efternamn innan hon gifte sig med hennes pappa! Sa inte hennes mamma att hon hade haft en moster som hette Ingrid och som dött av en sjukdom? Och om hon hade rätt så hette hennes styvmor också Ingrid. Efternamnet? Det hade hon aldrig brytt sig om att fråga om. 1780- 1998? Hon har ju levt i 218 år ju! Det kan inte vara möjligt! Hennes egen moster, men vad flickan mindes så dog inte hennes moster av en vanlig sjukdom. För barnet hon hade i magen var son till djävulen. Som straff fick hon en dödlig sjukdom, hon dog med barnet i magen, utan att ens kunna få bort barnet. Och hennes stackars pappa som trodde att sonen var hans! Hennes styvmor är en gengångare, inget tvivel om saken. Hon sjönk ner bredvid sin mors grav. Tysta tårar rann ner på hennes mors grav. Hon bad en bön och somnade på den våta marken. Hon vaknade av att någon sa hennes namn, någon långt, långt bort. – Astrid, vad gör du här? Hon slog upp ena ögat och mötte solljuset. Hennes kompis Emma tittade ned på henne. – Hjälp mig upp säger Astrid med en grimas. Emma sträcker ned handen, men den går rakt igenom Astrids framsträckta hand. Båda lyfter på ögonbrynen av ren förvåning. Emma prövar igen men det går inte. Då spärrar Emma ögonen av fasa. – D-d-du är… d-du är en.. en.. GENGÅNGARE!
Sedan springer hon bort därifrån. Astrid förstår ingenting. Hon vänder sig mot sin mammas grav när hon lägger märke till en annan grav, vänster om sin mors. Med tunna, gammaldags bokstäver står det: Här vfilar Astrid Bergström. Levft: 1986-1997. Dödorsak: Mördad, skuren med en giftig kniv på det högra ögonbrynet.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | NeelyNelly - 12 mar 07 - 03:37- Betyg:  | | jättebra!lite ruggig...;P | | rafif_93 - 4 mar 06 - 06:00- Betyg: | | jette bra ooo zanish!! du kan hehe skoia | | elle_josse - 28 feb 06 - 22:32- Betyg: | | jätte bra men läskig .. ! | | hanawii - 27 feb 06 - 19:29- Betyg: | | jätte bra men sorlig och läskig | | asa92 - 27 feb 06 - 04:06- Betyg: | Den var jätte braa!
Duktig Zahra! |
|
|
|
