Livet är ingen dans på rosor..Kap.2 |
[Bill]
Bill rusade fram till den livlösa kroppen och satte sig på knä brevid henne.
-Felicia?Viskade han försiktigt.
När han inte fick något svar började tårarna rinna längs hans kinder.
-Lämna mig inte...Mummlade han och kramade om henne hårt.
Hennes kropp var iskall och läpparna var blå.
-Gör inte så här mot mig! Skrek han och lade sitt huvud i hennes knä.
Han suckade djupt, han visste inte vad han skulle göra.
-J-jag älskar dig ju...viskade han tätt intil hennes öra.
-Mm... mummlade Felicia och vände lite på sig.
Bill kramade om henne hårdare än förut och tog upp henne i sin famn.
Hon såg så liten ut.
Liten och ensam.
En liten tår letade sig ut på Felicias kind och Bill torkade ömt bort den med handen.
-Scch..Jag är här nu, sade han och strök henne över håret.
Bill böjde sig fram och lät hans läppar snudda vid hennes.
Hon log lite svagt mot honom.
Hon var så vacker, hon såg ut som en liten ängel.
[Felicia]
Bill lade henne i hans säng.
Den var så varm och skön, och hon kunde inte låta bli att kura [stavning?] ihop sig och njuta av det varma.
-B-Bill? Mummlade hon och såg Bill ställa sig brevid sängen.
-Vad är det? Frågade han mjukt och såg en aning orolig ut.
-Kan inte du komma hit och värma mig?Frågade hon försiktigt och gjorde plats för Bill.
Bill log ett snett leende och kröp ned brevid henne.
Han lade sina armar runt henne och lät sin egen värma sprida sig i hennes kropp.
Han smekte henne ömt över ryggen och kramade om henne hårt.
[Bill]
Han smekte henne över ryggen och kramade om henne hårt.
Aldrig, aldrig ville han släppa henne.
Så här skulle det ju alltid vara.
Felicia låg och huttrade lite i hans famn.
Hon såg ut som ett vitt lakan, vilket fick Bill att bli ganska orolig.
-Är det bättre nu? Frågade han i en viskande ton.
-Mm...mycket bättre, svarade hon och gäspade.
Bill drog upp täcket ända till hakan på de.
-B-Bill...frågade Felicia och tittade honom djupt i ögonen.
-Mm..Mummlade han och fingrade lite med sitt hår.
-Menade du verkligen det du sa?Frågade hon.
Bill viste inte vad hon menade.
-V-vadå? Frågade han nervöst.
-Du sa...att du älskade mig...suckade hon.
Bills hjärta höll på att stanna och han undvek Felicias blick.
Menade han verkligen det han hade sagt?
Hon såg olyckligt på honom.
-Ja...jag älskar dig...mummlade han och tittade in i hennes ögon igen.
Ett litet leende spred sig över Felicias läppar och innan han visste ordet av det hade han Felicias mjuka läppar tätt tryckta mot hans egna.
__________________________
Kort del, jag vet men ändå
K O M E N T E R A !
För de som undrar;
Bill är 13 här och Felicia
12...xD
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | _maaatilda_ - 17 apr 08 - 18:01 | Naaw vad sött xD
Fast första delen var mer sorglig... | | miijha - 29 mar 08 - 10:12 | Jag kör med samma kommentar igen!
BRAAA! | turbo001 - 24 mar 08 - 10:53- Betyg:  | | GAAAH!! naaaw vad göööööligt!! Meera nuuue??? PLEASE!! Pözz på dig |
|
|
|
