En lek med döden (kapitel 5) |
- Jag vill ha en vit gravkista, det som ska pryda den är ett hjärta
av solroser, sade Lizzie och skrev ner allt till Kikki. Alla som kände
Lizzie visste att solroser var det bästa hon visste. Det fanns ingen
bättre utsikt än ett stort solrosfält. Kikki såg på när Lizzie skrev
ner och lyssnade. Allt måste vara perfekt.
- Präst då? Vad vill du ha för präst? sade Kikki plötsligt. Präst?
Ville hon ha präst? Nä.. Hon ville att deras klassföreståndare skulle
vara "konfrencierer". Malin och Kristoffer hade varit perfekta under
alla 9 år i skolan, de hade gått i samma klass i snart 10 men haft Malin
och Kristoffer snart 9 år.
- Det ska inte vara någon präst, det ska vara Malin och Kristoffer
som pratar. Alla ska få säga sitt om mig, jag vill ha ett bildspel med
i bakrunden, sade Lizzie fundersamt och skrev allt hon kom på. Pennan
glödde när hon skrev och skrev ner att till fika skulle det vara hennes
favoritkaka, kladdkaka med vispgrädde. Självklart med julmust. Påskmust
var inte gott, men påskmust var underbart.
- Me-men tänk så är det somamr när du dör? Hur ska vi få tag i julmust?
sade Kikki darrande och var nära till tårarna. Lizzie kollade henne i
ögonen och log.
- Vi köper det i jul och sparar såklart? Det är mycket godare då! Jag
ska vara med när vi handlar det, och det är ju bara 2 1/2 må.. mer kunde
inte Lizzie säga, hade hon otur var hon död innan jul. Det snörpte sig
i halsen och hon bröt ihop. Kikki kramade om henne och Bobby som bara
suttit och kollat på gick fram och kysste henne ömt.
- Älskling, om du så ligger i en sjukhus säng så kör jag och Kikki den
på ICA kvantum. Jag lovar, sade Bobby ömt och torkade bort tårarna som
rann på Lizzie. Det var inte utan att Lizzie började skratta. Hon
skrattade mer än hon någonsin gjort. Kikki såg på henne och skrattade hon
med, det slutade med att 3 stycken 15 åringar låg och gapflabbade i
Lizzies säng tills Månss kom upp med nybakade bullar och sagt till de och
kollade konstigt på de. De började skratta ännu mer och Måns lämnade de
ensamma på rummet. Han ville unna sin dotter den sista tid hon hade kvar.
|
|
|
|
