Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Kiss the stars with me - del tre

- Dom är perfekta, menar jag och tar en till tugga av chokladkakan samtidigt som jag sopar ner några smulor från bordet.
Elli ler lite, samtidigt som hon häller upp mer choklad. Inte sån där skit gjord på oboy, utan sån med riktig kakao, grädde och mjölk. Och upphälld i en stor, mörk blå mugg handgjord av Ellis mamma, Hannah, som jobbar med keramik och har en egen mysig liten butik, där jag brukar få jobba när mamma glömmer skicka hem pengar.
Jag höjer blicken från bordet och låter den vandra över köket. Det är ett ganska gammalt hus, men väldigt mysigt och hemtrevligt, inbott liksom. Det har den där känslan som vår kalla lägenhet aldrig kommer få, hur många fina soffor från Italien mamma än släpar hem. Den där känslan som kommer av att de som bor i huset verkligen är lyckliga och trivs med varandra.
- Vi borde börja göra oss iordning snart, Trace och Ashlee kommer om en timme eller nåt och hämtar oss.
Jag suckar och rör om i chokladen.
- Jag vill inte.
Tänk om han skär för djupt, tänk om han skär av något viktigt och sen är inte jag där hemma och kan ringa sjukhuset? Matt kanske är iväg på någon fest och Robin ensam.
Han klarar inte av att vara ensam.
Han är som en treåring, fast så mycket svårare. För småbarn försöker i alla fall inte skada sig medvetet, de gör det bara av misstag.
- Det vill du visst, Elli tar sin mugg, drar upp byxorna, går fram till diskbänken och ställer muggen där.
- Jag är inte på humör.
- Det är du visst, hon ler och börjar sedan gå mot trappan som leder upp till hennes rum. Ställer du muggen där sen när du är klar? Jag går upp och letar kläder så länge.
Jag himlar med ögonen men sitter kvar, sörplar lite på chokladen. Efter att ha tänkt på alla sätt Robin kan skada sig på tar jag upp den tuggummi rosa mobilen jag fick av mamma när hon kom hem efter fem månader i Frankrike, och ringer Matt.
Han svarar efter tre månader, med ett andfått ”hallå”
- Eh, det är jag. Jag bara…vad ska du göra ikväll?
- Åh, hej Ams, jag och Robin ska på en fest i stan. Hurså, har det hänt någonting? Eller vill du hitta på något? Jag behöver inte gå på festen om det är så…
Matt måste vara världens bästa bror. Om det var en tävling om det skulle han vinna, direkt. Han är bara…perfekt. Det är alltid han som har fått ta hand om mig, medan mamma gjort…vad hon nu gör. Och han har alltid varit så…snäll. Ställer alltid upp. Direkt. Vad det än är. När jag var yngre fick jag alltid vara med honom och hans kompisar, och han har aldrig varit den där storebrodern som slåss och gömmer ens Barbiedockor.
Han är som en pappa, men så mycket bättre, iochmed att han är en av mina bästa kompisar samtidigt.
” Nejdå, jag och Elli ska på fest. Jag undrade bara”
Både han och jag fattar den verkliga anledningen till att jag ringde. Men ingen av oss nämner den.
”Sover du hemma?”
”Jag tror det”
Jag hör hur han andas, sedan säger han att han måste lägga på. Jag säger hejdå, försöker att inte låta lättnaden skina igenom min röst.
Lättnaden över att Robin inte ska vara ensam någonstans.
Jag ställer muggen på diskbänken, överväger att diska de båda två men struntar i det och går uppför trappan istället, och in i Ellis rum.
Det är nyligen renoverat, och inrett i en mysig ljusblå färg, med inslag av silver. Längst väggen med det stora glasfönstret står en gigantisk vit soffa, en sån som du verkligen kan krypa i, med fullt av ljusblå och silvriga kuddar. På väggen till höger står det en silvrig bokhylla, full med mangaböcker och bredvid står en dubbelsäng, med silvriga överkast och snygga silvriga kuddar. Elli är helt besatt av det där med manga, själv har jag aldrig riktigt förstått grejen med det. Väggen mittemot är full med citat, uppskriva på vackra papper med kalligrafipenna och olika foton, och ett skrivbord och en stol.
- Hallå, hälsar jag samtidigt som jag tassar in i rummet, sätter mig på soffan.
Elli vänder sig om, där hon sitter på knä nedanför garderoben och river ut kläder. Hon kastar en liten svart klänning åt mig och fortsätter sedan att leta.
- Ska jag ha på mig den här? Protesterar jag och håller upp den. Den ser ut att vara tio storlekar för liten. Minst.
- Ja, vad hade du annars tänkt göra med den? Hon himlar med ögonen och kastar en tunn kofta till mig. Ha den till.
Jag drar lite i klänningen och ser skeptiskt på den, men tar ändå av mig min rosa tröja och krånglar mig ur mina jeans och drar på klänningen.
- Perfekt, bestämmer Elli utan att sluta riva runt bland kläderna. Till sist bestämmer hon sig för en söt turkos tröja, som glider ner över ena axeln och avslöjar brun hud och en mörk jeanskjol.
Jag bestämmer mig för att strunta i att hon kommer se tusen gånger bättre ut än mig, det gör hon alltid, och borstar ut mitt blonda, nästa vita hår, med fingrarna. Tillskillnad från Elli klarar jag mig inte utan smink, och drar några drag med en mascara som ligger på bordet, bättrar på foundationen och målar några skakiga streck med kajalen. Under tiden har Elli bytt om och letat fram ett par svarta ballerinaskor till mig.
- Jag har inga högklackade, ursäktar hon sig med innan hon öppnar ytterdörren och går ut och möter Tracy och Ashlee. Tracy har färgat om håret igen, den här gången i ilsket rött, och har en schackrutig kjol och illrosa tröja på sig. Antagligen älskar hon hur håret och tröjan skär sig mot varandra.
Jag drar lite i klänningen innan jag går ut, och ger de båda en automatiskt kram innan jag hinner stoppa mig. Ashlees föräldrar är från korea, och hon ärvt deras söta asiatiska utseende. Hennes långa, svarta år är uppsatt med klämmor och på sig har hon en fantastisk rosa klänning, antagligen en present från hennes pappa från en av alla hans affärsresor.
- Ska vi gå? Undrar Tracy och sträcker ut handen mot mig.
Jag nickar, låtsats inte se hennes utsträckta hand och skyndar före henne.
I ljuset från gatulampan ser jag precis som det jag är.
En lite för vilsen tjej i lite för stora skor.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
sandruskapuska - 30 maj 08 - 07:41- Betyg:
älskar, skriv mer snart <3<33
prickigthallon - 6 apr 08 - 14:31- Betyg:
ALLTSÅ.. KÄRLEK på hur du skriver <33
Mp3 - 6 apr 08 - 14:21
Otroltigt underbart. <3 Jag gillar den här. Den är så betydelsefull på någotsätt. sista meningen= vacker :) <3<3
tjoh - 6 apr 08 - 12:27
underbart bra :) :) <33
muppot - 5 apr 08 - 19:56
Sträckläste alla delar, asbra... verkligen
glasbubblan - 5 apr 08 - 19:31
du skriver OTROLIGT!!!
och jag bara åhhh på ditt sätt att få med det där extra
som gör att det blir så otroligt bra och spännande!
det där som andra ofta glömmer, det får du alltid med!!
GILLAR!!

och så tycker jag om sista meningen :) <3

Skriven av
sockervaddsmoln
5 apr 08 - 19:17
(Har blivit läst 83 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord