A silent scream# 3 |
Vargen ståtr stadigt på marken nu och blänger på ledarvargen framför sig. Den vita vargen hukar sig ner i försvarsstälning och vargen framför står bara still och ser förebrående på henne. Efter ett ögonblick står en högrest man framför henne.
"Varför i hela fridens namn springer du undan din flock? Du har brutit mot en av våra mest etydande lagar, du har varit i närkontakt en människa i den sanna hamn." Han låte rallvarlig och en aning vred över henne.
"Varför? För att jag gör som jag vill. Jag tycke rinte om våra traditioner, jag tycke rinte om hela den här saken!" Hon sveper ilsket med ögonen över resten av den samlade människoskaran bakom honom och många ser ner i marken eller backar några steg när de möter hennes blick.
"Våra traduitioner är de som skapat oss, de som gör att vi fortfarande finns kvar! Utan dem vore vi ingenting. Hörde du det? INGENTING!" Han ryter fram det sista med sådan ilska att många backar några steg och sedan ser oroligt från ledaren till den blonda kvinnan som bara ser hatiskt och förbannat på honom.
"Våra såkallade traditioner gör oss till monster! Jag avskyr vår månatliga ritual, att göra så mot någon oskyldig! Och om våra traditioner är vi, så är vi ingenting förutom monster!"
"Monster, vi är de enda rena på den här jorden, människorna har mördat och förföljt oss i evigheter, vi är inte monster, de är de som är monster!"Han låter mildare på rösten och hon börjar ana att allt inte står rätt till.
"Monster, enligt dig är alla de egentliga monstren, vi då, oskyldiga och de oskyldiga monster!"
"Går du frivilligt till bilen vi har parkerad i skogen?" Hon ser trotsigt på honom och han skakar beklagande på huvudet.
"Synd..." Hon känner ett mjukt slag i nacken och när hon träder in i mörkrets värld är det sista hon hör:
"Ta henne till bilen."
Hon vaknar hemma i sin säng, lite öm i nacken men mår annars bra.
"Så, du vaknar nu?" Hon hoppar snabbt upp ur sängen och är med några steg i andra änden av rummet innan hon vänder på huvudet poch ser mot sängen. Hon ser sin syster sitta bredvid sängen med ett småförbryllat uttryck i sitt söta ansikte.
"Visst, å mår bra, förutom den där skammen över att inte ha märkt att man blivit nedslagen..."
"Vet du, jag upphör aldrig att förbryllas över din snabbhet och vighet."
"Spara dina komplimanger till ett mer passande tillfälle... Nu vill jag ut, jag är hungrig."
Hon vände rsig om mot garderoben och drar på sig en grå munkjacka och ett par mjukisbyxor. Sedan vände rhon sig om och går ut. Hon springer med lätta steg nerför trappan och sedan rakt till ett litet hembageri nära huset. Hon beställer snabbt en smörgås och en mugg kaffe. Hon sitter i lugn och ro och dricker på bageriet...
Hon ligger stilla, så stilla att man kan tro att den inte längre andas. Plötsligt går det som en krusning över den snövita silkeslena pälsen och öronen svänger snabbt åt än det ena än det andra hållet innan de stannar vridna lite mot höger. Där bland buskarna rör sig något, något stort. En.. människa? Hon reser sig snabbt och går ditåt, eller smyger rättare sagt. Hon smyger snabbt in bland några buska roch ligger under några syren liknande buskar som hon ändå ser ut underifrån. Det var i sista stunden, för nu komme rdet fram en ung man, samma som några dagar tidigare.
Han sätter sig lugnt ner på klippan och bara ser sig omkring och lyssnar. Vargen backar försiktigt ut från buskarna, men råkar stiga på en kvist. Plötsligt vände rsig mannen om och stelnar till. Det enda han akn se är ett par gul-bruna ögon under busken...
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | fluglort - 17 apr 08 - 18:37- Betyg:  | ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH!!!!!!
måste läsa vidare ^^, /fluglort | | LoverOlivia - 9 apr 08 - 19:57 | Aa! håller igen med loppan:D
Men fattar INGET! (A) SRY! men asså e de
tjejjen som e vargen elr? Oo | | loppan24 - 7 apr 08 - 15:16- Betyg: | | Jag gillar denna novell,, du skriver på ett väldigt inlevande sätt :) Det är också kul att läsa något annorlunda.. fortsätt på bara ! :) |
|
|
|
