Prince - del två |
I’m not gonna let you get me
Jag tror att alla någon gång har träffat någon som Liina. En sådan som ofta förekommer i böcker och filmer. Inte som någon av huvudkaraktärerna, utan som en liten biroll.
En sådan där liten biroll som är alldeles nöjd med att bara befinna sig i kulisserna, och just därför alltid får en viktig roll.
Ja, jag tror du känner igen henne. En sån som alla älskar att älskar. Eller hata.
De enda gångerna jag egentligen träffar Liina är när någon av mammas systrar anordnar någon släktmiddag som ändå bara slutar i att någon av mammas systrar anklagar henne för att överge de genom att flytta till Sverige och hur hon vänt de ryggen genom att inte vara lika aktiv som de i Greenpeace och allt vad de nu pratar om. Alltså, det är inte så att jag inte tycker om sälar (sälar är söta, fortsätt rädda dom, Greenpeace!) Men de är så otroligt… överdrivna. De bekräftar verkligen bilden av stereotypen av Greenpeace kvinnor med sina hennafärgade hår, batikklänningar och stora färggranna schalar.
Hursomhelst, efter som jag bara träffar Liina några gånger per år, någon gång om jag har tur, så brukar våra mammor, eller oftast hennes, trycka ihop oss i ett rum med ett ”Men ni måste ju ha så mycket att ta igen!”
Mycket att ta igen? Oftast satt vi bara tysta, eller jag satt tyst och pillade med mina naglar, hår eller kläder medan Liina satt bänkad vid datorn och kollade upp saker. Hon är nämligen journalist med heltidsanställning vid 19 års ålder. Släktens Duktiga Flicka.
Något som jag varken kan eller vill konkurrera med.
Men det jag stör mig mest på med Liina är inte hennes långa, blonda hår, för ärligt talat skulle jag vilja ha precis sådant själv, eller det faktum att säkert kommer hamna jobba på Finlands största dagstidning om några år.
Nej, det som är riktigt jobbigt är att hon ska vara så otroligt överlägsen. Som om jag bara för att jag är två år yngre och har mörkbrunt hår inte har lika stor rätt att andas som hon har.
Det var inte en chans att jag skulle stå ut med henne i en dag, än mindre tre veckor.
Men det var ju inte som om jag hade så mycket val, ellerhur?
Antingen tre veckor med Liina, i Europas finaste stad. Egentligen har jag aldrig varit i Paris, men jag har alltid inbillat mig att det är en sjukt vacker stad, kärlekens stad och allt.
Antingen det eller resten av sommaren i en stinkande stuga, i vad som definitivt inte var Europas finaste stad.
Flygresan till Paris gick precis lika snabbt som Henrietta sagt. ”Vi kommer bara hinna kliva på och sen är vi framme!”
När vi kom fram var det så där otroligt varmt. Det verkligen slog emot en så fort man klev av planet. Riktigt jävla varmt.
”Vart ska vi?” Liina petade upp sina glasögon som fallit ner lite på nästippen och drog lite i sin ljusrosa skjorta, den där som hon inbillade sig fick henne att se där otroligt professionell och vuxen ut.
Henrietta hasade upp sin stora lila klänning och mumlade något vagt om någon Marie som skulle stå och vänta på oss någonstans.
Jag hasade upp min väska på axeln, trots att den egentligen var alldeles för tung och jag borde lägga den på bagaevagnen Henrietta hade framför sig.
Men jag stod där jag stod, med väskan över axeln, och vägrade att ens leka lite med tanken på att lägga väskan på bagagevagnen.
Jag har alltid varit så där, så där att jag ska klara mig själv. ”Jag kan själv!” Muttrade mitt treåriga jag alltid till pappa, och tja, jag antar att sådant där hänger i.
(Vissa saker försvinner inte så lätt)
”Jag vet inte riktigt vart hon är” Henrietta tittar sig storögt omkring och verkar inte alls bry sig om det faktumet att det är a) otroligt varmt b) väldigt trångt och c) otroligt tungt att stå och hålla i väskan.
Hon rycker lite på axlarna, som om det-var-väl-ingenting och tar sedan upp ett par otroligt fula lila glasögon, och placerar de på näsryggen.
Liina drar återigen i sig skjorta, kliar den kanske? Och precis när jag tror att hon ska säga något, inte särskilt trevligt, till Henrietta kommer det fram en blond kopia av Henrietta, med det obligatoriska långa, vildvuxna håret och batikklänning.
”Hej!” Hon låter precis som Henrietta också. Lika otroligt glad, och hurtig. Vilket egentligen bara är jobbigt.
Medan jag och Liina står bakom, och kollar överallt förutom på varandra kramar Henrietta och Marie och talar om hur vacker hon ser ut.
Puss, puss, puss!
”Hade ni en bra flygtur?” Undrar Marie samtidigt som hon börjar lotsa oss mot bilen.
Henrietta nickar men börjar sedan direkt klaga på hur dåligt det egentligen är att åka flyg, eftersom det släpper ut så mycket och smörgåsarna som kostar så otroligt mycket på planet smakar ju ändå inte bra.
Hela resan hem till Marie ägnade de åt att diskutera miljöproblem, vilket jag varken vet något om eller är det minsta intresserad av, så jag satt med huvudet lutat mot fönstret, och kollade ut på staden vi körde igenom.
Och det var, precis som jag alltid inbillat mig, hur vackert som helst.
Gamla hus, moderna byggnader, gamla par som gick och höll handen, stora varuhus. Ja, alla faktorer verkade finnas där. Precis allting.
Det var så där overkligt fint.
Men det där ordet, fint, fick en helt annan betydelse två dagar senare när jag och Liina var ute på Paris gator i jakt på De Perfekta Skorna.
Hans nacke var det första jag såg, och den var precis så där solbränd att det syntes att han tillbringat mycket tid i solen, men ändå med hög solskyddsfaktor och under den där solbrännan spelade perfekta muskler.
Det första ordet som flög genom mitt huvud när jag såg honom var ”Perfektion”
Alltså,jag inser att de första delarna kanske är lite tråkiga, men stå ut! jag lovaratt den blir bättre, det första är mest inledning innan det börjar på riktigt, liksom.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | sandruskapuska - 30 maj 08 - 07:09- Betyg:  | | jättebr <3<3<3 | | tjoh - 1 apr 08 - 20:22 | | i really like this stuff :) bara så du vet liksom :) :) :) | | Rosapapper - 1 apr 08 - 19:57- Betyg: | | Skitbra, du skriver helt otroligt underbart :D | | glasbubblan - 31 mar 08 - 22:40 | du!!!
mina nätter kommer bli Bra bara för att du skriver juh!!
:) dina ord är bara för bra på alla sätt,
och jag gillar att det är vardagen fast ändå inte.. typ XD
men iallafall så Bra Bra Bra! | | prickigthallon - 31 mar 08 - 22:21- Betyg: | SHEISSE!
MOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOORE <333 |
|
|
|
