kapitel 4, I love you Daniel! |
Lea satte sej som vanligt i klassrummet, alla
barna väntade på att deras fröken Pia skulle komma.
Lea kände sej ingstängd.
Hon kom i håg orden som Daniel sa i tisdags:
" Vad känner jag för dej?", Lea försökte glömma bort
det.
Men inerst inne älskade hon Daniel mer än någon annan.
HAN hadde räddat henne från att Katarina skulle slå
sönder henne i måndags. Han hadde skickat henne
ett kärlekskort, det var bevisat:
Det var han som skicka det!
Lea läste i sin historia bok, men var mer inne
på Daniels charmande leende än hur vikinga bodde och hadde
det. Daniel vände sej mot Lea. I LOVE YOU, mimade han till henne.
Varför gör han såhär? Kommer det fortsätta så här?
PÅ ett sätt är det ireterande, men på ett helt annat sätt
är det helt underbart. Lea älskade han, han älskade Lea!
Bättre kan det ju faktiskt inte bli!
På rasten satte sej Lea på den vanliga bänken.
Daniel, han fråga inte om han fick sätta sej.
Han bara gjorde det, liksom.
- Hej, började Lea...
- Love you me? Det där kom lite ovändat för Lea.
"Love you me?", skulle man bara säga så rakt ut.
- Vad menar du? Det var det ända Lea kunde säga.
- LOVE YOU ME?!
- Ja! Lea satte sej närmade han.
Daniel lutade sej oväntat mot Lea, han pussa henne på munnen.
- Älskar du mej? Frågade han.
Får man göra såhär på en skolgård, tänkte Lea
för sej själv.
- Ja, det var du som skrev kortet.
Just då hände de det som INTE fick hända, Katarina och
hennes lilla gäng kom.
- Gå och hångla någon annanstans, fy fan! Diana och Klara
fnissade där bakom.
Daniel bara peka sitt långfinger mot henne, rakt upp
i luften! Haha, på dej Katta!
När det ringde in kände Lea att hon för nästan första gången
att hon var lycklig, Lycklig!
I love you, Daniel...
|
|
|
|
