Hämnd, ljuva Hämnd; del 3 |
Detta är ett skolarbete. Det är uppdelat i sex mycket små delar, men bildar tillsammans en liten thriller.
Komentarer välkomnas, trevlig läsning!
Fredag 18 juli 2008 18:17
Frida och Felicia satt lugnt i farmors trädgård och spelade schack. Det urgamla spelet som hade underhållit människor i tusentals år. Frida satt i den ljusa hammocken med taket av tunnt bomullstyg, Felicia på en av de mörka trästolarna. Farmor var inne i köket och lagade mat med köksfönstret öppet. En våg av doften från ris och kyckling sökte sig till de två syskonen.
”Schack matt!” sade Frida högt och Felicia suckade djupt.
”En gång till? För isåfall kommer jag vinna.” sade Felicia glatt. Frida tänkte ett par sekunder.
”Okej, men du kan glömma att jag tänker förlora!” sade hon till svar och började ställa upp pjäserna. Felicia gjorde likadant.
Men de hann aldrig börja spela, då Margaretha sträckte ut huvudet genom fönstret och ropade mat.
”Vi kanske kan spela mer efter att vi har ätit.” föreslog Felicia och ställde sig upp, rättade till sin kortärmade, blåa tröja och började gå mot trädörren. Frida kom småspringandes efter. Felicia tog av sig plastskorna och gick mot det väldoftade köket. På bordet låg en vit, stickad duk och kycklingen låg i en glasskål. Margaretha serverade fram riset. Såserna låg i tre skålar.
”Det är bara att börja.” sade Margaretha vänligt.
De satte sig för att äta i tystnad. Alla tre var hungriga och tuggade maten omsorgsfullt.
Det var när de plockade undan maten som det började dundra över huset. Mörka moln släppte lös sitt regn och man kunde se blixtarna ljusa upp bakom skogen.
”Usch, vilket väder vi har fått nu då! Blixt och dunder, regn och skur – hoppas bara vi får sol imorgon när vi ska ut och bada.” sade Margaretha poetiskt. Hon tyckte väldigt mycket om att skriva, innan hon gick i pension var hon lärare i svenska. Hon skrev mycket brev också, tyckte inte alls om att skicka e-post. Det är så opersonligt, sade hon.
Felicia och Frida satt i den stora hörnsoffan i vardagsrummet och lyssnade på hur vindarna klöste i träden. En blixt lös upp rummet och Frida hoppade till.
”Jag är rädd…” viskade hon och kröp sig närmare sin storasyster.
”Jag tycker det är mysigt. Men det är ingenting du behöver vara rädd för. Vi är inne i farmors hus och då kan åskan inte ta oss.” tröstade hon och lade armen skyddande runt Frida. Margaretha satt i köket och löste korsord i tidningen.
Utanför huset stod schackpjäserna uppställda i väntan på att spelet skulle börja. Regnet droppade tungt över dem och löparen föll. Sedan några bönder, till sist var det sju luckor totalt där de fallna pjäserna en gång stått.
|
|
|
|
