Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Prince - del ett

Det finns en prolog ochså.




Not for real

Det hade varit en sån där sommar då det bara regnade. Den söta tjejen på vädret på tv4 log varje kväll och lovade lite mer sol imorgon, men ändå kom det bara regn. Och mer regn.
Jag hade precis fyllt sexton och blev mer och mer uttråkad i det där dragiga huset vi hade hyrt vid skärgården i Finland. För det första är Finland inte världens roligaste land att vara i, speciellt inte när du inte talar språket och sen var det ju det där regnet. Det fanns inget annat att göra än att sitta inne. Den första veckan gick det väl okej, jag låste in mig i det lilla rummet jag fick ha för mig själv, läste och lyssnade på musik. Fördrev tiden liksom. Men efter ett tag blir man så uttråkad att man helt enkelt inte står ut.
Gabrielle, min lillebror, hade fyllt tre och var så där otroligt jobbig som bara småbarn kan vara, skrek, sprang runt och rev och slet i allt. Just den där tisdagen hade han tagit mina tamponger och byggt hus med, sedan när han upptäckte hur sur jag blev sprang han skrattande omkring med dem och försökte sedan spola ner de i toaletten, vilket han fann mycket roande.
”Helvetes jävla skitunge, helvetes jävla skitland” Fräste jag där jag stod i badrummet och såg tampongerna guppa i toalettstolen. Efter att ha betraktat de ett tag med en äcklad min, då Gabrielle inte hade spolat sist han var på toaletten, gick jag ut från toaletten, slog igen dörren hårt och skrek till, ett sådant där fånigt, dramatiskt skrik som bara tonårstjejer kan ge ifrån sig.
Mamma, som satt i köket kollade upp från korsordet hon höll på att lösa och gav mig en frågande blick.
”Den där jävla skitungen är helt dum i huvudet” Muttrade jag samtidigt som jag ryckte upp kylskåpet i jakt på något gott. Tomt. Det enda som fanns var Gabrielles barnmat. Åsynen av den fick mig att vilja trycka in den mosade aprikosen i hans mjuka, söta lilla ansikte.
”Han är uttråkad” Hon gav mig en överseende blick och vände sedan sida igen i tidningen, på jakt efter ett lättare korsord.
”Mamma, det är jag också!” Jag suckade tydligt och drog sedan ut en stol bredvid henne. ”Jag är trött på det här skitlandet, det stinker ju här, jag är trött på regnet och jag är trött på att vara instängd”
”Det är gödningen som luktar, inte stinker, och regnet går snart över”
”Det har du sagt i en månad”
Hon gav mig en blick som sa att hon inte tänkte prata mer om det, och vecklade sedan upp korsordet igen. Jag reste mig demonstrativt från bordet, blängde på henne och låste sedan in mig i mitt lilla instängda rum. Det var ett sådant där rum där man ser direkt att de bara hade målat väggarna i någon färg som blivit över, i det här fallet en konstig ljusgrön, och sedan slängt in en ranglig hylla, en smal säng och en trasig kontorsstol. Det skrek fantasilöshet över hela rummet.
Och här förväntade de sig att jag skulle överleva i två månader.
Med en sista suck placerade jag min lite kalla kropp på sängen, sträckte mig efter den noppriga ljusblå filten jag fått av någon konstig moster i julklapp. Mammas systrar, hon har fyra stycken, bor alla i Finland, klär sig i tältliknande batikklänningar, springer på demostationer för valarnas rättigheter eller vad det nu är, jag vet inte riktigt och ärligt talat bryr jag mig inte, hursomhelst är de alla ganska skumma och luktar någon bladning av svett, jord och målarfärg.
Mamma sticker ut bland sina syskon med sin fina restaurang, äktenskap som hållit i 20 år och två barn, och ärligt talat tror jag att hon skäms lite för sin bohemiska finska sida. Pappa, däremot, kommer från Spanien från en välbärgad familj som skickade honom till college i USA, där han tog examen i juridik på Harvard. Hursomhelst, hans far sa upp kontakten med honom när han träffade min mamma, startade restaurangen och ”kastade bort sin utbildning och all sin familjs investeringar”
Jag har aldrig fått träffa farmor eller farfar, får bara små kort då och då, med opersonliga hälsningar från två personer jag inte alls känner.
Vid födelsedagar, påsk och jul kommer det alltid paket till mig och Gabrielle, innehållande kashmirtröjor och små söta klänningar, som ofta är ungefär fem storlekar för små.

Med en blick ut genom fönstret, då jag som vanligt bara möttes av regn, grävde jag fram min gröna ipod, som
jag fått efter ett halvårs tjat, och med Lars Winnerbäcks röst i mina öron började jag systematiskt äta upp den
sista chokladkakan. Jag bröt den först i små bitar, la de sedan i små mönster och åt sedan sakta upp
den, bit för bit.
Jag hade precis hunnit äta upp chokladen då en lätt hand knackade på dörren, och jag slickade mig runt munnen och mumlade ett ”menkomindå”
Dörren öppnades sakta och pappa stack in sitt huvud, det svarta håret var rufsigt och de mörka ögonen lika vänliga som vanligt. Han är som en stor teddybjörn.
”Mamma sa att du har tråkigt” Han tog prövande ett steg in i rummet, som om han väntade på tillåtelse från mig, och fortsatte fram till min säng när jag nickade.
”Det finns inget att göra”
Han nickade och strök mig över håret. Om någon annan än pappa hade gjort det hade jag blivit irriterad och smällt bort handen, men när han gjorde det kändes det bara tryggt.
”Jag förstår det, och det kan inte vara kul när du inte har någon att umgås med”
Jag nickade och undrade vart han ville komma. Han strök på nytt mig över håret tittade ut genom fönstret.
”Tror du att det skulle vara roligare för dig om du fick komma iväg någonstans?”
Jag tittade upp på honom, helt plötsligt klarvaken.
”Vart då? Med vem?”
Han log, som om han var väldigt nöjd med sig själv.
”Kim, vad skulle du säga om att åka tre veckor till Frankrike med Henrietta och Liina?”
Jag funderade en sekund. Henrietta var en av mammas konstiga systrar, och hennes dotter, Liina, hade jag aldrig tyckt särskilt mycket om. Men allt var bättre än den här stugan.
”Visst”

Och trots att jag inte förstod det då var det början på allt, den där regniga sommar eftermiddagen.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Violet - 31 maj 08 - 09:31
Fantastiskt!
Solstorm - 27 apr 08 - 12:01- Betyg:
woiftaöjf :O DU SKRIVER SÅ BÄST!! <3
tjoh - 31 mar 08 - 20:32
skitbra! :D
prickigthallon - 30 mar 08 - 18:44- Betyg:
GAAAAAAAAAAAAAH! Jag har redan läst den :Ö
ÄLSKAR DEN <333
M-424 - 30 mar 08 - 18:38- Betyg:
Mycket bra!!<33 och bra skrivet förresten ^^

Meeer!
Rosapapper - 30 mar 08 - 17:41- Betyg:
Jättebra :D Du lyckas med allt du skriver:D Fortsätt!

Skriven av
sockervaddsmoln
30 mar 08 - 17:27
(Har blivit läst 89 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord