en tönt och en slampa, [sista delen :S ] |
[Elin]
Emma kom ut ifrån toaletten, hon var likblek i ansiktet.
Hon tittade på mig ett par sekunder, vände sig sedan om och gick in i vardagsrummet.
Jag vågade inte säga något utan följde tyst efter henne.
-Hur är det? Emma stirrade rakt fram, vände sedan blicken och mötte min blick.
Ett svagt leende började pryda hennes läppar.
-Det här är sjukt egentligen.
Jag kände hur fnittret började bubbla i mig, hon tittade förvånat på mig.
-Ff..förlåt! Hostade jag fram imellan mina skrattattacker.
Ja jag vet, det låter sjukt att jag skrattade. Men nu gjorde jag det,
och helt plötsligt började Emma också att göra det.
När skrattet hade lagt sig och bara fnittret återstod tittade jag på henne, min bästavän.
-Ska vi göra rostmackor och varm choklad?
-Ja och du..
Hon glodde ner på golvet.
-Förlåt mig, förlåt för det jag sade.
-Det är lugnt, men nu verkar du inte så full?
Hon skrattade till och blev röd i ansiktet.
-Du har genomskådat mig Elin.
HA, jag hade anat det, hon hade bara spelat.
[Emma]
Det kändes skönt att hon inte var arg på mig längre.
Vi stod i köket, Elin stod vid spisen och gjorde choklad, jag granskade henne,
hennes långa hår hängde vid axlarna och hon drog ständigt en hårslinga bakom örat.
Jag flinade för mig själv och hon vände sig om, som om hon hade ögon i nacken.
-Vad ler du åt?
-Dig.
-Haha mig?
-Ja, det slår mig nu att du är söt precis som du är.
Elin log varmt mot mig.
-Så, hur blir det med toppen då? Hennes ögon lyste.
-Den passar säkert dig perfekt!
Hon log nöjt och ställde fram en rykande kopp framför mig och slog sig ner.
-Asso Emma?
Jag ställde ner koppen.
-Ja?
-Det kanske är fel tillfälle att ta upp det, men hur blir det med polisen?
Jag ryckte till och kände hur jag rynkade på näsan.
-Det hände ju ingenting.
-Nej jag vet, vill du inte?
Jag skakade på huvudet.
-Nej, han har säkert redan lämnat staden.
Elin nickade.
[Elin]
Hon ville inte gå till polisen, och det förstår jag faktiskt litegrann.
Ingenting hände ju och det skulle bara bli trubbel om hon gjorde det.
Emma var ju glad, jag menar, hon skulle ju glömma det.
-Jag finns här för dig! Det var något jag verkligen behövde säga.
Hon rörde inte en min.
-Bästavänner Elin?
-Självklart och du..
-Minns du när vi var små, klädde ut oss och dansade framför spegeln?
Emma nickade och hennes ögon strålade ut energi.
-Tänker vi samma tanke?
Jag skrattade till, kastade mig upp och sprang.
-PASS FÖR DEN ROSA TOPPEN!
Jag tittade bakom mig och jag hade henne tätt bakom mig,
och hon skrattade.
[Emma]
Allting skulle bli bra,
det kan det bara bli med Elin vid sin sida.
Ordspråket "tiden läker alla sår" tror jag inte på.
Men "föralltid" är något som känns.
FÖRLÅT FÖRLÅT FÖRLÅT, HASTIGT SLUT ;
men min kompis behöver den här novellen till ett skolarbete, (ja jag vet, fusk eftersom jag har skrivit den),
men skitsamma.
Förlåt, som jag har sagt några gånger nu.
HATA MIG INTE...
|
|
|
|
