kan inte förklara, |
Ibland känner jag att jag är älskad av mina närmaste vänner,
men ibland känner jag att jag bara är till besvär, bara i vägen.
bär jag bara en mask och skrattar bort mina problem så att inte
ska se hur ledsen jag är!?
Mina närmaste tjejkompisar, kan jag verkligen lita på dom, jaa.
Jag har faktiskt ingen aning. Det är faktiskt väldigt jobbigt
att gå runt och fundera på de. Och sen, kärleken. Är inte den
bra jobbig. Hatar det. Nej föresten,
där ljög jag iof. För jag kan ju inte säga att jag hatar
kärleken… när jag egentligen verkligen älskar den. Men hur
fan säger man till en kille att man inte älskar honom längre.
För det är nämligen såhär. Att för kanske en, eller två veckor sen.
Så älskade jag en kille väldigt mycket, och jag tror nog att
han älskade mej också. Men nu denna vecka. Sååå. Har jag gått
och blivit kär i en annan, fast jag har nog varit lite kär i denna
kille ganska så länge. Men skit samma. Men hur berättar man
för någon som har offrat så mycket för mej att jag inte älskar
honom längre, utan att göra den allt för ledsen. Det är väldigt
komplicerat ska jag säga. För jag tycker fortfarande om den andra
väldigt mycket som kompis. Okej, ni fattar säkert ingenting men
spelar roll just nu.
Och när det gäller mina vänner, ibland är jag bara i vägen.. som sagt.
Men vad vet jag, jag kanske överdriver väldigt mycket. Dom kanske inte alls
känner så. Och för snart tre månader sen, hade jag en väldigt nära vän,
vi älskade varandra väldigt mycket. Vi kunde prata om allt, och vi gjorde
det också.. Väldigt mycket. Vi var rent ut sagt oskiljaktiga. Men då hände
det att hon fyllde fjorton år. Och från den dagen förändrades allt, allt. Och
jag vet mycket väl att det var mycket mitt fel. Så jag får skylla mej själv. Men
jag har väl accepterat att detta har hänt. Jag lever vidare så att säga.
Och jag menar inte att jag inte är ledsen över detta. Ni anar inte hur mycket
jag har gråtit över detta. Men jaja. Jag har ju faktiskt väldigt många andra vänner,
och dom älskar jag stenhårt. Så jag kan verkligen inte klaga, jo det kan jag.
Men nu undrar man ju. Vad fan skulle jag göra om jag förlorade dessa vänner. Ja,
vad skulle jag ta mej till?! Ingen aning, ta livet av mej förmodligen. För om jag
förlorar dom har jag inget att leva för. Inga vänner,
inget liv. Enligt mej. Så snälla vänner, vad som än händer.
Vill jag bara säga att jag älskar er mer än själva livet.
Ta åt er, för jag menar ju er.
okej, det här är ingen dikt direkt. jag bara skrev lite.
|
|
|
|
