Livet är ingen dans på rosor... Kap.1 |
Förlåt, men jag orkade inte skriva någon prolog till denna..
Men jag ska skriva den med mkt blandade känslor...så...read und enjoy!xD
________________________________________ ________________________________
[Felicia]
Hon ville förenas med döden.
Liksom bli ett med det ensamma, aldrig låta hennes lungor fyllas med ny ren luft.
Låta henne kvävas av sorg och strypas av hatet inom henne.
Hon ville inte fortsätta leva sitt liv i mörka skugor.
Ville inte trösta sig själv längre med hjälp av rakbladen.
De hade varit hennes vänner i många år, hur skulle hon kunna skiljas ifrån de nu?
Desperat sökte hon efter det lilla vassa i hennes ficka.
Till hennes förvåning hittade hon inte det.
Hennes underbart vassa lilla rakblad var borta.
Nu skulle hon få använda den obehagliga lilla fickkniven hon ofta hade med sig.
Den hade ett trubigt blad, hennes rakblad var slipade.
Det gick fort med de, men med den lilla kniven tog det oerhört lång tid.
Det gjorde ondare också, vilket fick henne att fortsätta tänka på smärta, och inte glömma den som hon alltid gorde med rakbladen.
Långsamt fällde hon upp kniven och tryckte den motvilligt mot handleden.
Hon kved till när den första bloddroppen letade sig ur det sår hon skapat på hennes handled.
Hon kastade den blodiga kniven på den kala marken hon stod på.
Med ett klirr föll den i marken och splittrades i tusen bitar.
Hon trampade på den för att orsaka den mer smärta än vad den redan hade.
Nu skulle det hända.
Äntligen skulle hon få lämna det sorgliga och bli osynlig.
Hon skulle försvinna, bort från den smärtsamma lilla planeten.
Sakta vandrade hon bort mot den lilla floden.
Den kyliga vinden slet i hennes kläder, ville vindarna att hon fortfarande skulle få känna en olidlig smärta?
Hon såg sjön framför sig, isen var nog så hård att hon inte skulle kunna sjunka igenom den.
Hon skulle ställa sig på bron, släppa taget om allt och låta sig krossas mot den hårda isen.
Det var ett värdigt sett att dö på.
Hon gick långsamt upp på den hala bron och ställde sig på kanten.
Isen var så långt ner.
-Kom und rette mich? Mummlade hon och lät omsorgsfullt en tår sakta rulla ner för hennes kalla kind.
Hon tittade rakt fram, hennes ögon tårades.
Hon tänkte på Bill.
Hur kan människorna vara så onda och ta honom ifrån henne.
Varför skulle männsikorna förstört hennes och Bills vänskap?
-Bill und Felicia fur immer...Suckade hon.
Hon tog ett sista andetag och hoppade.
-Vänta, hoppa inte! Hörde hon någon skrika.
Hon tittade upp och såg en svart gistalt närma sig.
Bill.
Marken närmade sig snabbare än tänkt och plötsligt låg hon livlös på den kalla isen.
__________________________
K O M E N T E R A ! xD
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | miijha - 29 mar 08 - 10:11- Betyg:  | | Jättebra! :D | | turbo001 - 22 mar 08 - 14:53- Betyg: | | NAAAAJ!!! hon fåår inte döö!!!! | | foreversacred - 22 mar 08 - 10:41 | | nej hon får inte döö den e bra |
|
|
|
