Drömmar blir verklighet. Del 2 |
- Hej Ella, det är jag som är Berith och är syokonsulent. Sa hon och räckte fram sin höger hand.
- Hej. Sa jag och tog tag i hennes utsträckta hand.
Vi båda släppte händerna efter några skakningar.
- Jag hade tänkt att du skulle följa med mig på mitt arbetsrum för att få ditt schema och skåpnummer. Dessutom får du se skolan lite. Sa hon och log mot mig.
Jag nickade och sa att det lät bra.
Vi gick in till hennes arbetsrum jag fick ett schema, sp1c, läste jag längst upp på papperet och sa att på min förra skola hade vi då bara en sp1 klass. Berith log mot mig igen och sa att det finns inte bara tre stycken sp1 klasser utan TIO. Jag tappade nästan hakan. Sen tänkte jag att jag måste komma ihåg att jag är i en stad nu, inte en liten by. Jag måste se stort, vill säga.
Vi gick ut ur Beriths arbetsrum, för hon skulle visa mig vägen till skåpet och till min nya klass. Nu kryllade det av människor i varenda korridor. Jag blev helt häpen, vi hade kanske bara varit inne på hennes kontor fem minuter.
Berith märkte att jag blev borta för en minut och ropade lite tyst på mig, jag vände mig om och såg att Berith var på väg åt vänster medan jag var på väg åt höger. Jag gick snabbt till henne och hon log åt mig ännu en gång.
- Hon verkar snäll, jag kan nog gå till henne om det är något jag undrar. Tänkte jag för mig själv.
Efter jag lämnat mina saker i skåpet berättade Berith för mig att skolan är uppbyggd av olika flyglar, A, B, C o.s.v. jag förstod inte riktigt vad hon menade men tänkte att jag nog skulle lära mig skolan så småningom.
Hon visade mig till klassrummet där min blivande klass hade svenska med min blivande klassföreståndare.
Berith öppnade dörren och visade en nickning mot läraren som nickade tillbaka när vi steg in. Klassföreståndaren/svenskläraren, som hette Ann och såg ut att vara lite över 40 år, sade till klassen att de skulle få en ny elev, fast det visste de redan före jullovet. Jag sade Hej och kände mig som en idiot när jag vinkat samtidigt, nu var jag verkligen dumförklarad. Ann pekade på en tom stol vid ett tjejgäng och sa att jag kunde sitta där. Jag gick till stolen som var alldeles för långt bort och kände att jag blev flitigt studerad från topp till tå när jag gick dit från samtliga i klassrummet. Eftersom jag inte gillar att stå i centrum och bli uttittad kände jag att jag rodnade lite lätt. Jag hann inte titta på mina klasskamrater för jag hade så bråttom att komma fram till stolen som oturligt nog var längst fram i klassrummet och jag kände mig mer och mer uttittad.
Tjejerna vid bordet sade hej till mig, de var fem stycken som flitigt snackade med varandra om vad de hade gjort på lovet.
Ann hade börjat skriva på tavlan och dum som jag var hade jag bara tagit med mig en penna och undrade vad jag tänkte med. Men då knackade någon mig på axeln, den var en av tjejerna vid bordet, hon räckte fram en papper till mig och frågade om jag ville ha det. Jag tackade och log mot henne och hon log tillbaka. Det kanske inte blir så tokigt i alla fall tänkte jag för mig själv när jag vänt mig om för att skriva.
|
|
|
|
