Kapitel 1, vad känner du för mej? |
Daniel tittar undligt på mej, han tittar rakt in i mina pupiler.
Han jobbar inte i matten som han brukar göra, han skriver en lapp.
Jag blir nyfiken och kollar över hans axel. Fröken kollar strängt på mej, jag ryggar i från Daniels axel.
När det ringer ut blir Lea nyfiken, vem var lappen till? Varför skrev han en lapp? Och vem var det till?
Lea springer till sitt, ganska snabbt för att inte Katarrina och hennes gäng ska komma och hålla på, på henne som dom brukar innan rasten börjar.
Men det är försent.
Jag känner att någon andas bakom mej. Jag blir stel, det är Katarina och hennes gäng.
Dom pötter mej till ytterdörren, och börjar slå mej. Jag vet inte vad jag ska göra.
Jag känner att det blir håradare och hårdare.
Sen känner jag att Katarina drar i mina flätor, hon rycker och håller på.
Just då kommer en person genom klassrummetsdörr. Det är Daniel.
- Sluta, fy fan!! Annars kan det gå snett, till! Det är Daniel. Lea känner att klumpen i magen krymper och krymper.
Katarina, Diana, och Klara pekar ett långt, fult finger mot han och går ut.
Daniel kom fram till mej.
- Hur mår du?
- Bra. Lea menar det inte, hon sa bara så för att det skulle bli lättare att byta samtalsämne.
- Vad känner du för mej? Det är det ända Daniel säger innan han går...
|
|
|
|
