Morgonen med dig |
Kände utav värme, men behövde ett bevis för vad som hände,
Hänförd utav saken, -om det nu stämde.
Din arm, mina lockar –allting flöt samman
Kände nog rätsida, just då ingen annan.
Men vad hände, och varför i sakens natur?
Hur långt? Och hur länge? Varför? Och hur?
Men märkvärdig trygghet där i din arm,
Att smeka din hud som av sömnen var varm
Allt flöt ihop så riktigt och rätt,
Det svåraste svåra, hade blivit så lätt.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | teresian - 5 jul 05 - 05:03- Betyg:  | | den va fin. den beskrev så mycke hur de kan vara en morgon. |
|
|
|
