3. Stich Ins Glück [ff] |
Alltså, ... det blev lite skumt här nnan eftersom klantjamie var framme och knattrade på tangenterna så blev hela delen kursiv. Hoppas ngen trodde detta var en tilbaka blick för det var inte okej? det är liksom en del av handlingen, men inte en tillbaka blick. Jag upprepar. INTE en tillbakablick. Om detta undgick någon så får ni skicka ett mail eller fråga mig på något annat sätt.
nu ska jag skriva nästa del :) kramar Jamie<3
Kapitel tre
You're not ever alone
Hon tryckte ner den sista punkten och såg nöjt på det hon hade skrivit. Ett kapitel på sju sidor. Det var inte illa och räckte länge och väl. Nu behövde hon inte skriva mer förrän, tidigast, i morgon kväll. Hon log mot dataskärmen och kände sig riktigt nöjd. För en gångs skull behövde hon inte ha skuldkänslor. Det hade ju i alla fall blivit något bra av det hela.
Hon reste sig och på vägen ut i köket tog hon med en gammal tekopp som någon av dem hade lämnat kvar på byrån i hallen istället för att ta med den in i köket. Det var säkert Tom. Han var ingen höjdare på att städa. Fast, det var å andra sidan inte hon heller, så det kunde lika gärna ha varit hon.
Hon suckade och drog ena handen genom sitt lite längre än axellånga, bruna hår. Just då orkade hon inte. Hon ville bara… inte göra någonting. Hon kollade på sitt armbandsur och såg att klockan redan var halv sex. Hon hade skrivit länge idag. Längre än vanligt.
Hon vände sig om mot köksbordet, och blev förvånad över att det inte satt någon på en av de två stolarna. Hon hade varit säker på att Tom satt där. Vid köksbordet, antingen klinkandes på sin gitarr eller läsandes i någon tidning. Fast båda dem sakerna brukade han göra i deras sovrum. Så hon gick dit och letade. Men han var inte där heller. Badrummet var inte låst, men det var tomt. Vardagsrummet, tomt. Gästrummet, tomt. Vart var han?
Hade han stuckit? Hade han lämnat henne ensam i huset, utan att ens säga till? Utan att nämna något. Hon gick tillbaka ut i köket. Bara för att försäkra sig om att han inte var där. Idiotiskt. Självklart, men hon ville inte tro på att han bara hade lämnat henne sådär.
Tydligen så hade han det. För han satt inte i köket den gången heller. Hon suckade. Ovetandes om varför han bara hade gått. Det var inte direkt hans stil, att gå. Men å andra sidan, fanns det bara ett ställe han kunde vara på i så fall. Hos Bill.
Hon gick fram till telefonen som hängde på väggen, och slog in numret som gällde för att beställa en taxi. På grund av den automatiska telefonsvararen som innebar att man skulle trycka på knappar beroende på vad man ville, gjorde det möjligt för henne att slippa jobbiga tankar på vad hon skulle säga, och hon kunde istället koncentrera sig på vad hon skulle göra när hon kom fram till Bill och antagligen fann Tom där.
Hon kände egentligen bara för att ge honom en ordentlig utskällning, men hon visste att det inte skulle spela någon roll. Tom skulle antagligen bli arg på henne, och hon var inte hans mamma. Hon var hans flickvän inget annat.
Några minuter senare satt hon i taxin och talade om Bills adress för taxi chauffören. Han nickade och bilen körde iväg samtidigt som hon nervöst pillade med ärmen på jackan hon bar. Vad skulle hon säga till Tom när hon väl kom fram? Skulle hon be om ursäkt eller skulle hon bli sur på honom? Skulle hon ignorera alltihop eller skulle hon bara stå där som ett fån och se dum ut?
Träd, hus, och människor dök upp och försvann utanför fönstret i ett enda virr varr av färger. Hon fick ingen riktig uppfattning om någonting, vilket gjorde henne ännu mer nervös än hon redan var. Vad hade hon egentligen att vara nervös över? Hon skulle hämta sin pojkvän och förmodligen, förhoppningsvis, bli sams med honom. Svårare än så var det inte. Det var no big deal.
Men varför kände hon i så fall som om det var hennes egen domedag som närmade sig henne med små, små steg?
Bilen saktade in, och när hon fäste blicken på det som stod utanför bil fönstret, och hon insåg att det mycket riktigt var det hus som inkluderade Bills lägenhet. Hon drog till sig väskan och stack åt taxichauffören lite mer än den summa som resan hade kostat henne, och sa åt honom att behålla växeln, innan hon skyndade ur bilen.
Väl framme vid porten insåg hon att hon som alltid hade glömt bort portkoden vilket betydde att hon var tvungen att ringa på. På så sätt skulle Tom förstå att hon var där, vilket kanske inte var det bästa alternativet. Å andra sidan, fanns det inga alternativ.
Hon tryckte tveksamt in knappen som var placerad bredvid den lilla lappen med namnet Toby Wenzer istället för Bill Kaulitz, för att han skulle undslippa galna fans som stod där och ringde på nätterna. Det var en aning förvirrande då och då, men de hade allihop vant sig tillsist, och nu var det inte ett dugg konstigt. Det var till och med så att det hade gett Bill smeknamnet Toby, när de andra var på rethumör. Bill själv var inte särskilt förtjust i sin täckmantel, men han var glad att kunna sova om nätterna.
Det gick två signaler innan någon svarade och hon hörde en mycket välbekant röst spraka i högtalaren.
- Hallå? sa Bill i andra änden.
- Hej Bill, det är jag. Julia. Jag vet att han är där, kan du släppa in mig? sa hon bedjande till högtalaren som sprakade till och avslöjade att Bill sa något till Tom. Det hördes en otydlig suck, innan Bill började prata igen.
- Jag släpper in dig, sprakade Bills röst och den lilla lampan på högtalaren ändrade snabbt färg till lysande grön. Hon undslapp ett kort, lättat leende innan hon tryckte upp porten och gick in i trapphuset. Det tog henne ungefär en och en halv minut att gå uppför de fyra trapporna och antalet avsatser innan hon stod utanför Bills dörr och tryckte in ringklockan som gav ifrån sig ett gällt, ilsket ringande ljud. Som en sån där gammal ringsignal, fast dovare.
Det hördes steg inuti lägenheten, följt av att låset vreds om innan dörren öppnades och Bills ostylade ansikte kikade ut genom den smala öppningen.
- Hej, sa han något besvärat och kliade sig i huvudet.
Hon halade upp väskan lite högre på axeln och la huvudet lite på sned.
- Han är där inne eller hur? sa hon frågande, med en röst som var full av både trötthet och förtvivlan. Men han nickade och öppnade dörren lite mer.
- Ja, det är han. Kom in du, sa han och släppte förbi henne innan han stängde dörren om henne. Han vred om låset och väntade tills hon hade sparkat av sig skorna på skohyllan. Hon vände sig mot honom och mötte hans blick.
Bills ögon var på ett sätt exakt likadana som Toms, fast på samma gång helt och hållet olika. De båda hade samma färg, samma mönster och allt bildligt var identiskt. Men de hade två helt olika känslomässiga ingivanden. Bills ögon var snälla, trofasta och nästan söta. De var egentligen inte särskilt anmärkningsvärda, bara en del av honom. Tja, en stor del av honom och hans personlighet, då även hans smink var det.
Toms ögon, var, i alla fall när han såg på Julia, fyllda av kärlek, charm och värme. Det pirrade i varenda kroppsdel när han betraktade henne, och det undgick henne aldrig om han såg på henne. Det var därför hon föredrog Tom framför Bill, trots att de var tvillingar. Och, de hade dessutom helt olika personligheter, tack gode gud för det.
Två stycken Tom hade varit alldeles för mycket. En Tom var lagom för henne, och en Bill med. Men det dubbla av ena sorten hade blivit helt katastrof. De vägde upp varandra. Var varandras motsatser, samtidigt som de på vissa punkter kunde vara helt och hållet identiska.
Bill gick smidigt några steg närmre henne och gav henne en välkomnande kram. Hon kramade honom tillbaka, och kände att en Kaulitzkram var mycket värd just då. Fast det var egentligen fel Kaulitz. Hon ville ju krama den andra brunögda människan som förmodligen befann sig i rummet intill.
- Jag tror att han behöver dig, Julia, sa Bill lågt intill hennes öra, som han dock var tvungen att böja sig ner för att hamna i jämnhöjd med. Hon nickade och tog ett djupt andetag. Bill var förmodligen den som kände Tom bäst av alla och han hade rätt. Tom behövde henne, och hon tänkte ställa upp.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | sandruskapuska - 3 dec 08 - 00:38- Betyg:  | Aaaaah<3
Två bill eller två tom, nej vilken katastrof :P | | RowsahKanin - 1 maj 08 - 15:12- Betyg: | | Aaaaaaaawwh <33333 | | FortessOfTears - 1 maj 08 - 11:37 | JENNIFER .. EH, HON ÄR KONSTIG! xD
Jaha... det har ju inte riktigt med saken att göra. Men jag är seghallon och nu ska jag läsa alla delar jag har missat! *Flina*
Und hitills gillar jag detta mycket mycket. UND, jag kan hålla med Lovelykorv_ (?) att jag på fullt allvar tror att det händer på riktigt.
Juliabanan, du är bäst :D <3
<3<3 (Nästa del, here I come! *stålmannenpose*) | | WillyWonka - 4 apr 08 - 17:09 | | Jaamie, Fyy! Inte skriva så bra, jag får hjärtattack! | | Lovely__ - 3 apr 08 - 19:00- Betyg: | kan bara upprepa det jag har sagt innan, att denna är så jävla underbart bra! Jag får en känsla av att detta händer på riktigt? o_O haha,konstigt men sant.
Man ser allt framför sig.
säger som woops, detta verket förtjänade en längre kommentar men du får överleva..
och lägga ut nästa del snart!:) | | DannyLover - 2 apr 08 - 09:28- Betyg: | | MEEEEEEEEEEEEER : ) Den här är såå sjuukt bra :) | | Mp3 - 1 apr 08 - 21:28 | | ÅHHHHHHHHHHH <3<33 Jag gillar denna Julia :D:D *hoppa upp och ner av glädje* :D:D <33<3 Det vara otroligt bra :D:D | | woops - 1 apr 08 - 20:22- Betyg: | Du är grym :)
Haha, och du förtjänar en myyycket längre kommentar än denna ^^ Men du får överleva, okej? | | HannahKarlsson - 1 apr 08 - 19:26 | | jättebra :d | | M-424 - 1 apr 08 - 18:32- Betyg: | GAAAW!<3
Very mycket good!:) Meer!<3 | | LoveMusic - 1 apr 08 - 17:57 | VAD HAR HÄNT?!
Vill veta, vill veta nu!
Du beskriver att så bra och det du skriver blir alltid så personligt. Du skiver bra, och jag vill veta mer:) | | turbo001 - 1 apr 08 - 17:45- Betyg: | | GAAAH!! vad bra!! mera nuue?? | | prickigthallon - 1 apr 08 - 17:36- Betyg: | GAAAAAAAAAAAAAAAAAH!
<33333333333333333333333
Du vet att jag älskar den (A)
Men varför inte msn, din mupp? | | Nattros - 1 apr 08 - 17:02- Betyg: | | oh gud, du skriver underbart o den e jättebra! Måste bara fråga: Varför kursivt? För man får skarp känsla av lite 'tillbaka i tiden' | | mikaelanystrom - 1 apr 08 - 16:56- Betyg: | aaw, Julia, du är så bra så bra<3.
Puss på dig, nu vill jag har fortsättning:O |
|
|
|
