Hoppet del 7 |
Hur kan jag vara så svartsjuk?! skriker jag ut i mitt eget hjärta.
Jag slår fort upp min bok.
" Tack att du finns, dagbok. Vad skulle jag gjort utan dig?!
Hur skulle jag ha klarat mig...
Allt känns så otroligt fel, och jag bara, typ, gör inget.
Jag måste ta ett snack med honom. Berätta vad jag känner.
Då känns allt nog mycket bättre. Har du varit med om det någon gång, dagbok?
Har du känt som jag gör precis, just nu?
Varför har jag aldrig någon att prata med? Varför är jag alltid så otroligt ensam? "
Jag slår fort Simons nummer igen.
pip, pip,pip,pip...
-hejsan , det är Simon, svarar Simon.
Mitt hjärta hoppar till.
- Det är Amanda, säger jag tyst.
- Hejsan Amanda, Vad är det? Vill du prata med syrran?
- Nej, jag vill prata med dig.
- Jaha, vad vill du då.
- eeh, joo... Jag hörde att du skulle spela på discot.
- Ja, vad är det med det då?
- ehh... jaa... Jag... Vad roligt!!
Suck, jag slår mig själv i pannan. Vad roligt är det sista jag skulle vilja säga.
- Tack, säger Simon. Nåt mer?
- Nej , säger jag och lägger fort på.
Tack svartsjuka, säger jag till mig själv.
Tack för allt...
Mamma kommer plötsligt in. Jag måste gå nu, säger hon stressat.
Jag har möte. Jag kommer hem sent ikväll.
ååh, vad jag får dåligt samvete att lämmna dig ensam.
Det är okej, säger jag. gå du.
Mamma skyndar mot dörren. ungefär 2 sekunder efter hör man en kraftig smäll.
Jag slår upp boken.
" Tack så mycket för allt ditt stöd, Snälla, Säg att du stöttar mig för allt i världen"
Jag slår upp en gammal bok som ligger och skräpar på golvet.
Det handlar om en flicka som gör allt för sin familj.
Detta läser jag:
" Den lilla flickan jobbar dag och natt för att försörja sin familj.
Men mycket får hon inte i betalt. Den snåla mannen hon jobbar hos
har knappt några pengar alls men är ändå den rikaste i byn.
Hennes öde ligger i mina händer, hade den snåle mannen sagt en dag."
Mitt öde ligger i Simons händer, säger jag tyst för mig själv.
Snart finns det inget hopp om min dröm kvar.
|
|
|
|
