Fina Flickor Part Two - del tjugotvå |
Tell me, when you fall asleep tonight, can you feel how they’re waiting for you?
(Melanie)
Jag lutar mig tillbaka, försöker att inte låta ett kvidande ljud slippa över mina läppar, och tar en klunk av ramlösan som står framför mig.
Ramlösa.
Jag hatar ramlösa, hatar allt som har med vatten och bubblor att göra.
Men det jag hatar mest av allt är att han mittemot mig sitter med en Gintonic, medan jag sitter med den här jävla ramlösan.
Han lutar sig över bordet, och låter sina ögon möta mina medan han drar något skämt som jag inte alls fattar, men skrattar åt ändå.
Tröjan halkar upp över magen hela tiden, och jag drar ilsket ner den. Vill inte se det runda beviset.
Jävla barn.
”Vad är det?” Han lutar sig fram igen, och något som skulle kunna vara oro skymtar till i hans ögon. Fast det är knappast oro. Isåfall är den spelad.
“Ingenting” Jag viftar lite med handen och tar en stor klunk ramlösa.
Han höjer på ena ögonbrynet och fokuserar blicken på flaskan framför mig.
”Tycker du om det där?”
”Nej, det smakar förjävligt” Vad tror han egentligen? Idiot.
Jag suckar och drar i tröjan igen. Varför hade jag gått med på att träffa honom för en fika? Jag har inte lust. Egentligen har jag inte lust med någonting.
Möjligen att titta på någon fånig gammal film och äta massvis med choklad och glass. Och klunka vin.
Så varför hade jag gått hit överhuvudtaget? För att han som sitter mittemot mig är hyfsat snygg, ändå. Eller, hyfsat är en underdrift.
Och jag är trött på att sitta instängd i en tom lägenhet som skriker ”Sebastian!” Fan. Jävla Sebastian.
”Jag lovar att jag ska hjälpa till. Vi fixar det tillsammans, eller hur Mel? Du och jag”
Han sa inte ens vart han skulle, och har inte ringt eller skickat något brev. Fast om han hade gjort det hade jag ändå inte svarat.
Fötterna värker och jag lägger upp dem på stolen mittemot. Xavier tar upp de i sitt knä och börjar massera dem. Jag ler mot honom och lutar mig tillbaka. Sebastian masserade aldrig mina fötter.
Fast jag bad honom aldrig heller.
”Har det hänt någonting?” Undrar han och börjar massera den andra foten. Hans händer är mjuka och starka och han vet vad han gör. Är bra på det.
Vad skulle han säga om jag sa exakt vad som hade hänt? Lät allt rinna ur munnen. Fast, varför skulle jag?
”Bara det där med Sebastian” Jag rycker på axlarna, som om det inte var någonting.
Och det var det väl inte?
”Vad hände med honom?” Xavier lutar sig lite framåt igen. Trots att han är kompis med Sebastian vet han alltså ingenting? Sebastian kanske inte pratar om sånt.
”Han stack”
”Oj” Xavier stryker undan sitt mörkbruna hår och försöker hitta en ansiktsdrag som passar. Lite deltagande, kanske?
Jag vill inte ha något medlidande. Inte från honom iallafall
Inte från någon. Jag klarar mig utmärkt ändå, tack så mycket.
”Säkert att du inte vill ha något annat än ramlösa?”
Det är lite kul att han inte vet om att jag är gravid. Alla andra verkar ju göra det.
Eller så bryr han sig inte.
Jag pekar lite på min mage och lägger huvudet på sned.
”Shit. Du är verkligen med barn?”
Jag nickar, vägrar kolla ner, vägrar se det minsta ångrande ut. Vägrar låta honom döma mig.
”Och Sebastian stack? Auch”
Nu kommer det där medlidandet igen, bort med det, jag behöver det inte.
”Jag klarar mig, faktiskt. Jag behöver inte honom”
Jag behöver ingen. Ensam är stark. Och jag är starkast I världen.
Xavier lägger huvudet på sned och ler lite, fortsätter massera. Jag undrar lite hur hans mjuka händer skulle kännas över min kropp.
Tillräckligt bra.
Jag kastar en blick på klockan, halv åtta. Inte för att jag har någon tid att passa. Det är lördag. Och det är inte som om någon väntar på mig. Jag kan komma hem när jag vill. Fast den där lägenheten känns ändå inte som det. Hem alltså.
Men aldrig att jag flyttar hem till mamma igen.
”Melanie, du inser väl att du kastar bort ditt liv? Kan du inte bara göra abort, alla gör ju det nu för tiden! Ni är för inga, det kommer aldrig funka, inser du inte det?”
Det finns inget jag avskyr mer än det där ”Var det inte det jag sa?”
Ännu en klunk av ramlösan slinker ner. Tvingas ner.
Försiktigt drar jag med handen över magen igen. Ber det lilla som ligger där inne om ursäkt för att jag blir sur på det bara för att jag inte kan dricka sprit.
Jag ler lite och föreställer mig själv som ensamstående mor. Jag ska vara fantastiskt vacker, så klart, och med en liten son, med små blonda lockar som flyger i vinden. Han ska avguda mig, och vara precis så där mysig och söt som Sebastian. Små söta fingrar.
Vi kan bo i någon bohemisk liten lägenhet, med en snygg konstnär i lägenheten över som kan hjälpa till med att byta glödlampor och sånt som jag inte har en aning om hur man gör.
Jag kanske kan färga håret rött, för att liksom passa in i mammarollen lite mer.
Fingrande på en blond lock funderar jag på att gå till Antonie redan idag. Fast det blonda har alltid varit jag liksom. Hur många komplimanger har jag inte fått för mitt hår?
”Ditt hår är som guld, Mel, jag hoppas att bebisen får samma här. Och dina ögon. Av mig kan den få bollsinne. Skulle inte det vara perfekt? En supersnygg fotbollsspelare. En liten David Beckham”
“Vad tanker du på?” Xaviers röst avbryter mina tankar och får mig att kolla upp på honom.
Jag skakar lite på huvudet, samtidigt som jag reser mig upp, sakta, sakta, så att han liksom ska få tid att kolla in min kropp. Som om han inte har gjort det innan.
”Vad tänker du på?” Härmar jag och sätter mig framför honom, på bordskanten. Lägger benen i kors och låter kjolen glida upp över mina lår.
”Dig”
Jag ler mot honom. Såklart att du gör.
Istället för att svara lutar jag mig närmare honom, låter hans hand ta tag i min nacke och dra mig närmare honom. Utan att avbryta vår ögonkontakt låter jag handen glida in under hans tröja, och vänder upp ansiktet.
Hans läppar möter mina, och trycker mig nära honom, närmare, närmare.
Hans hand vandrar ner från nacken, hamnar vid mitt högra bröst, glider in under den röda spets bh:n som Sebastian valde ut. Jag stönar till och han lägger mig ner över bordet. Försiktigt.
Jag sluter ögonen.
Jag behöver ingen. Ingen alls.
Nu var jag väl snabb igen?:)
anyway, jag åker hem imorgon, och kommer inte hinna skriva så mycket, men det kommer, jag lovar.
Det är fem delar kvar nu ehe, så give me some inspiration! Jag vill inte att du sen när den är slut skriver "men jag ville få reda på blablabla" säg det nu ist då så jag kan fixa med det, har lite svårt att hålla reda på allt, haha.
och happy påsk allihopa, ät lite godis för mig är ni snälla :)
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | sandruskapuska - 18 maj 08 - 11:38- Betyg:  | | gillde frymt <3<3 | | prickigthallon - 21 mar 08 - 14:42- Betyg: | alltså, GAH! Detta borde vara en BOK :D <33
Fatta att den äger <33
Surprise me xD
<3 | | Rosapapper - 21 mar 08 - 12:43- Betyg: | | Usch så bra, jag vill veta om Sebastian & Jen, om de kmr mötas. och sen vill jag veta vem Jen blir ihop med tillslut :P :) | | hanna__91 - 20 mar 08 - 22:32- Betyg: | | stackars mel :/ | | glasbubblan - 20 mar 08 - 21:56 | DU SKRIVER BÄST :D
(ska visst äta lite godis för dig om du äter för mig (a)
du har väl dator där hemma med söt :O :S ) | | tjoh - 20 mar 08 - 21:54 | men åh så bra :DD:D
var är sebastian o hur mår han ? :O och allt de dära andra som jag skrev i de tidigare kommentarerena vill ja fortfarande ha reda på, även om den del kommit fram nu,
anyway, tack för en underbar novell
du skriver underart :) <<3333 |
|
|
|
