Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Det svarta slottet

Skogens täta buskar drog i min tröja och jag andades hårt.
Jag hade sprungit sen jag skillts från Anna vid den stora eken.
Hon skulle aldrig förstå varför, jag gjorde det knappt själv.
Men Anna kom för nära inpå.
Vad skulle hon säga om hon visste att min mamma inte var min riktiga?
Eller att pappa försökt döda mig på fyllan men dött själv?
Det skulle vara för mycket.
Jag var ett oönskat barn, mamma var borta och pappa död.
Min moster hade fått vårdnaden och hatade mig bittert för det.
Den som tog hand om mina personliga behov var min farbror, han såg efter mig och var där när jag behövde prata.
Men idag hade Anna frågat ifall hon kunde gå med mig hem imorgon.
Jag hade sagt ja med stor tvekan.
Lite för lång tvekan tydligen, Anna hade fattat att något var fel.
och vad hade jag gjort?
Spungit. Idiot som jag är.
Och fortfarande sprang jag, medan buskar och skräp långsamt förstörde min skoluniform.
Vad skulle moster säga?
Plötsligt skingrade sig buskara mer och mer och öppningen blev större.
Lättat sprang jag ut ur de täta träden och buskarna.
När jag borstat av alla kvistar och rättat till håret tittar jag upp.
Framför mig står ett stort svart slott på en liten men bred kulle.
Förvånat stod jag still ett tag och försökte samla mig efter springandet.
Slottet väckte min nyfikenhet och försiktigt gick jag fram till porten.
En varningskylt stod brevid med texten: Där mardömmar blir sanna.
Efter ett par minuters övertänkande tog jag mod till mig och lyfte försiktigt handen och öppnade porten.
Som om att den ville att jag skulle gå in, så var porten förvånadsvärt lätt att öppna.
Var detta en fälla?
Eller ett stort äventyr?
Jag fastslog snabbt äventyr och gick in.
Man kunde vell ändå inte mena allvar med att det fanns ett slott mitt ute i skogen under ljusa dagen, där madrömmar levde?
Det lät snarare som ett trick att hålla ungar borta.
Så med stor beslutsamhet stängde jag dörren bakom mig.
Men det jag aldrig såg var leendet av en skugga i närheten.
































Ska jag fortsätta på den här?
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
paulito - 25 mar 08 - 13:40- Betyg:
Ja!fortsätt :)
den va jätte bra! :)
magda583 - 24 mar 08 - 18:50- Betyg:
aa snälla fortsätt den var väldigt bra jag kan inte vänta tills nästa delen kommer

Skriven av
Black_Bride
24 mar 08 - 15:20
(Har blivit läst 58 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord