Spelar det någon roll vem jag är? TH FF del 9 |
HeyHey! -Igen xD Den här delen blev rätt så lång, och kmr antagligen bli den enda delen idag..
Måste fixa med lite andra saker idag också, sry.. "/
Haha, men men..
Read Und Enjoy!
OCH GLÖM INTE ATT KOMMENTERA! <3333
[tänk på desto fler kommentarer desto snabbare kommer nästa del! O.o]xD
Tom
När jag en stund senare står utanför Bills dörr tar jag ett djupt adetag och sedan öppnar jag den försiktigt.
- Bill? säger jag försiktigt och kliver in.
Bill sitter vid fönstret och kollar ut genom det.
Jag går fram till honom och kollar ut genom fönstret för att se vad han kollar på.
Men när jag inte kan se något som skulle kunna intressera honom vänder jag bort min blick och kollar ner på honom.
Hans hår hänger och hans axlar hänger sorgset ner.
- Bill, det är inget mellan oss, säger jag och sätter mej på huk brevid honom.
Han vänder bort blicken och kollar in i väggen istället.
- Bill lyssna! Jag skulle aldrig kunna gör så mot dej, aldrig! Och det vet du! Jag älskar dej! Jag skulle aldrig vilja såra dej! säger jag och lägger min hand på hans axel.
Bill
Talade han sanning?
Jo, det gjorde han.
Aldrig att han skulle ljuga om något sånt, något viktigt...
Jag rycker på min ena axel för att få bort hans hand och han tar motvilligt bort den.
Han ställer sej upp och jag känner hur hans blick borrar sej in i mitt nacke...
- Bill? Snälla! Fan Bill! säger han.
Jag svarar inte utan kollar in i väggen.
Jag visste att han talade sanning, fast jag är bara så jävla stolt att jag inte kan erkänna att jag hade fel.
Att det hela var ett missförstånd.
Det kändes bara så hårt att se henne tillsammans med Tom, hon verkade nästa ledsen att behöva ställa sej upp och inte luta sej mot honom.
Jag sluter mina ögon och framför mej ser jag Jamie, mitt livs stora kärlek, med en kille, de håller om varandra.
Killen och Jamie står tätt ihop slingrade och kysser varandra.
De glider sakta ifrån varandra och jag ser vem killen är.
Det är Tom...
Jag öppnar fort ögonen och ser Tom framför mej.
- Vad hände? frågar han oroligt.
Först nu märker jag att jag inte längre sitter på stolen brevid fönstret utan ligger i sängen...
Antagligen måste jag ha svimmat, och Tom måste ha bärt mej och lagt mej i sängen...
Jag vänder mej med en viss svårighet om och borrar ner huvudet i kudden.
Sedan låter ja tårarna bara rinna.
Hon kommer inte tillbaka, varför skulle hon göra det?
Varför skulle hon välja mej utav alla världens killar?!
Hon kan säkert få vem hon vill, om hon bara vill så...
Så varför skulle hon välja mej?!
För att jag är känd?
Ha! Nej, skulle inte tro det...!
Jag känner att Tom sätter sej på sängen och lägger en hand på min rygg.
Helt plötsligt känner jag ett enormt hat mot honom.
Han kan få vem fan han vill, medans jag är tvungen att lämna den enda som jag älskar i hela mitt liv.
Det är inte rättvist eller hur?!
Jag skakar av mej hans hand, och sedan vänder jag mej om.
Hela hans ansikte ser oroligt ut, till och med näsan..
- Låt mej va, säger jag och drar sedan täcket över huvudet.
- Bill.. börjar han men jag vill inte lyssna.
Jag sätter mej upp i sängen och stirrar på honom.
- JAG HATAR DEJ! JAG VILL ALDRIG MER SE DEJ! skriker jag åt honom.
Han ryggar tillbaka utav mina ord.
Hans ögon blir blanka, och sedan vänder han sej om och går ut genom dörren.
När dörren stängs bakom honom sluter jag mina ögon och tar ett djupt andetag.
Orden var inte sanna, de kunde dem väl inte vara?!
Han var mitt allt, min tio minuter äldre tvillingbror.
Jag slänger mej ner på sängen med huvudet ner i kudden och låter tårarna strömma.
Det knackar på dörren.
- Shit, mumlar jag för mej själv och drar sedan täcket över mitt huvud.
Jag hör hur dörren öppnas och jag låssas sova.
Steg närmar sej mej, men jag fortsätter att låssas sova.
Jag känner mej som ett olydigt barn, som egentligen inte får vara vaken, utan låssas sova...
- Bill, är du vaken? frågar en välbekant stämma.
Fast jag kan bara inte placera den...
- Bill? säger någon igen och drar ner täcket kring mitt huvud en aning.
Denna någon suckar tungt och sedan lägger någon en hand på min hand.
Nu vet jag vem det är!
- Bill! Jag vet inte om du kan höra mej, men du ska veta att jag älskar dej... Men jag var tvungen att göra så här, det blir bäst så... För oss båda.
Jag vill bara sätta mej upp, fast mina muskler vägrar samarbeta.
- Du kommer hitta någon som älskar dej och du älskar henne, jag lovar dej...
Grät hon?
För mej?!
Men om jag inte vill hitta någon annan då? Om jag älskar dej?! tänker jag för mej själv.
Varför kan inte mina muskler samarbeta för en gångs skull?!
- Förlåt mej Bill, men det skulle ändå inte funka... mumlar hon och sedan lutar hon mej fram och pussar mej mjukt på tiningen.
Hennes andedräkt är varm mot min kalla hud och det känns verkligen helt underbart när hennes läppar trycks mot min tining...
Men den underbara tiden rinner fort förbi och hon drar sej snabbt tillbaka.
Hennes steg rör sej mot dörren och sedan stängs den.
Först nu ville mina muskler lyda mej.
Jag sätter mej upp och känner hur tår efter tår rullar ner för mina kinder.
Min blick fastnar på det lilla bordet brevid sängen.
Ett vitt kuvert ligger där.
På det står det Bill, med prydliga bokstäver.
Med bultande hjärta sträcker jag mej efter det och greppar det med darriga händer.
Jag river upp kuvertet och drar ut ett brev med fortfarande darriga händer.
Hej Bill!
Du ska veta att jag aldrig kommer att glömma mej.
Dessa dagar som jag har varit med dej, är några utav de bästa i hela mitt liv.
Jag skulle gärna vilja dela resten utav mitt liv med dej, fast det skulle inte funka, varken för dej eller mej.
Det har hänt en del saker, och jag måste fixa till en hel del.
Så därför är detta mitt adjö till dej.
Leta inte efter mej, lova det!
Du kommer hitta någon som älskar dej och kommer älska henne.
Så glöm mej, och lev ditt liv så bra du någonsin kan!
För det är du värd!
Kram Jamie.
Jag är tvungen att läsa igenom det flera gånger för att förstå vad hon menar.
Orden ekar inuti mitt huvud: "Glöm mej, lev ditt liv så bra du någon sin kan" & "Du kommer hitta någon som älskar dej och du kommer älska henne".
Jag hoppar upp ur sängen, och känner mej en aning yr.
Fast jag ignorerar det och rusar istället ut ur rummet.
Tre personer sitter i en soffa utanför rummet.
Gustav, Georg och Saki.
Vad gör dem här?!
Deras ansikten lyser upp när de får syn på mej men jag rusar genast vidare.
Yrheten vägrar ge sej, fast jag fortsätter att springa.
Jag springer längs de helvita korridorerna.
Det känns som om väggarna kommer emot mej, och tillslut kommer dem att pressa sönder mej.
Därför springer jag snabbare och snabbare.
Sidan börjar värka och mina lungor brinner.
Jag hör steg som närmar sej mej och jag förstår att dem jagar mej.
Någon hoppar på mej bakifrån och brottar sedan ner mej.
Jag ligger mej ansiktet mot golvet och händerna på ryggen.
En hemsk smärta känns i först huvudet och sedan i hela min kropp.
Det svartnar för mina ögon och snart faller jag in i medvetslöshetens land igen...
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.8) | Tokiohotelamanda - 16 apr 08 - 20:42- Betyg:  | | ojdå!MEN BRA SKRIVET! | | foreversacred - 9 apr 08 - 18:52- Betyg: | | ojsan ...Å? | | AblAckAngEl - 8 apr 08 - 15:51- Betyg: | | nein nein nein | | RowsahKanin - 6 apr 08 - 18:03- Betyg: | | ojdå.. o.O | | xNOBODYWANTSMEx - 6 apr 08 - 17:54- Betyg: | | Bra!^^ | | HilfMirFliegen - 6 apr 08 - 14:09- Betyg: | | Men så får hon ju inte göra! Vilken idiot rent ut sagt! Gaaaah, jag får damp för att denna är så bra och att hon bara lämnar honom där :o NU MÅSTE DU SKRIVA MERA PÅ EN GÅNG!! :D | | Justmyfault - 6 apr 08 - 13:11- Betyg: | Bra : )
Fortsätt :D | | mikaelanystrom - 6 apr 08 - 12:20- Betyg: | AW. NEJ MEN DEM ÄR SÅ SÖTA TILLSAMMANS ;_; HON FÅR INTE GÖRA SÅ!
jätte yber bra! mer mer! | Selleberg - 6 apr 08 - 11:39- Betyg:  | | Bra., fortsätt :) | | turbo001 - 6 apr 08 - 11:21- Betyg: | | GAAAH!!! meeeeeera!! | | _ingen_ - 6 apr 08 - 11:00- Betyg: | | waao, riktigt bra! ;D |
|
|
|
