Våldtagaren...del 11 |
Ni behöver inte säga vad ni skulle ändra på, för nu skriver jag det som jag har kommit på. Punkt slut!
Våldtagaren
Vart har hon tagit vägen på en så kort stund?! funderar jag ilsket medan jag kör på en bred väg och spanar åt olika håll. Mina händer kramar hårt om ratten så mina knogar blir alldeles vita, jag tittar på mig i spegeln och mina ögon nästan brinner av raseri och ansiktet är rött. Jag trampar hårdare på gasen och bilen ger ifrån sig ett högt brummande, om polisen såg mig nu skulle de ta fast mig, jag kör över hastighets gränsen. Men det skiter jag i, det viktigaste är att jag hittar den förbannat vackra Mira!
Om jag inte får tag i henne så fort som möjligt, så kommer hon prata med polisen och de hittar mig och jag hamnar i fängelset, jävla skit jag skulle ha bordat veta att Mira skulle ha försökt rymma. Fast hon låtsades trivas i mitt hem!
- När jag hittar dig, så ska du allt få ångra att du rymde...Säger jag med en röst, kall som is, full av styrka och ilska.
Efter en stunds sökandes att hitta Mira så vänder jag om och börjar köra tillbaka. Det fanns inga tecken på att hon skulle ha varit någonstans, hur kan en människa bara gå upp i rök eller försvinna sådär bara, funderar jag och sätter på radion. I radion pratar dom bara om den spårlöst försvunna tjejen, jag ändrar kanal och det kommer någon lugn engelsk musik, som får mig på andra tankar och jag känner mig lite mer avslappnad. Jag trummar med fingrarna mot ratten och tittar åt alla håll och det är då när jag spanar mot skogen som jag ser någonting som rör sig. Nästan kryper sig fram, det kan vara ett djur men jag är inte så säker på det. Jag bromsar snabbt bilen, tar bort bältet och hoppar ur bilen. Med snabba steg börjar jag springa mot skogen, med blicken riktad på det som nu står upp och har börjat röra på sig.
Det kan bara vara Mira, ingen annan, tänker jag och ökar takten.
Mira
Åh nej han har sett mig! tänker jag och hjärtat sätter fart och bulta, jag reser mig uppfrån stenen och kastar en blick bakom mig. John kommer springandes från sin bil och jag börjar snabbt sätta fart åt ett annat håll, längre in i skogen. Hans ilskna röst ekar i skogen och det gör mig ännu räddare, han är förbannad för att jag rymde och nu springer ifrån honom, kan han inte bara förstå att lämna mig ifred! Jag springer in bland de stora höga granarna så det blir svårare för John att hålla blicken fäst på mig, några fåglar börjar nervöst flyga omkring ovanför träden och jag märker att jag kommer längre och längre in i den mörka och främmande skogen, med en galen man efter mig. Johns röst blir mer och mer avlägsen ju längre in i skogen jag kommer, mina ben känns styva och det gör ont när jag springer, men jag tvinger mig själv att fortsätta.
Efter några minuter så kommer jag till ett ställe var en liten skogsväg viker av åt höger, jag tar den vägen och börjar skynda mig.
Det prasslar bland träden och hela tiden är det som om jag hör Johns ilskna röst överallt, träden ser stora ut och ovanligt skrämmande. Jag försöker lugna ner mig från skrämmande tankar och försöker koncentrera mig mer på att ta mig från John. Hjärtat bultar så hårt i bröstet att det pickar mig, jag flåsar och flämtar och stannar för att vila en stund. John kan ändå inte vara nära mig, jag kanske har lyckats springa ifrån honom, tänker jag och sätter mig ner på skogsvägen och pustar ut.
Svetten rinner nerför pannan, tröjan klibbar sig fast på ryggen och pulsen slår i högvarv. Jag reser mig upp och stelnar till när jag hör fotsteg som närmar sig mig bakifrån, jag tittar inte bakåt utan börjar istället springa det snabbaste jag kan igen.
- Mira, stanna! Ropar John, och låter ännu ilsknare nu än vad han var för en stund sedan.
- Nej! Stick, lämna mig ifred!! Ropar jag och min röst darrar, Johns snabba springande börjar komma ifatt mig och utan någon varning så vänder jag till vänster och sick sackar mellan träden och gör det ännu svårare för John.
Kvistarna bryts av, granarnas barr slår emot ansiktet och det svider men jag fortsätter, ända tanken jag har i huvudet är att få komma bort från John.
Kommentarer uppskattas .
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.9) | Cold-like-ice - 25 jun 08 - 19:27- Betyg:  | Usch vad liten å försvarslös man känner sig när man läser dina noveller om våldtagaren och mira.
å endå vill amn bara läsa mer och mer. | | RowsahKanin - 9 apr 08 - 08:34- Betyg: | | Bra <3 | | mickeilaa - 6 apr 08 - 12:18 | ouf, mitt hjärta bultar nog lika snabbt som hennes när jag läser detta :O
skit bra skrivit! | Horse_Power - 5 apr 08 - 13:46- Betyg:  | | Jäättwebraa! spännande | | _NotAnAngel_ - 4 apr 08 - 20:02- Betyg: | Verkligen beroende av din novell.
Alltså, jag tycker också att om du faktiskt bestämt om vad som ska hända, skit i dem som vill ändra, det är bra i sin helhet.
Fortsätt<''3 | | eddra - 4 apr 08 - 17:58- Betyg: | | beroende av denna novell :) | | xNOBODYWANTSMEx - 4 apr 08 - 13:48- Betyg: | | OMG, feta bra! :O 8D | | KleineTomi - 4 apr 08 - 12:38- Betyg: | | ojojojoj!!Nu är det verkligen spännande!!Jättebra skrivet!!!Du får en verkligen att tappa andan! | | LittleHoney - 4 apr 08 - 12:15 | | taaack :) <3333 | | Roseaf - 4 apr 08 - 11:51- Betyg: | | så jävla bra asså !. när man läser de så känns de som om man är där. med mira ! Fortsätt !, du är riktigt bra <333 | | Mansikka - 4 apr 08 - 11:03- Betyg: | | as braa!!! skitbra skrivit! undrar vad som händer?? vill ha en ny nu!!!!! // Mansikka <´<333333 |
|
|
|
