-Mormor, mormor! En fräknig liten tjej kommer springandes.
Hennes röda hår fladdrar med vinden.
-Titta vad jag har hittat! Hon håller med iver ut sina
fingrar och där mitt i handflatan ligger en vit sten.
-Åh vad fin, mormor ler mot flickan. Ta med den till huset
och visa den för mamma, då blir hon glad.
Flickan nickar, sluter fingrarna om stenen och springer
tillbaka mot stranden.
När det är dags att bege sig tillbaka mot huset, är det mörkt
och stjärnorna har vaknat till liv.
-Titta så många lampor, säger flickan med stor förundran i rösten.
-Lampor? Min lilla vän, det är ju stjärnor.
-Men dom är ju som lampor; släkta när det är ljust och tända
när det är mörkt. Mamma säger att en av dom lamporna är pappas.
Han tänder den så att han kan se mig bättre, när det är mörkt.
Mormor stänger munnen och stryker handen över flickans hår.
-Nu går vi hem.
-Nillatje-
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
Lappen - 16 apr 07 - 01:22- Betyg:  |
| ja se barn det har vi ala inom oss |
| zaandra - 24 nov 05 - 03:22 |
| oh vad gullig, verkligen bra. |
| Petraa - 26 jul 05 - 22:09- Betyg: |
en jätte bra novell...
Jag gillar den verkligen =) |
| stella - 15 jul 05 - 02:13- Betyg: |
| Fint. |
| GardenAngel - 5 jul 05 - 18:42- Betyg: |
| Novellen är jätte vacker och väldigt bra skriven. |
