Del 5: Farväl,Mira... |
Del 5: Farväl,Mira...
Mira snuttade bara lite på havren som jag gav henne,höet vände hon
bara rumpan mot.Det känndes som om en kniv skar igenom mitt
hjärta.Hon brukade alltid sluka upp maten på en gång men nu har hon ingen
apptit alls.
-Snälla,Mira,bad jag.Ät lite iallafall.
Åh,nu kommer alla tjatta på mig att jag ska avliva Mira!tänkte
jag.
-Förlåt mig,Miriam,sa en välbekant röst.Jag kunde bara inte
kontrullera mig själv.
Jag snudde runt och fick se Melanie.
-Jag vet att du är arg,men du kan väl ändå lysna?bad hon.
Utan att vänta på svar förtsatte Melanie:
-Jo,det är så att igår när jag var i en häst affär,så hittade
jag en bra salva mot ben svullnader.Hon i kasan sa att det var
jättebra.Så jag tänkte...
-Vad ska Mogly det till?!fräste jag till Melanie.Han är frisk
och behöver inte lida!Och sen...
Jag avbröt mig själv när jag tänkte på att Melanie kanske ville ge
tipset till Mira och mig.
-Okej,sa Melanie och ryckte på axlarna.Du gör som du vill.Jag
ville bara ge ett tips till dig att använda den här.
Hon ställte ned en burk med salva och gick iväg.
-Nej,vänta Melanie,sa jag.Jag trodde inte,ja att du skulle säga
det till mig så.Ah,du vet...
Plötsligt brast Melanie i skratt.Först tittade jag förvånat på henne,
och sedan brast jag också i skratt.Mira tittade förvånat på oss,där
vi låg i en hög på stallgolvet och garvade.
Länge låg vi och skrattde.Så brukade det vara.Ibland började vi skratta
för ingenting, vi bara tittade varandra i ögonen och börjar garva.
Den kvällen sov jag gott,men sedan försvann den och blev till en mardrömm.
Mira hade jätte ont i benen och skrek efter hjälp.Hennes hals var lödrig av svett
och ögonen var skräckslagna.
Med ett ryck vaknade jag kallsvettig.Handflattorna var klettiga och
gång på gång ran en droppe svett ned från pannan.Tårar från
ögonen forsade ner och den första tanken var:
Jag måste till Mira!
|
|
|
|
