Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Julias liv [18] th ff

[Tillbaka blick]

Jag såg hur Georg satt lutat mot fönstret och grät, tror jag han gjorde i alla fall.
Jag ville inget hellre än att gå och krama om honom och säga att allt kommer bli bra.
Jag väcktes ur mina drömmar att något i helikoptern började tjuta och att alla
utom piloten börja skrika.


Del 18

[Georg´s synvinel]

Många olika hemska tankar fog runt i mitt huvet just nu. Vad skulle hända?
Skulle vi vilken sekund som helst störta? Jag såg min egen begravning med
endast två personen, mina 2 hundar. Mina 2 söta mirakel som jag köpte för
några år sedan, visserligen är de döda nu men iallafall, lite fantasi får man
väl ha.

Planet började smått röra sig nedåt, jag kanske inbillade mig, jag vet inte.
Det kändes så iallafall. Tjutet hade i vilket fall som helst slutat. Hur kunde
piloten vara lugn?

- Vad hände där egentligen?, frågade jag, nervöst och sammanbitet.
- Nej, ingenting. Det händer bara ibland, ingen fara. Vi är snart framme, sa han lugnt.

Puh, fan va skönt. Han kunde väl sagt dedär lite tidigare, jag kände hur ilskan
stek inom mig. Fast egentligen, bättre det än att dö, tror jag.

Jag fortsatte kolla ut genom fönstret, det var verkligen vackert. Bergen, solen,
allt var perfekt. När jag blir gammal ska jag flytta ut i skogen, bredvid en sjö,
inte långt från bergen. Jag visste ett perfekt ställe just lite utanför Magdeburg.

Jag skrattade lite för mig själv med tanke på hur jobbig jag lär bli när jag blir
gammal. Mina barn tar hand om mig, jag bara springer runt som en liten
unge och inte fattar någonting.

Jag brast ut i en attack, bara satt och asgarvade. Jag kände hur alla tittade
på mig men jag brydde inte mig desstomer. Det var roligt.

- Alltså seriöst, vad är det som är roligt?, frågade Bill mig, han kollade kostigt på mig.
Inte desstomer konstigt men.
- Nej, ingenting, sa jag mellan mina skrattattacker.
- Nähä, jag märker det, tyst vi försöker sova, sa han och la skallen på Julias axel.
- Ser det ut som att jag bryr mig eller? Alltså dethär trodde jag inte om er, sa jag, om hopp att
jag inte skulle visa mig sårad, jag var verkligen sårad. Min största kärlek och en av mina bästa
vänner tillsammans, hur skulle du ta det? Ja, precis.
- Vadå? Inte trodde om oss?, skrek Julia, med en betoning på oss.
- Ja, jag hinner knappt gå innan du hittar en ny, dessutom en av mina kompisar, skrek jag argt och sårat tillbaka.
- Jaa, men vadå? Jag hann inte ens gå innan du hade en ny, vafan bråkar du om?, sa hon lungt.
- Angelica, aa visst, självklart, sa jag och brast ut återligen i en skrattattck.

Denhär gången fick jag även med Tom och förvånatvis även Bill. Det blev jag faktiskt glad över,
ännu ett bevis på att Angelica inte betydde någonting för mig. Eller självklart betydde hon något,
som kusin ingenting mer.

- Julia ska du inte följa med Georg och Angelica på släktträff?, sa Tom mellan skrattattackerna.

[Julias synvinkel]

Jag förstod vekligen inte det roliga i det hela. Visserligen kanske jag tog i för mycket. Detta var
ju pinsamt, jag har trott att Anita eller vad hon nu hette och Georg var tillsammans. Jag svarande
inte på Toms fåniga fråga utan bara log mot honom. Dehär människorna måste ha problem eller
något dylikt, hur kan man sitta och skratta till samma sak i ungefär 20 minuter när Gustav kan dö
vilken sekund som helst? Jag skakade bara på huvudet.

- Tänk på Gustav istället för att fåna er, sa jag efter några minuter, det kan knappast vara roligt
längre. Jag tror de fick en tankeställare för plötsligt var alla tysta och stämningen blev sorlig.

Efter ungefär 10 minuter började helikoptern att landa, tät intill ett sjukhus i Berlin såg det
ut som, jag var inte helt säker bara nästan. Vi hoppade ut en efter en och gick med snabba
steg bort mot den stora dörren och entrén.

Vi gick mot receptionen, där satt en blond tjej, håret upp i en hästsvans och hette
tydligen Corinna.

- Hejsan! Gustav Schäffer vars ligger han?, frågade Georg artigt.
- Men, gud, är det inte du som är Gerog Listing?, skrek hon fram mycket förvånat.
- Mm, men det var inte det jag frågade, sa han mycket irriterad. Visserligen var det
dumt av de att inte gömma de själva, men vem hade tänkte på det i en sånhär
situation? Nej, just det.
- Aa, sötnosen ligger på våning 5 och rim 32, sa hon artigt.

Hur är det med Gustav? Är han död eller är han på
bättringvägen?


Sådär nu är en ny del ute, den blev typ konstig jag vet xD
Hoppas ni gillar den iaf ^^ En kommentar skulle varit snällt :)
Kramar / Cissi :D

Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 4.6)
sandruskapuska - 29 apr 08 - 05:27- Betyg:
Hur kommer det sig att julia var med b, t o Gustav? Hade hon inte redan förstått att angelica bara e en kusin??
3a för att det var rörigt
ellan_7 - 2 apr 08 - 20:09
super som vanligt ;)
rosanaglack - 30 mar 08 - 18:48- Betyg:
braaa!!! <33333
Elon_B - 29 mar 08 - 22:34- Betyg:
Asbra! synd att den var så kort bara xD
Jag håller ILoveTAKIDA, lite jobbit att
du bytte rad gofta men annars var
den toppen ^^ bara ett önskemål:
Längre delar! xD :D <333
anderssooon_ - 29 mar 08 - 11:43- Betyg:
bra, säg till när nästa är ute :)
engeliin - 28 mar 08 - 18:25- Betyg:
Bra :)
johannaa_ - 28 mar 08 - 15:57- Betyg:
jättebra som vanligt, mer!!! :D :D
ILoveTAKIDA - 28 mar 08 - 15:31- Betyg:
Den var bra som vanligt,men lite jobbigt när du ett tag
bytte rad väldigt ofta,nicenice!;)

Skriven av
Ciissii
28 mar 08 - 14:25
(Har blivit läst 120 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord