Drömmar blir verklighet. Del 1 |
– JAAA!! Jag ska!!! Skrek jag irriterat från mitt rum. Mamma hade ännu en gång skrikit åt mig, att jag skulle göra något åt alla kläder som låg runt om i hela rummet. Jag visste att rummet såg fördjävligt ut, rent ut sagt. Men ingen dör väl om jag lämnar lite kläder på golvet i MITT rum, det är ju ändå mitt rum, och det är jag som ska sova och leva där inne och inte mamma. Dessutom är hon en riktig perfektionist.
Jag hade varit arg på både mamma och pappa som hade tvingat mig att flytta till ett annat ställe. Till en stad, hur skulle jag, som kom från en liten by, klara mig bland alla trend - och mode medvetna personer? Inte skulle det bli lätt, det visste jag.
Och toppen på isberget så skulle jag få bryta mitt i mitt första år på gymnasiet. Jag tyckte att det var helt värdelöst att jag skulle få flytta nu, nu när jag skaffat mig så otroligt bra vänner på bara en termin på min första skola. Så nu efter jullovet skulle jag börja i en helt ny klass med helt nya människor. Jag hade nog inte fattat det, för jag var inte alls nervös, vilket jag tyckte var märkligt eftersom jag var av den nervösa typen som människa. Jag tänkte att om de inte skulle gilla mig på den nya skolan och i den nya klassen, så får de skylla sig själv. För jag var en riktigt bra person. Jag var stolt över den jag var.
- ”Take it or leave it” tänkte jag för mig själv.
Jag hade tre viktiga saker i mitt liv, det första var basket, den enda sporten jag fastnat för (och jag hade provat det mesta) och förälskat mig i direkt och hade då spelat i 8 år.
Det andra var min hund, Balto, jag hade döpt honom när jag var liten efter en tecknad film som jag fullständigt älskade, liksom jag gjorde för Balto. Jag hade alltid önskat mig en hund och en dag kom han till mig. Jag hade aldrig varit så glad som just den dagen. Blott sju år gammal. Men en varghund var han då inte, han var en brun labrador, det spelade såklart ingen roll. Jag skulle älska honom ändå! Tio år senare var han lika trofast som alltid och följde mig vart jag än gick och vakade över mig. Han fanns alltid där för mig. Även om han inte pratade så förstod vi varandra.
Den tredje viktiga saken i mitt liv var musiken, jag lyssnade hela tiden och överallt. Jag kunde de flesta band och artister i de flesta genrerna, både de som kom från Sverige och de som kom från andra länder. Jag hade olika band eller artister som jag lyssnade på i perioder. Just då gällde den nya svenska 19 åriga sensationen, Daniel. Han bara inte sjung bra, han var så himla SNYGG också. Med sitt blonda hår som var naturligt busigt, sina djupa mörka blå ögon och sitt otroliga vita leende. Självklart var jag inte ensam om att tycka så, utan tusentals andra småtjejer höll med om det. Tråkigt tyckte jag, eftersom jag ville ha honom alldeles för mig själv.
Sista dagen i skolan, slutet av höstterminen var hemsk. Jag tänkte att det var många som jag aldrig skulle få se mer. Jag skulle verkligen sakna alla nya och gamla vänner.
Eftersom jag inte hade stora förväntningar på första dagen i den nya skolan, så blev den inte heller en besvikelse. Syokonsulenten hade sagt att vi skulle träffas vid expeditionen vid 8.00. Det skulle tydligen vara en stor skola, för den hade ca 1700 elever, det var fler än förra skola som hade ynka 350 elever. Syon hade förklarat att expeditionen var alldeles innanför entrén vid skolan. Jag sa att det skulle nog inte vara något problem att hitta.
Jag var i alla fall i tid och stod där vid åtta, och hon med.
Kommentera gärna!
Började skriva den här får några år sen,
därför kan det vara lite fel här och där.
|
|
|
|
