Kiss the stars with me - del två |
(Amy)
Robin har alltid varit speciell i mina ögon.
Som en prins från fjärran land.
Han kommer, han är vacker, han försvinner.
Speciellt det senare.
Det händer lite då och då. När man trodde att allt var okej igen, när man precis hade fått ordning på sina andetag.
Då.
Då ligger det där blodiga lakanet på vardagsrumsgolvet, och då vet man att snart kommer det komma ett samtal från sjukhuset. Med en gnällig röst
”Hej, är du anhörig till Robin Mathias Lindmark? Nehej. Och hur får vi tag på hans mamma då? Försvunnen? Jaha, men då får nog du komma hit ändå, bra”
för det är ju så allting funkar
Det är ju så det alltid kommer vara.
- Vad ska du göra idag? Undrar Elli och rufsar till sitt långa, mörkbruna hår med ena handen samtidigt som hon smäller igen sitt skåp, hårt, för inte skolböckerna att ramla ut.
Elli är nog den enda i vår klass som inte har färgat hår eller 10 cm foundation.
Hon behöver inte det, hon är så jävla mycket vackrare än dom, hur mycket smink dom än kletar på.
Jag rycker på axlarna,
- Hänger du med på fest? Undrar hon och drar upp dom säckiga jeansen lite.
På henne ser det inte ens konstigt ut med säckiga jeans, på henne ser det snyggt ut. Rätt.
Jag rycker på axlarna igen, samtidigt som jag stänger igen mitt skåp och lägger skolväskan över axeln.
Elli höjer på ögonbrynet, och petar mig på axeln med lillfingret.
- Du kan lika gärna ha lite kul istället för att sitta hemma och vänta på honom.
- Vem? Undrar jag, som om jag inte vet.
Som om han inte är det enda jag tänker på nuförtiden.
Elli svarar inte, utan himlar med ögonen.
- En kväll kan du väl i alla fall följa med? Hon har fått igen skåpet nu, och står med väskan över axeln, precis som jag.
Jag nickar, svagt. Som om jag försöker övertyga mig själv.
Fast, tänk om han är hemma? Tänk om han gör något? Jag kanske måste vara hemma och kolla.
Elli ser min blick och höjer varnande fingret
- Han kan ta hand om sig själv, okej? Robin kan faktiskt ta hand om sig själv. Annars är ju Matt där.
Jag nickar. Matt. Det är alltid han som har fått vara den duktiga. Den som tar hand om allting. Mamma jobbar alltid. När jag säger jobbar tänker du säkert på något kontor. Hah. Mamma försvinner alltid iväg på stilettklackar, med den blonda håret böljande bakom sig och några vaga ord om ”kontrakt” och ”modell”
Okej, jag kanske inte vet exakt vad hon jobbar med.
Men jag vill heller inte veta.
Ellis nötbruna ögon lyser till och hon ler, sådär som alla killarna vill kunna få henne att le. Hon drar med sig mig ut ur skolbyggnaden, säger någonting om ”kakor” och ”vi gör oss iordning hemma hos mig” och viker sedan in på den lilla cykelvägen som leder till det lilla gröna huset där Elli bor.
Jag säger ingenting på hela vägen, låter Elli prata och mumlar till lite då och då.
När vi kommit hem till Elli, ställer hon fram de utlovade kakorna, ler och lovar att hon har bakat dom själv.
Jag skrattar till, och säger att jag tror henne.
Elli är duktig. Hon hjälper till hemma, passar småsyskonen och gör läxor.
Allt sånt där som jag aldrig gör.
Jag vill också vara den duktiga flickan, och ibland köper jag hem en massa rengöringsmedel och svampar och allt sådant där, och får för mig att jag ska försöka fixa någon slags ordning i vår lägenhet.
Men jag hamnar alltid där
På golvet.
Skakande av ingen anledning alls.
Kanske var det för att jag inte fick bort den där kaffefläcken eller för att jag råkade spilla ut vattnet.
Jag kommer ändå aldrig någonstans.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | glasbubblan - 2 apr 08 - 19:45 | jag är redan fast i denna !!
det finns ingen som du!
<3 | gossipgirl - 2 apr 08 - 19:28- Betyg:  | väldigt bra :D
vill ha mer :D | | HilfMirFliegen - 2 apr 08 - 16:09- Betyg: | | Jag gillar denna starkt! Skitbra verkligen! Mera, tack! <3 | | Mp3 - 2 apr 08 - 15:26 | | Den här är underbar <3 Jag gillar den från allra första till det sista ordet. <<3 | | angels_eyes - 2 apr 08 - 10:08 | Shit, magiskt ..
Den var.. helt enkelt underbar
Ta hand om dig |
|
|
|
