Vingklippt ängel, del 1 + 2 |
Här kommer del 1 och 2 av min nya novell, tyvärr har jag inte orkat skriva en prolog. Hoppas de är okej.
Läs gärna texten nedanför novellen sedan. Tack, nu kan ni läsa.
Sandra:
Die Welt ist umgekippt
Jeder Stein wurde verrückt
Angst haben wir nicht
Noch nicht
Was kommt ist unbekannt
Wir sind die letzten Meter gerannt
Es fehlt nur noch 'n Stück
Und noch 'n Stück
Der Blick zurück ist schwarz
Und vor uns liegt die Nacht
Es gibt kein Zurück
Zum Glück, zum Glück
Kein Zurück, kein Zurück
Wo sind alle hin
Die sonst mit uns sind?
Haben sie uns schon längst verlorn?
Es ist dunkel hier im Licht
Es gibt alles und nichts
Und dafür wurden wir gebor'n
Der Blick zurück ist schwarz
Und vor uns liegt die Nacht
Es gibt kein Zurück
Zum Glück, zum Glück
Kein Zurück, kein Zurück
Just nu är mitt liv inte lätt, men förhoppningsvis skulle de bli lättare. Mina föräldrar bråkar som aldrig förr, antar och hoppas att en skilsmässa snart kommer för jag orkar inte mer. Varje dag hör jag dem gräla, huvudvärken blir outhärdlig och jag vet snart inte vad jag ska ta mig till. Nu skulle jag få slippa allting i en hel vecka, så oerhört skönt för nu ska jag verkligen njuta av denna vecka.
– Vad tänker du på? Frågar min kompis Natalie bredvid mig.
– Hur kul de ska bli här i Berlin denna veckan, sa jag och log stort.
Hon besvarade mitt leende, hon tar armkrok och lutar sitt huvud mot min axel.
– Du och jag, ensamma i Berlin en hel vecka, de blir inte bättre än så, sa hon med en lycklig suck.
– Mmm.
Jag kollade ut genom de lilla flygplans fönstret och kollade på dem vita små molnen som spridit sig över den blå himlen. De var så vackert, tänk om man kunde vara så fri som molnen. Natalie flinade helt plötsligt till och hon fick min uppmärksamhet.
– Vad är det?
– Nej inget…
– Men säg då? Sa jag otåligt.
– Nej, tänkte bara… tänk om vi träffar Tokio Hotel! Vad coolt de skulle vara, jag menar, Tom är ju HUR SNYGG SOM HELST! Sa min bästa vän med extra betoning i dem sista orden.
Jag bara skakade på huvudet med ett flin på läpparna.
– De skulle aldrig hända, jag menar, hur stor är chansen att dem befinner sig i Berlin JUST NU? Sa jag och skakade på huvudet.
Hur stor var verkligen chansen, dem turnerar ju hur mycket men man kan ju alltid drömma. Natalie gillade inte deras låtar så mycket, bara vissa men de va absolut inte favoritbandet enligt henne. Men enligt mig så existerar inget bättre band, dem är de bästa jag vet.
– Något säger mig i alla fall att detta kommer bli den bästa resan någonsin, sa hon och kramade om min arm som hon höll som ”gissla”.
– De vet jag att de kommer bli, sa jag lyckligt. Vi kommer ha så kul!
Bill:
– TOMI! Är du klar nu? Du har stått och packat ner alla dina kepsar i säkert två TIMMAR nu.
– Men dem är ju viktiga, dem får ju inte bli vikta eller ligga konstigt i väskan. Sånt här tar tid lillebror, sa han utan att lämna blicken från väskan som han låg i sängen med locket öppet.
Han stod och funderade med hans ena armbåge vilade på hans andra arm som han hade lagt över magen och han lutade hakan i näven.
– Du är ju otrolig, kom nu innan jag släpar ut dig!
– Good luck, sa han bara, kollade upp på mig och hade de där hånflinet bara han kan göra.
– Utmana inte ödet storebror, sa jag och flinade elakt innan jag vände mig om i dörröppningen och gick till minibaren i mitt hotellrum.
En Redbull skulle sitta fint nu, tänkte jag och öppnade minibaren där säkert en årsförbrukning av Redbull funnits. Nu var de dock ganska tomt, bara två stycken kvar eftersom vi hade druckit en massa denna vecka som vi bott på det här hotellet. Mer än vanligt och de vill säga, för mycket. Nu var vi lediga i två hela veckor och vi skulle tillbringa första veckan i Berlin, bara jag och Tomi. Andra veckan hade vi bestämt oss för att åka hem till vår mamma i Loichte som vi inte träffat på över en månad. När man tänkte efter så stod de faktiskt 50/50 med bra och dåliga saker med kändisskap, antar ni fattar vad både de positiva och negativa är.
Jag går återigen och ställer mig i dörröppningen till Tomis hotellrum men denna gång stod han inte och stirrade ner i sin väska.
– Tomi?
– Är på dass Billie, sa han och jag kunde nästan höra honom flina.
– Okej, men jag går och säger hej då till Gustav och Georg medans du… uträttar dina behov, sa jag skrattandes och jag kunde även höra Tomi skratta på andra sidan badrumsdörren.
Med min Redbull i handen gick jag till Gustavs rum där jag visste att han befann sig och istället för att knacka så ryckte jag bara upp dörren.
– HEJ GUSTI! Sa jag och kände den ovanliga lyckan över att få två lediga veckor.
– Nämen hej Billie, svarade Gusti glatt.
– Ville bara kolla hur de går för dig med packningen och säga att jag och Tomi åker snart.
– Okej, de går fint, ska verkligen bli skönt att komma hem.
Jag tog en klunk av Redbullen och nickade samtidigt.
– Är Geo på sitt rum också eller?
– Yep, han packar med, svarar han och lägger ner sista t-shirten i väskan, sedan smäller han igen locket.
– Okej, jag går in till honom och säger hej då med.
– Gör så, vi ses om två veckor Bill, ha de skönt i Berlin och låt inte Tom knäcka dig nu va, flinade han.
– Tss… Tomi kan inte knäcka mig, sa jag och vände mig om.
– Säkert, skrattade Gustav fram.
Del 2
Sandra:
De var första dagen i här och vi hade bestämt oss för att bara ta de lugnt idag för båda var trötta efter resan. Lite senare hade vi bestämt oss för att gå ut och äta på en restaurang och fira ankomsten i Berlin. Just nu stod min vän Natalie och sminkade sig framför den stora spegeln i det stora hotellrummet som vi borde i. Min pappa hade betalat i stort sätt allting med denna resa, både mina föräldrar hade egna framgångsrika företagare, och därför har vi alltid haft gott om pengar i min familj. Vi borde på ett femstjärnigt hotell mitt i centrum.
Själv stod jag vid garderoben och packade upp min före detta proppfulla väska, samtidigt kollade jag efter vad jag skulle sätta på mig ikväll. Efter jag var klar med upp packningen så tog jag fram en av mina ganska korta kjolar och ett vitt linne. Jag drog på mig ett par leggins under och satte sedan på mig resten av kläderna.
När jag granskat mig i en av speglarna i badrummet och tyckt att detta fick duga så började jag sätta upp mitt hår. De blev en slarvig tofs och på sidorna hade jag medvetet låtit några hårslingor glida ner.
Nu ska jag berätta lite om mig själv.
Mitt namn är Sandra Kaiser och jag har fyllt 17 år gammal. Eftersom min släkt på pappas sida är hel tysk så har jag fått mitt efternamn därefter och de betyder också att jag kan flytande tyska. Kastanjebrunt hår hade jag var ca 175 cm lång och hade gröna stora ögon som jag sminkade med två smala kajal sträck. Min pappa flyttade till Malmö när han träffat min mamma och där bor min familj kvar än i dag och jag trivs där. Och nu något jag redan nämnt, mitt favoritband är Tokio Hotel och har varit de sedan 2005 då dem blev kända i Tyskland.
Jag kom mycket väl ihåg dagen då jag hörde dem första gången, farmor som bor i Köln, Tyskland hade på radion där durch den monsun spelades. De va just en av dem dagarna jag var där och hälsade på henne. Sedan dess har jag aldrig slutat lyssna på bandet, jag hade flera 100 postrar på väggarna hemma.
Synd är de i för sig att inte Natalie gillar bandet lika mycket men hon står ju ut.
Nästa dag; Bill:
Jag och Tomi hade bestämt oss för att gå ut och kolla runt lite i affärer på Alexander Platz. Eller rättare sagt så hade jag bestämt de och den överbeskyddande bror som hatar shopping skulle naturligtvis hänga med. Hittills hade vi bara gått in i ett par affärer och allt jag köpt hittills var en ny kajalpenna och en kaffe på Starbucks.
– Kan vi inte gå in i Alexia?
Alexia var en av Europas största köpcentrum och bestod av tre våningar en hel del affärer såklart.
Tomi stönade av uttråkning.
– Måste vi? Kan vi inte bara gå runt här?
– Snälla söta storebror, bad jag och gjorde den där hundvalpsblicken som aldrig gick fel.
– Jag kan inte fatta att jag går med på det här, suckade Tomi.
Jag skulle precis tacka Tomi genom en broderlig kram men så långt han jag inte innan någon knackade mig på axeln. Först vände jag mig om och de dröjde inte länge innan Tomi också stod och kollade på tjejen som stod framför oss.
– Entschuldigung, weisst Sie wo… (ursäkta vet du var...) längre kom hon inte i sin mening. Hon stod och stirrade på mig, sedan på Tomi sedan kom ett glädjefullt pip ut från hennes mun.
– MEIN GOTT! Skrek hon och jag kunde riktigt känna hur alla vände sig om och kollade på henne.
Jag är säker på att både jag och Tomi kände rädslan att någon mer skulle känna igen oss men alla fortsatte snart att gå och vi båda pustade ut. Förvånad var jag över att tjejen som såg ut att vara kanske ett eller två år yngre kände igen oss, de betyder att hon är ett riktigt fan. Hennes ögon var fantastiska, dem verkligen lös grönt och jag kände någon pirrande känsla strömma igenom mig.
– Du bist… B-b-bill und To-Tom, (Du är...) stammade hon fram.
Jag kollade på Tomi som fortfarande stod och kollade på tjejen och helt plötsligt märkte jag en tyngd falla över mig, vilket ledde till att jag tappade mitt kaffe. En sekund senare upptäckte jag att de var tjejen som svimmat. Jag lyckades hålla mig på fötter och samtidigt ta emot henne.
– Tomi, lite hjälp tack, sa jag ansträngt och föll ner på knä med flickan i min famn. Kan du ringa på hjälp kanske?
Han reagerade direkt och drog upp sin mobil, slog in några siffror och tryckte mobilen mot örat.
– Herregud! Hörde vi någon skrika inte långt ifrån oss. Jag släppte blicken från den vackraste tjejen jag någonsin sett och kollade på den andra tjejen som kom springandes emot oss. Först blev jag rädd att de var något fan men sedan kom jag på att de troligtvis var någon bekant till tjejen. Hon slängde sig ner på knä, hennes långa blonda hår fladdrade till vid rörelsen och jag kunde riktigt se hur Tomi stod som förälskad i den blonda tjejen.
– What happend? Sa tjejen förtvivlat utan att släppa blicken från tjejen och tog nu den avsvimmade kroppen i hennes famn.
Hon pratade engelska med oss, de måste betyda att hon inte är här ifrån och eftersom min engelska inte är bra så fick jag tänka efter innan jag svarade.
– She just fainted, sa jag och kände mig bara tvungen att lägga en hand på hennes kind och stryka henne lätt över den.
De väckte självklart den andra tjejens uppmärksamhet och snart förstod hon också vem hon pratade med.
– Oh my god, it’s you! Bill, right? Hennes ögon var nu stora som tefat.
Jag nickade bara besvärat på huvudet.
– Sandra is your biggest fan, she have listen to your music since you become famous here in Germany, sa hon och kollade nu ner igen på tjejen som tydligen hette Sandra.
Jag log, de var gulligt, väldigt gulligt och ’Sandra’ fick även min uppmärksamhet.
Tomi hade lagt på nu och jag bara antar att en ambulans kommer. Även Tomi föll ner på knä, fast bredvid den blonda tjejen och jag kunde inte låta bli att märka hur han inte kunde släppa blicken från henne.
– Hallo, wie heisst du? (Hej, vad heter du?)
Tjejen han pratat med kollade upp på honom och lyfte på ögonbrynen och gav honom en frågande blick.
Självklart förstod inte Tomi att hon inte förstod tyska så jag fick rycka in i min dumma brors tillfälle.
– He asked what you name is, sa jag och log.
– Natalie, sa hon utan att släppa blicken från Tomi.
Sandra fick åter igen min uppmärksamhet och denna gång varken jag kunde eller ville jag släppa blicken från hennes vackra ansikte.
Ambulansen kom till platsen och dem lade upp Sandra på en bår, sedan förde dem in henne i ambulansen. Natalie hoppade in bredvid henne och vinkade sedan hejdå till Tomi och mig. Vi hade bytt nr så vi kan hälsa på dem senare på sjukhuset som både jag och Tomi bestämt oss för. Tomi hade verkligen fastnat för den där tjejen, antar lika mycket som jag fastnade för Sandra. Gud! Hon var ju så vacker, hon såg ut som en ängel!
Detta är då novellen jag börjat skriva på, har bara ett 'men'.
Skulle någon vilja fortsätta skriva på denna med mig och kanske skriva i Bill's eller Sandra's synvinkel?
Vill gärna skriva med någon nämligen. Har redan bestämt halvt med Woops så Hanna... vill du fortfarande så har du första hand :-D.
GLÖM INTE KOMMENTERA!!!!
/Mikaela
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | RowsahKanin - 9 maj 08 - 15:17- Betyg:  | | Naaaww <33 | | _NotAnAngel_ - 5 apr 08 - 13:42- Betyg: | En bra och välskriven tokio hotel fanfic, vilket är bra.
skulle vilja se mer:) | | woops - 29 mar 08 - 22:49 | Jag gillar den här novellen massor! 8D
Jag bara satt här och gapade och log om vartannat x) Det enda jag *paus, lyssnar på Ready Set Go - Bills röst är mycket tilldragande* och.. *"while the world is crashing down..."* ...det enda var väl att du bytte tempus lite här och där. På vissa ställen *it's so hard to live - den är nästan dåloig till och med* var det ju rätt, eftersom du skriver i den berättarformen, men ibland blir det att hon typ svimmar och han tittade o.o
Förlåt för konstig ´kommentar..
Och jag måste bestämma mig xD Men vi kan ta det över msn? | | prickigthallon - 22 mar 08 - 01:02- Betyg: | Skulle kunna skriva om du behöver <33
Den var massa bra :D <3 | | M-424 - 21 mar 08 - 17:03 | | Jättebraa:) Meer snart?? <3 | | xNOBODYWANTSMEx - 21 mar 08 - 16:42- Betyg: | Asså,ja skulle kunna skriva ur sandras eller Bills synvinkel? xD
Jag tyckte den var skitbra!8O8D |
|
|
|
